Inget kan stoppa mig!

Kevin Nordfors fick länge kämpa för att få den stimulans han behövde i skolan. Nu är han fylld av självförtroende och är tre veckor in på sin nya utbildning till Key Account Manager.

Kevin, 22 år och bosatt på Ekerö väster om Stockholm, föddes med en cp-skada som lett till att han måste använda rullstol.  Han har alltid haft höga ambitioner, men har ofta fått kämpa i motvind.

På högstadiet var det riktigt illa. Han fick inte alls den stimulans han behövde som elev. Skolan försökte bromsa honom.

– Skolan höll låg kvalitet och följde inte Skolverkets betygskriterier och i och med det fick man inga riktiga betyg. Det var enormt frustrerande för mig som ville göra något av mitt liv. Jag kunde komma hem och gråta.

Kevin kämpade på för att bevisa att skolan hade fel. Han tjatade på sina mentorer om att han ville ha en riktig skolgång med betyg – men fick kalla handen.

– De svarade att ”du är inte redo”. De såg aldrig ned på mig men kunde säga att ”du ska inte räkna med att du kan ta dig till toppen, det är för svårt för dig som sitter i rullstol, det är inte många som lyckas”. Det gjorde mig ledsen. Jag var 13–14 år, i början av mitt liv, och så får man höra det där. Det var inget vidare pep talk.

Lärarnas dystra framtidssyn höll på att knäcka hans motivation. Men föräldrarna stöttade och Kevin lyckades få till ett möte med Västerholms friskola, där han kom ikapp med studierna.

– Det räddade mitt liv, säger Kevin med allvar i rösten.

På friskolan fick Kevin läsa engelska, svenska, matte och SO-ämnen i en vanlig klass. Därmed fick han betyg och kunde gå vidare till Hässelby gymnasium och Sam/media-linjen.

Hur blev det möjligt att så radikalt ändra skol­situationen? Kevin säger att han inte minns alla detaljer, men han hade hört sina mentorer prata om friskolan. Samtidigt fick han hjälp av sina föräldrar att trycka på.

– De hade märkt att jag höll på att bli omotiverad för att det var så låg nivå.

En viktig fråga är varför det kommunala högstadiet höll denna låga nivå och bromsade Kevins utveckling.

– Jag tror det berodde på att man inte hade kvalificerade lärare. Två lärare hade tillsammans åtta ämnen utan att vara behöriga. Kvalificerade lärare är a och o, säger Kevin.

– Jag fastnade i ”RH-fällan”, det låter bra att man får kombinera habilitering och studier under ett och samma tak men hade jag och mina föräldrar vetat att själva studierna var så undermåliga hade jag aldrig börjat där från första början.
 


Idag är Kevin full av positiva tankar inför framtiden och har redan en tydlig plan för vad han vill uppnå i arbets­livet.
 

 – Det är viktigt för kommande högstadieelever och deras föräldrar att veta, så att de granskar skolorna ordentligt, så att man som elev får den stimulans man ska ha.

När Kevin började på Hässelby gymnasium var problemen bortblåsta.

– Jag började nästan gråta när rektorn sa att de ”tror på mig och vill få ut min fulla potential”. Jag hade aldrig fått ett sådant förtroende innan under min skoltid.

– De två åren på Hässelby var de bästa i mitt liv, tyvärr fick jag inte ta studenten där eftersom skolan gick i konkurs sommaren 2010 så jag och min klass blev omplacerad till Bromma gymnasium under det sista året.

– Så fort jag kom in på gymnasiet kände jag att inget kan stoppa mig och den mentaliteten har jag haft i sex år nu. Jag är på god väg att nå mina mål, men jag vet att jag inte får bli bekväm, jag måste fortsätta jobba på.

Frustration kan han fortfarande känna – till exempel när han tänker på arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättningar.

– Det är väldigt tråkigt att det är så få som får jobb och jag hoppas på en förbättring.

Vad skulle du själv göra om du vore arbetsmarknadsminister?

– Vi måste engagera alla i samhället, för alla behövs. Jag skulle prioritera att få ut funktionshindrade i arbetslivet, så att alla kan få vettiga liv, exempelvis genom att slopa arbetsgivaravgiften. Då blir det billigare att anställa oss. Nåt sånt skulle jag göra!

Men just nu satsar Kevin stort på den egna karriären inom försäljning. På FEI hittade han sin drömutbildning. Under två år kommer han att lära sig allt om försäljning.

– Jag kände direkt att det var rätt skola. Här finns en bra mix mellan teori och praktik, och så vill jag att en utbildning ska vara. Jag får komma ut på fältet och visa vad jag kan, tack vare att skolan samverkar så mycket med näringslivet. Alla lärare är i grunden konsulter och jobbar själva med försäljning.

– Jag har bara studerat tre veckor men känner redan ”wow” och har redan utvecklats som människa. Jag har alltid haft scenskräck men efter att ha gått en retorikkurs på FEI så håller det sakta på att försvinna. Jag har lärt mig många knep. En grej är att tänka positivt: nu jävlar, det här kommer att gå bra, ingen i publiken vill mig ont. Man behöver bara skaffa det mindsetet och vara väl förberedd.

Kevin gläds också åt att han är en av de första eleverna på skolan som använder rullstol.

– Min permobil var för tung för skolans gamla trapphiss, så nu ska en ny med högre maxvikt installeras. Ingången till matsalen har en hög kant, men den är nog redan fixad med en aluminiumramp.

– Verksamhetschefen betonade tidigt att de ville få mig att trivas på bästa möjliga sätt och de såg inga bekymmer med att jag kom i rullstol.

Kevin stortrivs även med de 40 klasskamraterna, i åldrar från 18 till 45 år. Han är själv en frisk fläkt när han visar att han vill bli något.

– Jag har bara känt positiva vibbar, och det känns som att jag kan bidra!

Typiskt för Kevin är att han vet vad han vill.

– En dröm är att jobba som Key Account Manager på både nationell och internationell nivå. Jag vill också starta eget. En företagsdröm är att dra igång en egen säljkår, lära människor försäljning och ta in försäljningsuppdrag, säger Kevin som av allt att döma också kommer att förverkliga detta en vacker dag.

Han tillägger med lika stor övertygelse:

– En annan dröm är att skaffa familj och se till att det kommer en ny fin generation Nordfors!