Intellekt VS intelligens

Jag har funderat på olikheten mellan vårt intellekt och vår intelligens.
I vårt samhälle belönas fortfarande vårt intellekt mycket mer än vår intelligens. Det tycker jag är lite märkligt.

På senaste tiden har jag av någon anledning tänkt en del på just den saken. Varför anses vårt intellekt vara så mycket mer värdefullt är vår intelligens?

Intellektet bygger på den kunskap som vi proppar i oss från olika håll. Vi lär oss saker som någon annan människa sedan tidigare har upptäckt. Vi fyller oss med sanningar som kloka människor har kunnat konstatera under årtusenden. Och när våra hjärnor är alldeles fullmatade med information så anser vi oss veta hur det är med saker och ting. Vi tycker att vi har tagit reda på hur det är!

Jag kan naturligtvis se stora fördelar med detta. Det är ju bra att man kan läsa sig till att Gustav den tredje var livrädd för drycken kaffe och att Nelson Mandela satt fängslad för sina åsikter i Sydafrika under 27 år.

Jag vet att kunskap kan vara bra!

Men intelligens är någonting annat. Den innebär att vi får tillgång till en annan kvalité av oss själva. Intelligens är när den mer kreativa delen av oss kommer till uttryck. Det är när vi inte kan lösa situationer genom att läsa i en bok hur vi ska bete oss, utan måste skapa en ny förutsättning, som vi använder oss av vår intelligens.

Man behöver inte kunna läsa avancerade texter om vår världs evolution för att kunna vara intelligent.

Jag tycker ofta att jag ser en speciell sorts intelligens i våra funktionsnedsatta medmänniskor. Min son har ett ganska litet intellekt, men desto större intelligens. Han slår mig ofta med häpnad med sina kreativa lösningar för att få som han själv vill.

Jag drar mig till minnes när han för några år sedan kom och berättade att han inte behövde lära sig att läsa tankar. Det var väl i och för sig inget jag heller hade förutsatt att han skulle behöva lära sig, men blev ändå nyfiken på var detta samtal skulle leda. Han sa då att han redan kunde läsa tankar. Detta gjorde mig ju mycket förvånad och nyfiken. Jag hade ingen aning om denna dolda talang, så jag undrade om han kunde tala om vad jag just tänkte på. Han berättade att jag tänkte på vilken mat jag skulle ordna på hans kommande födelsedagsfest och att jag ville servera honom och hans kompisar. Jag hade inte hjärta att säga att det kanske inte riktigt var det enda jag gick omkring och tänkte på, men insåg att han tyckte att jag borde tänka mer på det, så jag protesterade inte mot hans tankeläsning.

Därefter sa han att han inte bara kunde läsa andras tankar. Han kunde till och med läsa sina egna!

Sen berättade han att han tänkte på en tjej som han för tillfället var kär i. I det fallet kunde jag inte alls opponera mig mot hans tankeläsning. Det stämde troligen mycket bra.

Därefter följde en rad med tankeläsningar där han tog reda på exakt vad familjemedlemmarna tänkte på. Det hela ledde fram till att han konstaterade att de flesta i familjen tänkte på att de ville servera honom glass till efterrätt den dagen.

Vem kunde säga emot det? Det var svårt att motsätta sonens kreativa lösningen på det aktuella suget efter att få äta glass.
Det är vad jag skulle kalla för intelligens som är användbar!

Ett annat exempel som visar hur svårt det kan vara när man inte har möjlighet att samla allt för mycket information i intellektet, var när jag för några månader sedan satt och betalade en räkning, och sonen kom och frågade vad jag sysslade med.

Jag förklarade att jag betalade en räkning som just den här gången var på husförsäkringen. Det ledde till att sonen ville veta vad en försäkring är för någonting. Jag försökte då förklara att man betalar pengar till ett bolag, som skulle betala bygget av vårt nya hus om det gamla huset skulle brinna upp. Sonen lyssnade noga på min långa utläggning om brand och hus och pengar.

– Förstår du? undrade jag till slut.
– Nä, svarade han. Är det inte bättre att huset inte brinner upp?

Jag insåg att jag kanske inte behövde förklara för honom varför man måste ha en husförsäkring. Det behöver han ju egentligen inte fundera så mycket på. Och tanken på att vårt hus skulle kunna brinna upp när som helst, skulle även kunna orsaka en rädsla, som kan vara ännu svårare att hantera för en annorlunda människa.

Intelligens eller intellekt. Vi människor behöver naturligtvis båda delarna. Vi klarar oss nästan inte utan det i vårt samhälle. Men när man kommer till människor med särskilda behov så kan det vara av stort värde att uppskatta sin intelligenta kreativitet. Jag är övertygad om att våra annorlunda prinsar och prinsessor klarar av betydligt mycket mer än vad vi normalstörda kan föreställa oss. Det gäller bara att låta dem få chansen att visa vad de kan. Med eller utan intellekt. Men med massor av kreativ intelligens!