”ISF:s rapport styrdes av regeringen”

Viktig information om konsekvenser av indragningar av personlig assistans togs inte med.
Istället lät sig statliga ISF styras av socialdepartementet och politiker på jakt efter besparingar.
Det medgav Helene Höög, ansvarig för ISF:s senaste rapport om personlig assistans, vid en debatt på måndagen.

– Högst anmärkningsvärda uppgifter, säger Jonas Franksson, politisk talesperson på Stil.

Jonas Franksson var en av debattörerna när organisationerna Jag, Stil, Ifa och KFO på måndagen anordnade frukostdebatt om rapporten ”Utfall av beslut om statlig assistansersättning” från ISF, Inspektionen för Socialförsäkringen.

Rapporten har varit efterlängtad eftersom den väntades ge tydliga besked om hur det har gått för de många hundra enskilda som de senaste åren har fått den statliga assistansen indragen av Försäkringskassan. Indragningarna har ökat från ett 50-tal per år (2007) till knappt 300 per år.

ISF:s rapport har dock fått kritik för att den inte ger någon bra bild av hur verkligheten ser ut för de personer som förlorat assistansen. ISF har också fått mycket hård kritik för att man i ett pressmeddelande ifrågasatt om rätten till delaktighet för alla har blivit för dyr.

På debatten försvarade ISF:s projektledare Helena Höög både rapporten och det kontroversiella pressmeddelandet:

– Vi har utgått från de frågeställningar som regeringen har gett oss. Vi har fått tydliga signaler om att förklara de förändringar som vi ser, en av dem är den ökade kostnadsutvecklingen på grund av extra stöd för ökad delaktighet. Det har varit en återkommande synpunkt från politikerna att komma till rätta med kostnadsutvecklingen.

 

Som representanter för ISF fick Helena Höög och Lena Birkelöv ta emot mycket kritik för rapporten om indragningar av personlig assistans. Trots det berömde de Stils alternativa rapport. Foto: Linnea Bengtsson.

 

I rapporten lyfter ISF fram att de flesta (80 procent) av de som förlorar den statliga assistansen istället får andra insatsar enligt LSS-lagen eller Socialtjänstlagen. Den slutsatsen ifrågasattes av bland andra Magnus Andersson, Neuroförbundet:

– ISF har inte angett hur MÅNGA timmar stöd man får efter indragning av assistans. Därför kan man inte dra någon slutsats om man får samma hjälp som tidigare, sa Magnus Andersson.

Helena Höög skyllde ifrån sig, återigen genom att hänvisa till signaler från regeringen:
– Socialdepartementet slog fast att det var ANTALET insatser som var viktigast. Man ville inte ge någon tilläggstid för att få information om omfattningen i antalet timmar, sa Helena Höög.

Alla är överens om att omfattningen i timmar kan vara helt avgörande för värdet av en insats enligt LSS eller Socialtjänstlagen. Men ISF:s rapport saknar alltså uppgifter om detta. Rapporten har därför inget större värde som analys av konsekvenserna av Försäkringskassans tuffare assistansbedömningar.

 

Inte hela sanningen? ISF:s beslut att inte beskriva omfattningen i timmar på de insatser som erbjudits personer som förlorat assistans kritiserades hårt.

 

Cecilia Blanck från brukarföreningen Jag beskrev en typisk situation så här:

– Man har skaffat bostad, ett eget liv. Sedan blir man av med assistansen och blir kommunens gisslan. Kommunen vill att man flyttar till gruppbostad. Man utsätts för orimlig press. Kommunen svälter ut den enskilde genom att bevilja få timmar, tidsbegränsa beslutet, skärper åt. Till slut har man inget annat val än gruppbostad. Av detta ser man ingenting i ISF:s rapport.

Denna utveckling skildras i alternativrapporten från Stil, ”Innan levde jag, nu existerar jag”, som bygger på djupintervjuer med personer som fått assistansen indragen.

Jonas Franksson är en av författarna till Stils rapport. Han har själv fått sin personliga assistans kraftigt försämrad. Så här berättade han på debatten:

– Efter 18 år kan jag inte längre arbeta som skådespelare efter att ha fått assistansen minskad och fått byta till kommunen som huvudman. Jag kan inte ta mig ut ur bostaden, utan får sitta hemma och vänta på min fru. Det är en absurd situation.

– ISF har inte alls tagit upp rättighetsaspekten i assistansreformen, tvärtom vill man utreda de ökade kostnaderna. I pressmeddelandet låter det som att man inte har råd med delaktighet och demokrati. Mina möjligheter att vara pappa och medborgare måste väga lika tungt som någon annans.

– Nu vågar jag inte ens flytta. Beslut kan vara helt olika mellan kommuner och till och med mellan stadsdelar. Visserligen har jag redan fått ett dåligt beslut, men jag känner andra som fått ännu sämre beslut.

Trots att Helena Höög från ISF själv fick mycket kritik för den egna rapporten var hon positiv till Stils skuggrapport.

– Vår rapport tittar inte på enskilda ärenden utan ger en bredare bild. Vi välkomnar Stils rapport. Vår rapport en är pussbelbit som bidrar med viktig kunskap men inte all kunskap, sa Helena Höög.