Jag är enda ledsagare som fungerar – ändå nekas jag. Experten svarar

Anna Quarnström, förbundsjurist på SRF, ger råd om vad man kan göra om kommunen inte vill tillåta en förälder att vara ledsagare enligt LSS. 

Läsarfråga

LÄSARFRÅGA: Jag har ansökt om personlig assistans för min vuxna son, och fått avslag hos både kommunen och Försäkringskassan. Jag har även ansökt om att få vara ledsagare, men alltid blivit nekad.

Sonen har en ledsagare/kontaktperson men ofta öppnar min son inte dörren (han bor hos sin pappa, som jobbar). Det leder till hastigt avbokade läkarbesök, taxiresor, tandläkarbesök, och han får betala för att tiderna avbokas för sent.

Det som bäst fungerar är när jag, som mamma, kommer. Tre av fyra gånger håller han vad vi kommit överens om.

Jag kan fortsätta hjälpa honom, men har tillfälligt gått ner i arbetstid för att orka. Min ekonomi och min hälsa blir lidande (jag har två andra barn). Jag vill ändå jobba som ledsagare åt honom till dess att hans beslut om LSS-boende kommer igång.

Uppsala kommun vill inte ha anhöriganställningar, för man vill att min son utökar de sociala kontakterna. Men det fungerar inte, utan han blir mer och mer isolerad.

LSS-bostad beviljades för 1,5 år sedan (maj 2024) men kommunen har gjort fel där också. Jag får ringa om och om igen.

God man finns, men hon sköter bara ekonomin, trots att hon ska ha alla uppdrag.

Sonen är snart 30 år, har obesitas, ångest, selektiv mutism, högfungerande autism (pratar bara med närmaste familjemedlemmar).

Finns det något mer jag kan göra för att kunna jobba som ledsagare med lön, istället som nu – oavlönad ledsagare? Är det bara att acceptera läget? Eller vart kan jag vända mig för att få hjälp? Kan man anmäla kommunen?

En mamma

Svar: Inte osannolikt att en domstol skulle ge dig rätt

Oavlönade assistenter, hemtjänst och ledsagare finns det tyvärr alldeles för många av i vårt land. Påfallande ofta kvinnor.

De flesta kommuner tog bort möjligheten till anhöriganställning från 2010-talet och framåt när det gäller ledsagning. Det är idag inget man kan få i domstol enligt Socialtjänstlagen.

LSS-lagen kan däremot inte begränsas genom kommunernas riktlinjer. Det betyder att lagen har företräde.

Domstolen kan vid en prövning komma fram till att anhöriganställning är nödvändig för att säkerställa goda levnadsvillkor enligt LSS. Det är dock en uppförsbacke dit eftersom den enskilde då måste göra sannolikt att andra lösningar inte kan tillförsäkra goda levnadsvillkor och domstolarnas bedömning av vad som utgör goda levnadsvillkor har blivit allt mer fattigt under åren.

Mot den diagnosbakgrund som beskrivs är det dock inte helt osannolikt att en domstol skulle kunna avgöra att anhörig som ledsagare krävs. Men inte heller lätt. Att ta kontakt med en jurist för att bena i detta är ju det bästa.

Kommunen borde också utreda bättre sätt att verkställa stödet eftersom det i nuvarande form inte tillförsäkrar den enskilde de goda levnadsvillkor han har rätt till. Vilket är ett misslyckande och en utmaning för kommunen.

Vad gäller boendet är det en alldeles för lång tid av väntan. Kommunen ska anmäla verkställighetshinder (och riskerar vite) och den enskilde kan anmäla detta till IVO och justitieombudsmannen.

Anna Quarnström
Förbundsjurist på SRF