”Jag dejtar bara äldre mogna killar”
Föräldrakraft träffar Marie Bergström, 18 år och synskadad.
Hon går första året på gymnasiet och har precis fyllt 18 år. Marie Bergström är blind sedan födseln, men det har inte hindrat henne från att förälska sig, flirta och dejta olika killar.
– Jag började nog dejta på riktigt när jag var tretton år. Redan då med äldre killar, eftersom killarna i min egen ålder var för barnsliga och inte förstod att alla är olika, säger Marie Bergström.
Inte förrän i åttan på högstadiet fick hon för första gången sex- och samlevnad på schemat i skolan – alldeles för sent menar hon.
– Då hade jag ju redan börjat upptäcka ämnet själv för länge sedan. Informationen i skolan kom alldeles för sent och var riktigt dålig. Varför måste alla lärare tycka att det är pinsamt med sex- och relationssnack? Det är så tabu i Sverige! säger Marie.
Själv lärde hon sig det mesta hon behövde genom olika böcker. Hon beskriver sig själv som en väldigt framåt person som alltid tagit för sig. När hon började fundera på relationer, kärlek och sex såg hon till att skaffa sig bra böcker.
– Jag har ju aldrig kunnat smygtitta på varken tjejer eller killar i omklädningsrummet, som alla andra gör. För synskadade är det svårare att upptäcka sin egen och andras kroppar och, inte att förglömma, vilket kön man känner sig attraherad av, säger hon.
Men själv är hon säker på sin sexuella läggning, det är killar som gäller. Hon har alltid varit tillsammans med killar, men började för några år sedan fundera kring olika sexuella läggningar.
– Jag och en tjejkompis, som också är blind, satte oss ner och pratade kring att vara homosexuell och funderade på om vi skulle kunna vara det. Men vi insåg ganska fort båda två att vi inte ville ha tjejer. Vi provade aldrig något med en tjej, det räckte med att samtala om det. Bröst är helt enkelt inte min grej! skrattar Marie.
Marie kan måhända inte se med ögonen, men hon är ändå kräsen vad gäller utseende. Hon har en bestämd uppfattning om hur killars händer och röst ska vara.
– Händer är väldigt speciella. Jag har tankar om hur både kvinnliga och manliga händer ska vara. Till exempel är mina händer inte så fina, jag har pianofingrar, alltså långa och smala. Tjejhänder ska vara nätta och ha korta och smala fingrar. Killar däremot ska ha stora och kraftiga händer, säger Marie.
Killarna hon brukar falla för har kraftiga händer och mörka röster. En barnslig och ljus röst är inte attraktiv. Men hon understryker att det självklart inte vore en omöjlighet att dejta en kille med lite ljusare röst. Det viktigaste är personligheten.
Hon har alltid haft äldre kompisar. Klasskompisarna i hennes egen ålder har stundvis haft svårt att förstå hennes synskada och hon har hittat mognare vänner som passat henne bättre i högre åldrar. Detta har resulterat i att hon också dejtat killar som varit äldre.
– Idag när jag går på gymnasiet börjar det bli bättre. Folk i min egen ålder håller på att mogna. Men jag skulle nog inte vilja dejta någon i min egen ålder än. Jag behöver en kille som är på min mognadsnivå och det är inte killarna på gymnasiet, säger hon.
Att hitta killar har inte varit ett problem för Marie. Den enda svårigheten hon upplevt är när hon går på disco. I discomiljön är det svårt att hitta killar att flirta med och i princip omöjligt att visa ett intresse.
– Mina seende kompisar kan ställa sig och titta på killen för att visa intresse. Det kan inte jag göra. Jag har istället träffat mina pojkvänner på privata hemmafester. Där kan man prata med människor, berättar Marie.
Hon har aldrig varit tillsammans med någon som varit synskadad. Detta för att hon ser en fördel med att ha en seende pojkvän.
– Det är bra att vara tillsammans med någon som ser. Då behöver jag inte anstränga mig så mycket när vi är på restaurang för att läsa menyn eller liknande. Det är skönt att ha någon som kan se åt mig. Däremot kan jag inte se något problem i att dejta någon med ett annat funktionshinder, säger Marie.
För tillfället är hon singel och njuter av att vara fri från förhållande. Men hon ser fram emot sommarens grillfester och hoppas att hon kommer hitta en sommarflirt.
– Jag har aldrig presenterat mina pojkvänner för min mamma. Det har aldrig känts bra eftersom de varit äldre än jag och jag varit så pass ung. Nästa gång jag hittar en pojkvän kanske jag kan presentera honom, nu har jag fyllt 18 år, säger Marie.
Hon berättar att hennes mamma inte varit särskilt sträng, men att det är lätt att föräldrar blir överbeskyddande.
– Själv fick jag inte använda spisen förrän jag var tolv år och jag har en kompis som är 20 år och bara precis fått börja använda spisen. Då lär man ju sig aldrig att klara sig själv! För mig kom vändningen när jag för ett år sedan åkte på en preparandkurs för synskadade. Vi bodde på ett internat och lärde oss ta hand om oss själva och klara vardagssysslor, berättar Marie.
När hon kom hem från kursen fick hon en helt annan frihet från mamma och känner att överbeskyddandet nu är över.
Nu längtar Marie efter en egen lägenhet. Hon har ställt sig i en väntelista för speciella bostadshus där Synskadades Riksförbund har lägenheter. Väntetiden är inte längre än ett år och hon har börjat fundera på hur hon ska lösa det ekonomiska.
– Det ska bli skönt att få något eget och klara sig själv. Jag hoppas att jag kommer kunna få en del bidrag, eftersom jag studerar och inte har ett arbete, säger Marie.
Vad behöver förändras för att förbättra för unga med funktionshinder och deras möjlighet till en bra sexualitet?
– När jag gick på högstadiet var jag noga med att få mina skolkamrater att förstå att det var okej att fråga mig saker. Handikappkunskap i allmänhet är dålig hos personal och elever. Jag fick många frågor och en av dessa var ”kan du ha sex?”. Klart jag kan ha sex, kan du ha sex? frågade jag honom, berättar Marie.