Jag kan inte bestämma över mina känslor (nr 1, 2008)

Jag har funderat en del på det här med känslor. Kan man bestämma över sina känslor? Eller är man alltid ett offer för det man känner?

Som jag ser på saken så kan vi inte styra eller bestämma över vad vi känner. Däremot så kan vi påverka vad vi anser om våra känslor.
Varför är vissa känslor bra medan andra anses vara dåliga?
Det är ju mest en fråga om hur vi tänker om våra känslor.
Med andra ord skulle man kunna säga att elände är en fråga om val.

Det kan säkert låta provocerande i vissa människor.
Inte kan det väl vara så att man väljer att vara eländig?
Det vill väl ingen välja?
Nä, det är inte heller så jag menar.
Jag menar att elände skapas i den stund som du själv föredrar en känsla framför en annan. Det är avsaknaden av det du vill känna som skapar eländet.

Tänk så här:
Dagar och nätter kommer och går. Nätterna är egentligen ganska lika dagarna förutom ljuset.
Nätterna innebär ju i sig självt inget elände, men det blir förvandlat till det i samma stund som du väljer att föredra dagen..
Om du gör ett medvetet val i att föredra dagar framför nätter så förvandlas i samma stund nätterna till ett oändligt lidande tills dagens ljus gryr på nytt.
I samma stund som du föredrar det ena så blir dess motsats en källa till elände.
Men det lustiga är att du inte heller kan njuta av dagarna för du har fullt upp med att oroa dig för att det snart ska bli natt igen. Och du planerar och spekulerar i hur du ska kunna undvika att natten ska komma.
Du försöker krampaktigt att hålla fast vid dagen och känner dig oändligt värdelös när du gång efter gång misslyckas.

För mig är det precis samma sak med alla våra känslor.
Vi människor har oftast valt att föredra glädje framför sorg, rädsla eller ilska.
Och därför försöker vi krampaktigt hålla fast vid glädjen och känner oss eländiga när sorg, rädsla eller ilska står framför oss.
Vi slår på oss själva att vi har misslyckats med att hålla kvar glädjen. Och livet blir ett enda långt försök att hamstra och cementera lyckan.
Men går det?
Har du nån gång försökt att vara kvar i glädje en hel dag utan uppehåll? Jag har försökt många, många gånger. Men det går inte.
Men kanske är det så att vi kan träna oss i att låta våra känslomässiga dagar och nätter komma och gå?
Att låta glädjen få flöda vidare i en annan känsla utan frustration eller ängslan?

När nån är ledsen så säger folk ofta ”Det går över”.
Och det är ju sant!
Ledsamheten finns inte kvar för alltid – även om det kan kännas så.
Men det är inte lika många som säger så när nån är glad.
”Det går över”.
Men det är ju lika sant!
Känslor kommer och känslor går lika säkert som att natten följer efter dagen.

Känslorna är som ett hjul som snurrar. Vidare, vidare.
Och aldrig står det stilla. Det spelar ingen roll om vi tycker om det eller inte.