Jobben viktigast för kritisk HI-chef: ”Varken fack eller arbetsgivare har tagit frågan på allvar”

Hjälpmedelsinstitutets nye chef Jan Grönlund har ett förflutet både från arbetsmarknadsdepartementet och landstingsvärlden.
Det är två erfarenheter som han tänker utnyttja på det nya jobb han började på i augusti.
Viktigast nu är att hjälpa fler personer med funktionsnedsättning att komma ut i arbetslivet.
Och att få landsting och kommuner att förstå att det är lönsamt att satsa på bra hjälpmedel.

Jan Grönlund vet hur jobbigt det kan vara för en landstingsdirektör att möta krav på hjälpmedelssatsningar, samtidigt som årets budget måste klaras. Han har själv haft det jobbet, i Jämtlands län, ett landsting med krympande invånarantal och skatteintäkter.

Nu måste han tackla samma problem från andra sidan:
* Barn nekas fritidshjälpmedel och får ett alltför passivt liv.
* Elever får inte skolhjälpmedel när kostnaden bollas mellan kommun och landsting.
* Vuxna kan inte jobba för att arbetsplatsen saknar tekniska hjälpmedel.
* Hjälpmedel kan minska trycket på vård och försäkringssystem – ändå blir många utan, av besparingsskäl.
Frågan är – kan en f d landstingsdirektör och statssekreterare ändra på detta?

Jan Grönlund kommer närmast från AFA Försäkring, ett icke vinstdrivande försäkringsbolag som ägs av Svenskt Näringsliv, LO och PTK, och något som han beskriver som ”en spännande kombination av socialt ansvarstagande och försäkringsbolag”.
Det är därför naturligt att han som chef för HI vill ge personer med funktionsnedsättning bättre möjligheter på arbetsmarknaden.

– Jag känner oerhört starkt för att öka delaktigheten på arbetsmarknaden, säger Jan Grönlund, som är kritisk till både fackliga organisationer och arbetsgivare.
– De har inte tagit frågan på tillräckligt stort allvar och har inte varit tillräckligt engagerade.

Planen är att HI nu ska hjälpa till att öka dialogen mellan myndigheter, arbetsgivare och fack. Det är precis vad regeringen redan har efterlyst.
– Regleringsbrevet från regeringen till Arbetsförmedlingen slår fast att Arbetsförmedlingen i samarbete med Hjälpmedelsinstitutet ska informera om möjligheterna att få tekniska hjälpmedel, säger Jan Grönlund.

Har så skett?
– Jag är ny på jobbet, så jag vet inte riktigt, men vi står inte på noll, det händer saker.

Några tydliga resultat har det dock inte lett till ännu. Det har inte heller satsningen ”Från skola till arbete”.
– Uppenbart är arbetsmarknaden ett område där utvecklingen har gått åt fel håll de senaste åren. Det är väldigt bekymmersamt. Men det är inte alltid av illvilja som det blir fel. De berörda myndigheterna som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har fått många andra tunga uppgifter.

Tror du att trenden på arbetsmarknaden kan vändas?
– Det vore förmätet av mig att säga att det blir ett trendbrott, det hänger samman med hur konjunkturen utvecklas och andra förändringar på arbetsmarknaden.

Som statssekreterare på arbetsmarknadsdepartmentet 1999-2004 var Jan Grönlund djupt engagerad i frågorna, i samverkan med bland annat AMS, Samhall och handikappdelegationen.
– Det fastnar ofta i diskussioner om vem som ska betala, arbetsgivarna eller samhället. Nu vill jag se om vi kan komma vidare i dialogen med hjälp av kompetensen inom Hjälpmedelsinstitutet.
– Företag vill gärna skapa en bild av ansvarstagande, men nu är det upp till bevis. De kan absolut göra mer.

Upp till bevis bör det även vara för gamla löften om fritidshjälpmedel till barn.
Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till meningsfull fritid. Socialminister Göran Hägglund och HI:s ordförande Helena Höij har uttalat sitt stöd för fritidshjälpmedel, men inget tycks hjälpa.

Många undrar när barn ska få anpassade cyklar och annat som krävs för att leka med andra barn.
Jan Grönlund är inte nöjd med situationen, men ser heller inga störa möjligheter att gripa in.

– Jag antar att det stoppas av resonemang om finansieringen, vilken skatt som är rimlig och hur olika ändamål ska prioriteras. Det är ofta där man hamnar, det går inte komma förbi.

– Den kommunala sektorn är inte så pigg på rättighetslagstiftning, inte av illvilja, utan för att det griper in i självstyret och försvårar prioriteringarna. Det är genuint politiska frågor som jag inte kan lägga mig i, säger Jan Grönlund.

Vad kan då göras för förändra situationen?
– Vi på Hjälpmedelsinstitutet kan visa på möjligheterna och vilken kraft det ligger i att erbjuda fritidshjälpmedel och hur mycket det betyder för livskvalitén. Vi kan ta fram underlag för opinionsbildning, diskussion och beslut. Det är bättre att vi ägnar oss åt det, än att vi lägger oss i prioriteringarna. Vi ska visa möjligheterna och lönsamheten.

Vad har du för råd till en förälder som behöver köpa en anpassad cykel för 50 000 kronor till sitt barn och inte får någon hjälp från landstinget?
– Det är jättesvårt. Det är omöjligt att ge rekommendationer i en sådan situation. Har man inte råd så har man det inte. Därför är det så viktigt för Hjälpmedelsinstitutet att visa för landsting och kommuner vilken betydelse detta har.

Tror du att det är allmänt sett är möjligt att öka resurserna till hjälpmedel?
– Det är också en rent politisk fråga som jag inte kan svara på. Kommuner och landsting tar alltid upp den ekonomiska sidan, men om man ser det samhällsekonomiskt så är Sverige ett land med goda statsfinanser, vi ser en tillväxt och det finns förutsättningar för ekonomin och skatteintäkterna att växa. Och då hoppas jag att man inte ställer hjälpmedelsfrågorna sist i kön.

HI har varit med om att ta fram en forskningsrapport som visar att det är lönsamt för alla parter, inte minst kommuner och landsting, att satsa på kognitiva hjälpmedel. Ändå får var bara tionde person de kognitiva hjälpmedel som behövs. Hur ser du på det?
– Min slutsats är att det är väldigt viktigt att det finns organisationer som Hjälpmedelsinstitutet, som tar fram sådana underlag. Det biter bättre än att agera kravmaskin. Det kan bidra till att få kommuner och landsting att tänka mer långsiktigt, att se lönsamheten, inte bara kostnaden för stunden. Med rätt hjälpmedel behöver människor inte belasta vården och försäkringssystemen.

Kommer kommuner och landsting att ta fasta på detta när budgetar ska balanseras?
– Ja, trägen vinner. Om vi orkar vara långsiktiga kommer vi att se förändringar. Det går nog inte så snabbt som vi önskar, men jag är övertygad om att det kommer att göra skillnad.

Du ser det som HI:s uppdrag att driva opinion i frågor som dessa?
– Jag ser oss som en kunskapsorganisation som kan sätta fokus på och förmedla kunskap. Vi jobbar via nätet, konferenser, Almedalen och så vidare. Jag kommer själv att befinna mig mycket ute hos kommuner, landsting och organisationer.

Och påverka lokala politiker att satsa mer på hjälpmedel?
– Jag har själv suttit som landstingsdirektör, med minskande befolkning och krympande skatteintäkter. Då är det inte så enkelt att tänka att ”det lönar sig om fyra, fem år”. Man har alltid kravet på en budget i balans.

Då prioriteras hjälpmedlen ned?
– Då är det viktigt att våga prioritera lite mer, utan att ge avkall på ekonomin.

Men den senaste tiden har väl sparsamheten ökat?
– Mycket har att göra med oron och påfrestningarna som finanskrisen har skapat. Dessbättre har Sverige klarat den krisen förhållandevis bra.
– Kommuner och landsting är beredda att ta på sig nya uppgifter, men man vill samtidigt ha kontroll över kostnaderna så att de inte skenar iväg.

Vad kan landsting och kommuner göra redan nu för att förbättra hjälpmedelstillgången?
– Föra upp frågan på dagordningen! Vi på HI kan inte lösa problemen, vi har ingen möjlighet att peka med hela handen. Det är annat som påverkar mer – samhällsutveckling och hur regering och riksdag ser på frågorna.
– Hjälpmedelsinstitutet kan föra en dialog med kommuner och landsting. Ett sätt är att jag rör mig mycket hos enskilda landsting och kommuner. Det är en av de saker som lockade mig att söka till HI. Om någon månad har vi en stor konferens med landstingens hjälpmedelschefer. Vi har också möten på gång med Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter och sedan blir det andra yrkesgrupper.

Hur ska man lösa problemet med att det är så svårt att få hjälpmedel i skolan? Många elever bollas mellan kommuner och landsting för att ingen vill ta kostnaden.
– Sådana frågor måste kommuner och landsting kunna lösa. Där kan en organisation som SKL spela roll. De vill förstås inte skriva sin medlemmar på näsan, men de har arenan för att lösa problemet. Att komma bort från revirstriderna var ett av syftena med att bilda SKL.
– Jag tror SKL kommer att lösa det och ett viktigt skäl är att de, till varje pris, vill undvika att staten går in och pekar.

Hur går det med Fritt val-arbetet, nu när försöksprojektet är avslutat?
– Jag tror att vi blir allt mer vana vid att själva kunna påverka offentligt finansierad verksamhet, oavsett vilka partier som styr. Att kunna påverka valet av hjälpmedel är okontroversiellt och det är en sund utveckling som definitivt fortsätter.

Men hur ser du på att skillnaderna ökar mellan olika brukare?
– Det är förstås ett problem. Det finns ingen patentlösning på det men även här är det viktigt att HI förmedlar kunskap om både problem och möjligheter, säger Jan Grönlund.