Julia får hjälp av datateket

Julia får spännande verktyg som hjälper henne att  läsa och skriva. Skoldatateket i Smedjebacken ­visar att det går att stödja elever som har det svårt. Föräldrakraft har varit där.

Först igång i Dalarna var skoldatateket i Smedje­backen.

Teamet Gun Mag­-nus­son Forsberg, specialpedagog, och Johnny Finn­ström, skoldatateksansvarig och IT-kunnig, arbetar där i anslutning till Elev­hälsan.

I en liten kommun med begränsade resurser måste man tänka annorlunda. Så här lånar man ut datorer med kompensatoriska och pedagogiska verktyg till de elever i kommunen som har störst behov av att kompensera läs- och skrivsvårigheter under grundskoletiden.

Skoldatateket ligger i anslutning till Elevhälsan där det finns kuratorer, psykologer, talpedagog, skolläkare och skolsköterska.

– Speciallärare och specialpedagoger som finns ute i verksamheten ser behoven och gör en kartläggning. De flesta eleverna kommer sedan till mig för utredning, säger Gun. Jag använder ett testmaterial som heter Logos. Resultatet av utredningen ligger till grund för vilka åtgärder som sätts in. Jag följer varje elevs utveckling genom kontinuerlig utvärdering.

Hon bedömer att ganska få elever i kommunen har allvarliga läs- och skrivsvårigheter. Men svårigheterna behöver inte vara stora för att utgöra hinder och försvåra skolarbetet.

Johnny är lågstadielärare med speciallärarutbildning och IT-pedagogutbildning.

– När Gun gjort sin utredning samråder vi om vilka verktyg som är lämpliga för just den eleven. Någon av oss kontaktar den lärare eller specialpedagog som arbetar nära eleven. Om upplägget inte fungerar för läraren i klassrummet så blir det heller inte bra för eleven.

Föräldrar, elever och lärare bjuds in till datateket för information om verktygen. Ibland gör ganska få verktyg stor skillnad. Det kan räcka med en dator eller en MP3-spelare, men de ska användas på rätt sätt.

Skoldatateket har idag 18 bärbara datorer laddade med pedagogiska program för utlåning. Elever med läs- och skrivsvårigheter får låna en dator under grundskoletiden, så länge det finns ett behov, och använda den såväl i skolan som hemma. 

Innehållet i datorn skräddarsys av skoldatateket efter elevens behov.

– Även fast vi har många datorer står alltid några elever på kö, säger Johnny.

Målgruppen är elever med läs- och skrivsvårigheter, framför allt på grund av dyslexi.

Om inkluderingen av elever med funktionsnedsättningar ökar så tror Johnny att skoldatatekets roll så småningom kommer att breddas.

I hans uppdrag ingår att hålla koll på vad som finns och vad man använder sig av på andra håll.

– Många skolor skaffar talsyntes via webben. Jag vet en skola som köpt användarlicenser, vilket innebär att eleverna kan använda sig av talsyntes vid vilken internetansluten dator som helst.

Den här dagen är tioåriga Julia Jo­hansson, som går i årskurs 3 i Gubbo skola, på besök hos Gun. Med hjälp av programmet Logos ska hon nu, i slutet av läsåret, testa läsfärdighet och förståelse. Förra gången hon gjorde testet var i höstas. Hon är litet uppspelt och förväntansfull.

– Hoppas det går bra! I fyran blir det svårare och mycket mer att läsa.

Testet tar en stund och Julia får verkligen koncentrera sig på datorskärmen för att klara de olika momenten.

När testet är klart printar Gun ut resultatet som hon och Julia går igenom tillsammans.

Och visst är det en klar förbättring sedan i höstas. Ordidentifiering och ortografisk läsning går mycket bättre. Julia har god hörförståelse. Svårast är det med den fonologiska läsningen.

– Det har blivit mycket roligare sedan jag fick veta att jag har dyslexi, säger Julia med ett stort leende. Det är skönt att veta det och jag har fått jättemycket hjälp härifrån.

– Jag gillar att läsa och använder ofta ljudböcker. Just nu lyssnar jag på en som heter Puman. Den är spännande, lite läskig, men bra. Jag har också lyssnat på Harry Potter. Annars gillar jag Kitty-böcker och Detektivmysteriet. De är inte så svåra, de kan jag läsa själv.

I skolan har Julia en bärbar dator som hon mestadels använder i svenska. I fyran kommer den nog att används även i engelska och matte, tror hon.

– Då blir det mer text i matteproblemen.

Hon brukar använda ett program som heter Läslandet. Skoldatateket erbjuder 16 pedagogiska program att välja mellan.

Julia ser fram emot hösten och hoppas få låna en av de bärbara datorerna som hon även kan ha hemma.

– Den ska jag ha ända till nian, säger hon.

– Stopp, min vän, säger Gun. Man får ha den så länge man har behov av den. Så bra som det går för dig kanske du inte behöver den så många år.

Malin Nyström är länken mellan Julias klasslärare i Gubbo skola och skoldatateket. Hon är 1-7-lärare som läst specialpedagogik.

Gubbo skola har knappt 50 elever som går i förskolan, 1-2:an, 3-4:an och 5-6:an.

– I en liten skola känner alla varann och det är lättare att tidigt upptäcka avvikelser.

Hon gör screeningtest på alla elever. När hon ser att någon elev har behov av stöd sätter hon in åtgärder. Om inte det räcker går hon vidare till Elevhälsan där Gun och Johnny finns.

Många elever i årskurs 3 behöver hjälp.

– Kraven ökar, det är mer texter att ta in. Har man då inte knäckt läskoden blir det tufft.

Malins erfarenhet är att de flesta eleverna med läs- och skrivsvårigheter upptäcks i ettan. Åtgärder sätts in direkt. Vissa elever behöver bara hjälp en liten bit.

Men den elev som behöver mer får man jobba extra mycket med.

– Om klassläraren ber mig om hjälp, eller om en elev inte når upp till de lägsta rekommenderade värdena på screeningen, gör jag en kartläggning.

Sedan upprättar Malin i samråd med elev, klasslärare och föräldrar ett åtgärdsprogram som de tillsammans arbetar efter. Om ingen förbättring eller utveckling sker kontaktas elevhälsan. Många gånger kan det handla om självförtroende.

Hon arbetar med eleverna både individuellt och i mindre grupper och som allmänt stöd i klassrummet.

– Jag brukar göra det som blir bäst för eleven. Det kan vara en elev som har stort behov av stöd men som inte vill sticka ut hela tiden utan vill vara en del i gruppen. 

Malin har även fått möjlighet att arbeta med förskoleklassen.

– Det känns jättebra att kunna arbeta förebyggande med den språkliga medvetenheten, innan problemen hunnit bli så stora,  att upptäcka vilka elever jag behöver ge mer stöd för att de ska lyckas, men också att kunna minska svårigheterna för dessa elever framåt i tiden.

 

---

 

Stöd finns men når inte fram

Trots att det finns så mycket kunskap om läs- och skrivsvårigheter, så är det som förgjort. Hjälpmedel existerar som skulle göra stor skillnad för många barn. Men de kommer inte barnen till del. På grund av vad? Brist på kunskap, brist på intresse, brist på empati.

Man kan hålla med professor Martin Ingvar om att det är lätt att bli så upprörd att man blir alldeles grön i ansiktet.

Många elever med läs- och skrivsvårigheter kämpar sig ända upp i gymnasieskolan utan att ha fått något stöd.

Hur begåvade måste de inte vara för att klara detta?!

Det är nästan lite paradoxalt. Elever har läs- och skrivsvårigheter som skulle kunna minimeras med rätt verktyg och rätt pedagogik.

Vilka svårigheter har skolan som inte kan se detta?

”Tyvärr så händer det inte så mycket på de flesta skolorna. Attityden är att läs- och skrivsvårigheter är något man tränar bort, eller att det blir bättre sedan eleven mognar”, säger Inger Rålenius på Dyslexiförbundet FMLS.

Dyslexi tränar man inte bort och rådet till alla föräldrar är att kräva stöd på direkten.

Men ljuspunkter finns.

Vissa landsting har infört att logopeder kan förskriva hjälpmedel, till exempel Stockholm, Dalarna och Skåne.

Många kommuner har skoldatatek där man kan titta och prova olika hjälpmedel.

”Det har blivit mycket roligare sedan jag fick veta att jag har dyslexi, och jag har fått jättemycket hjälp från skoldatateket”, säger tioåriga Julia i Smedjebacken.  

Och i Västerås har politikerna beslutat om en läsa-skriva-räkna-garanti. Ett av målen i utbildningsplanen är att elever ska kunna läsa, skriva och räkna senast i årskurs 3.

Katarina Nyberg, reporter