Kammarrätt stoppar hårdare tolkning av måltidsassistans

Försäkringskassan drog in assistansen, med motivering att smakportioner inte är ett grundläggande behov.

Nu har Kammarrätten i Stockholm gett den enskilde rätt.

Det finns inget krav på näringstillförsel för att en måltid ska ses som grundläggande behov.

”Ett bra beslut”

Utslaget välkomnas av Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.

– Kammarrättens beslut är bra, annars skulle vi fått se ytterligare en förskjutning till att komplicera bedömningen av grundläggande behov vid måltider, säger Sophie Karlsson.

Gäller ändrade förhållanden vid måltid

Domen är intressant eftersom den gäller både väsentligt ändrade förhållanden och grundläggande behov, i detta fall måltider.

Personen har behov av assistans för att inta smakportioner. Personen intar i huvudsak sina måltider genom sond. Försäkringskassan beskriver det som att personen sköter sitt ”näringsupptag” genom sondmatning, och anser därför att smakportioner inte ska ses som grundläggande behov.

Förvaltningsrätten gick på Försäkringskassans linje, och bedömde att det inte var frågan om näringstillförsel. Därmed var det inget grundläggande behov, och personens grundläggande behov hade alltså minskat.

Kammarrätten upphävde detta, och menade att det inte krävs att det är frågan om näringstillförsel för att momentet ”föra mat till munnen” ska anses vara av sådan privat karaktär att det ska bedömas som grundläggande.

Slipper krav på näringstillförsel

Sophie Karlsson konstaterar att kammarrättens dom förhindrar att bedömningarna av grundläggande behov vid måltider blir ännu krångligare.

– Jag har tidigare sett bedömningar där man vill lyfta näringstillförsel som ett krav för att det ska vara ett grundläggande behov, men det vore absurt. Det är ju inte näringstillförseln i sig som är det privata utan det faktum att det ska föras in mat eller något ätbart i munnen.

– Om näringstillförsel skulle tillföras som krav kan det i sin tur leda till ytterligare bedömningar om när något är att tillföra näring, och när äter man för att man tycker det är gott och inte nödvändigtvis för att tillföra näring. Vem skulle avgöra vad som är att tillföra näring, vad är näring och inte? Skulle man också komma att bedöma om en måltid, t ex fika, verkligen är nödvändigt eller får man i sig nog med näring ändå?

Sophie Karlsson minns en annan situation då det var frågan om att “nöjesätning” inte skulle bedömas som grundläggande.

– Vem ska skulle i sådana fall avgöra när saker och ting blir “nöjesätning”? Det skulle kunna leda till helt galna bedömningar. Vem ska dra gränserna och varför? Låt måltider stanna vid att det är privat karaktär att inta måltiden, inte att det ytterligare ska bedömas om det är frågan om att tillföra näring eller inte.

Behovsbedömningarna måste ändras

Hon menar att behovsbedömningarna inom assistans blivit alldeles för detaljerade och komplicerade.

– Så här var det inte tänkt att det skulle vara. Återigen kommer vi tillbaka till att behovsbedömningen måste ändras, så att vi kan komma bort från sådana här diskussioner. Det handlar om att se hela bilden, inte fastna i detaljer i om vissa saker ska räknas eller inte. Behöver man assistans för att äta, oavsett vad och när man vill äta, så ska det bedömas som ett assistansbehov.

– Tittar man på andra grundläggande behov, som att man behöver assistans med att klä på sig, så borde alla moment räknas, inte bara vissa delar, till exempel kläderna närmast kroppen. När det är frågan om att sköta sin personliga hygien så borde hela momenten räknas, och inte delas upp i om förflyttning ska räknas, hur mycket kläder man har på kroppen, hur man torkar sig eller rakar sig osv. Det här kan inte få fortgå.

– Regeringen, när tänker ni göra något åt detta? säger Sophie Karlsson.

Den aktuella domen beslutades 16 september 2025 av Kammarrätten i Stockholm, mål nummer 1163-25.