Kan mitt barn få assistans? Stora variationer mellan kommuner

EXPERTERNAS TIPS. Lagen föreskriver att alla barn som har behov av personlig assistans ska få det. Variationerna i bedömningarna i landets kommuner är stora, trots att de har samma regelverk att följa. Vad beror det på och vilket stöd finns att tillgå för föräldrar som söker assistans för sitt barn?

Att söka assistans för sitt barn kan vara svårt, både ur ett juridiskt och personligt perspektiv. Vid bedömning av ett barns rättigheter till assistans vägs, förutom själva behovet av stöd, även föräldraansvaret in i bedömningen. Om föräldraansvaret innebär att det är svårare för barn än för vuxna att få assistans råder det delade meningar om.

− Det finns en stor okunskap om behovet av assistans för barn hos landets kommuner och Försäkrings­kassan, säger Veronica Heden­mark, grundare av assistansbolaget VH-assistans.

Hon menar att myndigheterna ofta frångår lagen när de bedömer att barnet inte behöver en assistent med hänvisning till föräldraansvaret. Föräldraansvaret är inskrivet i Föräldrabalken och innebär i korthet att föräldrar ska sörja för och ta väl hand om sina barn. Alla insatser som krävs, utöver de som föräldrar till icke funktionshindrade barn har, ska enligt lagen ge rätt till personlig assistans. Men verkligheten ser annorlunda ut.

– Detta är ett strukturellt problem hos myndigheterna. Bedömningar görs ofta godtyckligt av en handläggare hos kommunen. Det saknas såväl kunskap om aktuella domar som vilja att tillämpa lagen som den är tänkt, säger Mathias Blomberg, jurist, med mångårig erfarenhet av assistansärenden.

Hos Försäkringskassan ser man inga skillnader mellan barn och vuxnas möjlighet att få assistans.
− Vi håller på att undersöka hur det ser ut, men i dagsläget har vi inget som tyder på att det skulle vara svårare för barn än för vuxna att få en personlig assistent, säger Monica Svanholm, verksamhetsansvarig på Försäkringskassan.

Veronica Hedenmark anser att man borde vända på dagens bedömningsmodell och se till vad barnet kan och sedan dra bort tid. Att räkna hur många minuter extra omvårdnad tar tycker hon är ointressant. Om barnet inte har några vänner, så borde man titta på vad det beror på, istället för att utgå från att barnet inte behöver assistanstimmar för att leka eller umgås med kompisar. Kanske skulle barnet ha möjlighet att ha vänner med hjälp av en assistent.

Att växa upp
När man växer upp finns det mycket man vill göra. Klättra i träd, leka med dockor, hoppa hage, gå på bio, sparka boll, fnissa med bästa kompisen på rummet eller gå hem till en kamrat. För de flesta barn är det en självklarhet. Men många barn klarar inte detta utan någon annans armar, ben eller förmåga att strukturera och planera leken.

Ett barn behöver inte en assistent bara för att få hjälp med hygienen och vid måltiderna. Att vara barn, på barns villkor, innebär så mycket mer. Att leka, fantisera, kommunicera och kunna bygga upp sin självbild och vara trygg i sig själv. Därför måste man skapa möjligheter att ta världen till barnet och göra det möjligt för barnet att vara och bli självständig.

”Vad underbart för min son att kunna göra saker som jag inte behöver vara delaktig i”, utbrast en lättad mamma när hon pratade med Veronica Hedenmark, efter det att hennes 10-åriga son fått sin ansökan om assistans beviljad.

− Hos kommunerna och Försäkringskassan känner man inte till vilka konsekvenser som uppstår på grund av att ett barn nekas assistans, säger Veronica Hedenmark.

Hon pekar på utanförskap, sämre självkänsla, för lite träning i olika färdigheter samt färre eller inga vänner. Ju tidigare assistansinsats, desto bättre, menar hon.

Inte bara barnet
Men det är inte bara barnet som drabbas. Även för syskon och föräldrar kan belastningen bli tung. Syskon kan få hjälpa till så mycket att de kommer efter i skolan, föräldrar kan känna sig maktlösa, otillräckliga och slutkörda och risken för skilsmässa ökar. Ytterst handlar det om ökad ohälsa för hela familjen.

− Barn kan få assistans från det att de är nyfödda och framåt. Hela tiden görs en jämförelse med ett barns normala utvecklingskurva. Det som funktionsnedsättningen kräver utöver detta är assistansberättigande, säger Monica Svanholm hos Försäkringskassan.

Information krävs
Ytterligare en orsak till att många barn som behöver assistans saknar det är bristande information. Många föräldrar vet helt enkelt inte vilka rättigheter de har och vilket stöd som finns att tillgå.

− Det optimala vore att kommunerna fullgjorde sina lagstadgade skyldigheter och inventerade vilka individer som kan ha rätt till insatser enligt LSS och att kommunerna också anstränger sig för att ge relevant information om vilka insatser den enskilde har rätt att ansöka om. När den enskilde väl ansökt om personlig assistans enligt LSS har kommunen, i de fall det kan antas att den enskilde har rätt till assistansersättning, en skyldighet att anmäla detta till Försäkringskassan. Kravet ”kan antas” är alltså relativt lågt ställt, säger Mathias Blomberg.

− Habilitering, skola och andra instanser tar inte sitt ansvar för att upplysa vilka rättigheter föräldrar har. Många föräldrar blir också felaktigt informerade. Föräldrarna tror att den dagen barnet beviljas personlig assistans så kommer vårdbidraget med automatik att dras in, men det som sker är att rätten till vårdbidrag omprövas. Detta är inte alls liktydigt med att föräldern blir av med vårdbidraget, säger Veronika Hedenmark.

Det tar tid
För att söka assistans kan man anlita ett juridiskt ombud som hanterar de praktiska detaljerna, som att hantera intyg och inlagor, driva processen i domstol och skriva yttranden eller överklaga ett ärende. Många assistansföretag erbjuder idag kostnadsfri juridisk hjälp. En anledning till att processen kan vara jobbig är tidsaspekten. Utan överklagande får man räkna med att det tar 4–6 månader innan ett beslut fattas, ska man överklaga får man lägga på ytterligare 1–1,5 år.

På papperet är kriterierna för vem som ska få assistans tydliga och lagarna starka, men de tillämpas inte. Enligt Mathias Blomberg har utvecklingen på området varit obefintlig och menar att frågorna som stod på agendan för tio år sedan, fortfarande diskuteras.

− Det är häpnadsväckande att ingenting har hänt på alla dessa år, säger han.

I Sverige talas det i olika sammanhang om vikten av att väga in och beakta barnperspektivet. Veronica Hedenmark säger att hon aldrig sett ett beslut där ordet barnperspektiv förkommit. Men åsikterna går isär i debatten. Som om så mycket annat när det gäller personlig assistans och barn. +