Efter år av försämringar, kan nya Socialtjänstlagen lyfta LSS?

Kommer den nya Socialtjänstlagen att vända den negativa utvecklingen för kommunernas funktionshinderomsorg?

Den 14 oktober 2025 intervjuade HejaOlika Magnus Wallinder, enhetschef på Socialstyrelsen.

Nedan finns en transkript av videointervjun. Här kan du även se videon i sin helhet.

Den nya Socialtjänslagen trädde i kraft 1 juli 2025. Syftet är att skapa en mer förebyggande, lättillgänglig och kunskapsbaserad socialtjänst som:

• arbetar förebyggande
• är lätt tillgänglig
• får möjlighet att ge insatser utan behovsprövning
• planerar insatser inom alla verksamhetsområden
• är kunskapsbaserad i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet
• främjar jämlika och jämställda levnadsvillkor
• har ett tydligare barnrättsperspektiv
• inriktas på att enskilda ska leva ett värdigt liv och känna välbefinnande

Enligt rapporter från bland annat Socialstyrelsen har insatser inom funktionshinderomsorgen försämrats generellt de senaste åren. Blir det annorlunda nu med nya Socialtjänstlagen, SoL?
– Det stora problemet är ju att det ser väldigt olika ut i landet. Det är en ojämlik tillgång till vård och omsorg. Och förhoppningen är ju att att den nya omställningen till ny socialtjänstlag kan spilla över på funktionshinderomsorgen som helhet.

– Även om LSS inte berörs direkt av omställningen till nya SoL eftersom LSS är en enskild lag så är det ändå så att LSS har skrivningar som är väldigt lika där man hävdar den enskildes rätt till självständighet och sådär. Insatserna ska vara hälsofrämjande och förebyggande och liknande. Så att det finns väl gott hopp om det och tillsammans med satsningar som görs nu så hoppas ju vi att det ska bli så.

– Inom ramen för omställningen till ny socialtjänstlag så har vi på Socialstyrelsen bland annat ett uppdrag fram till 2029 att stödja även socialtjänstens funktionshinderomsorg, den som bedrivs enligt socialtjänstlagen. Att stödja omställningen där och höja kompetensen inom kommunernas funktionshinderomsorg enligt SoL.

– Vi tror att vi kommer kunna göra en del nytta där och då ser vi inte så mycket skillnad på LSS och SoL utan vi försöker se det som en helhet när vi stödjer med kunskap.

 

 

Går det att nämna några exempel på vad det kan betyda för LSS-insatserna?
– Det det skulle kunna betyda är ju att vi tillsammans med kommunerna identifierar och ser att flera av er LSS-insatserna har ju en väldig potential när det kommer till hälsofrämjande och att motverka isolering och liknande.

– Till exempel så är ledsagning och kontaktperson enligt LSS och även enligt SoL, socialtjänstlagen, sådana insatser som är tänkta att just förebygga isolering och olika typer av ohälsa. Som det ser ut idag så är det väl så att man inte riktigt ser den potential utan man tenderar kanske att dra in den typen av insatser. För att man har haft en tuff ekonomisk tillvaro till exempel. Och då kanske man drar in sånt som är lättare att dra in.

– Men det kan vara så att man är kortsiktigt tänkande och det hoppas vi kunna synliggöra här. De kan spela en viktig roll i att minska isolering och minska ohälsa hos speciellt i målgruppen personer med funktionsnedsättningar.

LÄS ÄVEN: Haveri för ledsagning – nu ökar isolering och depression

Kommer det att vända uppåt nu för insatser som ledsagning och kontaktpersoner? Det kommer att öka istället för att fortsätta minska?
– Det är svårt för mig att säga att det kommer att bli så. Men vi hoppas att kunna höja kompetensen om insatsernas möjlighet. Vi vet ju att det varit rätt svårt till exempel med ledsagning och kontaktpersoner. Ett av problemen har varit att man har svårt att rekrytera personer som kan genomföra det. Men det finns ändå en stor möjlighet. Det hoppas vi.

Fortfarande är det väl så att ledsagning minskar?
– Det har det gjort. Och ett av mönstren vi har sett är ju att man låter ledsagningen ingå i genomförandet av insatsen bostad med särskild service. Och det är väldigt svårt att upprätthålla en individuell behovsprövning kopplat till det. Det säger sig självt att det är svårt att säkerställa att man både hinner genomföra ledsagningsuppdrag och aktiviteter som är i grupp för boendet som helhet. Det är en sån oroande tendens som vi ser.

Gör kommunen fel när man nekar ledsagning med hänvisning till att personen har stöd på LSS-boendet?
– Fel ska jag inte säga, för det är sånt som är prövats i rätt och det vill inte jag uttala mig om. Det handlar mer om vad som är klokt att göra utifrån ett mer långsiktigt perspektiv. För den enskilde har ju rätt till ett stöd som är individuellt prövat. Det är det vi vill säkerställa. Det har man nytta av i ett långsiktigt perspektiv. Det främjar hälsa och självständighet och minskar isolering.

De här nya ska-kraven i nya socialtjänstlagen, vad kommer det att betyda för funktionshinderomsorgen i stort, inklusive LSS?
– Man kan säga att ska-kraven enligt nya socialtjänstlagen omfattar socialtjänstens funktionshindersomsorg. Man ska förebygga att fler och stora behov av omsorg uppstår eller att man ska undvika att ökade behov av omsorg uppstår. Det handlar om att man ska kunna leva som andra enligt LSS. Det är tydliga krav på det i LSS.

– Och det nya förebyggande kravet enligt socialtjänstlagen stödjer ju det när det gäller funktionshindersomsorgen. Att man ska förebygga att behov av omsorg uppstår, eller att de förvärras för personer med funktionsnedsättning. I den meningen så tjänar de här syftena varandra.

– Och det är även så att det ekonomiskt för kommuner är mer fördelaktigt att tänka långsiktigt. Det är mycket mer kostsamt att ta hand om någon med stora behov av omsorg än små behov av omsorg. Det säger sig självt. Och den enskildes lidande minskar såklart. Det som är det främsta skälet till att man ska göra det.

Ni förväntar er att kommuner satsar mycket mer på förebyggande och tidiga insatser inom funktionshinderomsorgen?
– Ja, jag ser ju det redan, att det händer hos jättemånga kommuner. Man är framåt här och vill mycket och ser stora möjligheter.

– Det som är den stora utmaningen som kommunerna beskriver för oss, det handlar ju om att man behöver bredda perspektivet till politiken i stort. Så att man måste nå kommunledningar med den här typen av information så att det inte blir en omställning av socialtjänsten som enskild verksamhet utan det är en omställning som sker både i regionernas hälso- och sjukvård och i kommunernas ansvar kring socialtjänst och samhällsplanering och liknande. Så det är ett väldigt brett perspektiv. I den meningen så tror jag mycket på det här.

– Man har utsett modellkommuner för genomförandet av funktionshinderspolitiken hos Myndigheten för delaktighet helt nyligen i samarbete med SKR.

– Vi samarbetar också med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, för att säkerställa att vi håller ihop det här så att det verkligen blir den här stora omställningen som vi tror på. Det finns mängder av exempel.

Och ni på Socialstyrelsen har ambitionen att komma ut och träffa kommuner och kommunledningar för att prata om resurser och organisationer?
– Absolut. Dels så sker det inom ramen för ett arbete som SKR gör där vi deltar med lärprocess. Jag tror det var 276 kommuner som har anmält sig till att ingå där. Det handlar om omställning till ny SoL och hur man kan stödja det som kommunledning.

– Och sen så har vi ett särskilt uppdrag som jag nämnde här kring funktionshindersomsorgen där vi kommer kunna diskutera och gå i dialog tillsammans med kommunerna i ett län eller just kring funktionshindersomsorgen med fokus på det. Och det hoppas vi kunna göra tillsammans med SKR och med andra aktörer på länsnivå.

Vad kan en sådan diaglog betyda i praktiken? 
– Den kan betyda att vi hjälper till med att ta fram gemensamma underlag för hur läget är just i en viss kommun eller i ett län. Vilka utmaningar har man som är specifika för den här kommunen som man behöver jobba med? Där kommer vi kunna bidra. Både vi som myndighet, Socialstyrelsen tillsammans med kanske andra myndigheter, Folkhälsomyndigheten och MFD. Och även SKR. Vi kan hjälpa till att sammanställa, för många gånger så är det ju så att mindre kommuner inte har riktigt den kraften eller förutsättningarna att sammanställa data till grund för hur man planerar sin socialtjänst och sin vård och omsorg.

Det finns stora vinster i att ha den dialogen?
– Det gör det definitivt. Vi hoppas det. Vi vill ju ge ett erbjudande och vi vill ju göra det på ett sätt så att det upplevs som en stor vinst ute i kommunerna. Det måste vara anpassat så att det funkar där så att det inte upplevs som en belastning när vi kommer och frågar.

Har ni resurser att hjälpa kommunerna?
– Ja, vi kommer ju inrätta ett nationellt kompetenscentrum för intellektuell funktionsnedsättning och autism här på Socialstyrelsen. Vi har redan påbörjat det jobbet. Och i det förberedandet och inledandet av jobbet så ingår kommunerna som en jätteviktig dialogpartner, och där har vi ju förstärkt med ett antal miljoner för att kunna göra det jobbet. Det finns en intention att förstärka med resurser också nationellt.

– Sen så bygger det ju på att kommunerna själva såklart gör sin gör sitt arbete med att prioritera funktionshindersomsorgen som en del av socialtjänstens omställning.

Finns funktionsrättsföreningarna med i denna dialog?
– Absolut. Dels har vi råd här inom Socialstyrelsen, funktionshinderrådet, där vi samarbetar med civilsamhällets organisationer och funktionsrättsorganisationerna. Sen gör vi ju det i våra enskilda regeringsuppdrag.

– Vi håller till exempel på att ta fram ett kunskapsstöd kring boendestöd. Där har vi ju väldigt mycket och omfattande kontakter med olika organisationer inom NSPH som är inriktade på en psykisk funktionsnedsättning. Och vi gör så alltid, att vi försöker tänka att vi involverar brukare och organisationer.

Och när det gäller dialogen med enskilda kommuner, är funktionsrättsrörelsen med då också?
– I varje kommun så tänker man att det finns ett funktionshinderråd eller liknande, men de kanske inte är med i varje tillfälle vi träffar just den kommunen. Men brukarperspektiven är ju oerhört viktiga i alla sådana här frågor. Att vi lyfter in det och beaktar det.

Vissa kommuner slarvar ju med skyldigheten enligt LSS att ha samverkan med lokala funktionsrättsföreningar. Jag tänker att det här är ett bra tillfälle att stärka den samverkan.
– Varje tillfälle man har möjlighet att använda samverkan med brukare ska man göra, för det är en av våra största utmaningar. Den har vi allihop. För det gäller ju att den typen av samverkan är representativ.

– Vi måste också säkerställa att vi har en balans mellan kunskapen som enskilda personer har om sin funktionsnedsättning med att det är kunskapsbaserat så att man via lärosäten och i större studier kring brukares villkor inom funktionshinderpolitiken har.

Kan man säga att funktionsrättsföreningar lokalt nu får nya möjligheter att påverka hur funktionshinderomsorgen ser ut i kommunen?
– Inte med någon automatik, men utifrån kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet så har vi en stark tradition av att säkerställa att man tittar både på den enskilde brukarens egna kunskaper som en viktig del i vad det är som är lämpligt att göra för att stödja och hjälpa en person tillsammans med professionens kunskap. Och tillsammans med vad forskningen säger om en fråga. Det är en sammanvägning av de tre som är nyckeln till att ge rätt hjälp.

– Lokala föreningar ska naturligtvis ha en viktig roll i samtalet kring vad funktionshinderomsorgen ska innehålla på den orten. Den här utmaningen, att finnas lätt tillgänglig, att man finns ute i sammanhang där människor vistas. Här pratar vi om personer med funktionsnedsättningar som både har insatser och kanske inte har insatser enligt varken socialtjänstlagen eller LSS, för det handlar om personer med funktionsnedsättningar som man kan behöva nå med information om rätten till olika typer av hjälpinsatser. Det finns en tydlig sådan skyldighet.