Kollotema – ”Man skickar iväg ett barn och får hem en tonåring”

Ett bra sätt för barn och unga med funktionsnedsättningar är att komma ut i sociala sammanhang är att delta i läger eller kollo. Utbudet är stort och spännande. Många läger har specialinriktningar, men de flesta har en sak gemensam – det är ungdomarnas semester och de ska själva få bestämma.

Det rika utbudet till trots upplever många att det blivit vanligare med avslag på ansökan om korttidsvistelse. Det menar bland annat Agnetha Mbuyamba, ordförande för RBU:
– Kanske beror det på att man oftast ringer mig när man inte får pengar från kommunen, säger hon.
Andra vittnar dock om samma trend. Atten­tionföreningen i Trelleborg rapporterar att åtta av tio ansökningar om specialkollo avslås. Socialförvaltningen anser att kommunen själv erbjuder tillräckligt bra sommarlovsaktiviteter.
– Kommunen verkar bli förvånad när vi ansöker om att våra barn ska få åka på kollo. De säger att det blir för kostsamt och de verkar inte ha någon plan B för våra barns rätt till miljöombyte och föräldrarnas rätt till avlastning, säger Eva Ahlqvist till lokaltidningen Trelleborgs Allehanda.

Trelleborg är ett av flera exempel på kommuner som tenderar att prioritera budgeten före barnens behov. När Trel­le­borgs kommun 2010 avslog en kolloansökan för en pojke med autism revs beslutet dock upp av förvaltningsrätten. Kommunen överklagade men kammarrätten valde att inte ta upp frågan och pojken fick rätt till kollo.

Kommunens ekonomi styr
– Det är en sorg att barnens och familjernas behov inte styr utan kommunens ekonomi. När man ber om en insats säger handläggaren ofta att ”Kalle har ju assistans, så då avslår vi eftersom behovet tillgodoses via assistansen”, säger Agnetha Mbuyamba.
Handikappförbund kan hjälpa sina medlemmar att överklaga, men många orkar inte strida.
– Som förälder väger man för och emot. Vilken strid ska jag ta? Många ställer sig frågan om det är värt kampen och den tid det tar, säger Agnetha Mbuyamba.
Det har blivit mindre vanligt att organisationerna själva anordnar läger. Ofta har föreningsläger övertagits av kommuner eller andra arrangörer. Före­nin­garna har fungerat som föregångare. Det har varit en naturlig utveckling att lämna över driften.
– Det är ofta så att en organisation som vår dri­ver en fråga, för att få kommunen eller landstinget att bli intresserat och ta över, säger Anna-Lena Krook, ordförande för FUB.

Nya temakollon
Att ligga steget före och utveckla nya läger är inte alltid så enkelt. Företaget Utveck­lingspedagogik har populära sommarkollon på Rudebacken utanför Älmsta i Roslagen, med inriktning på ungdomar med lindrig utvecklingsstörning, autism och Asperger syndrom.
När Pia Länder blev ansvarig för lägerverksamheten för tre år sedan satsade hon på nya temakollon med musik, teater eller dans på sportlov och andra mindre skollov.
– Första sportlovet hade jag ett temakollo med musik, dans och teater. Det blev mycket lyckat men förra vintern var det så få deltagare som fick temalägren beviljade av handläggarna att vi blev tvungna att ställa in. Det var jättetråkigt, säger Pia Länder.
– Handläggarna beviljar allt mer sällan läger på de mindre skolloven. Men jag bidar min tid och tror på bättre tider.
En nyhet lyckades hon dock lansera förra året i form av ridläger med islandshästar för nybörjare och ”cowboyhästar” för de lite mer erfarna.
– Det blev mycket populärt så det har vi även nästa sommar. Många av våra unga har aldrig haft något ställe där de kan få vara med på sin egen nivå och i sin egen takt. Det är viktigt att få känna att man är duktig och inte alltid är den som inte kan hänga med. På ridlägret växte ungdomarna enormt. Alla nybörjare kun­de rida sista veckan, berättar Pia Länder.

Kollot i Rudebacken är liksom många andra öppet för deltagare från hela landet, även om de flesta kommer från Stock­holmsområdet. För alla gäller det att vara ute i god tid.
– Ansök alltid så fort som möjligt, så att det vid ett avslag fortfarande finns tid att överklaga. Att överklaga kan ta tre månader och då finns risk att man missar sommaren, säger Pia Länder.
Redan i början av december hade Rudebacken gjort informationsutskick och registrerat sig i olika databaser (till exempel Föräldrakrafts Kolloguide på www.foraldrakraft.se).
På kollots webbsida finns ansökningsblanketter att sända både till Rudebacken och till kommunens handläggare.  
– Det är redan ”tryck” i ansökningarna och någon har redan fått vistelsen beviljad av kommunen. Många är alltid ute i god tid, andra är alltid sena.

Deadline för ansökan till Rudebacken är redan i mitten av februari.
– Vi tar förstås emot ansökningarna även senare, om det finns platser kvar, men ju längre tiden går desto svårare blir det med planering och utbildning av personal, säger Pia Länder.
Ibland kan kommunens beslut försenas av att det blir en anhopning av ansökningar på vårkanten.
– Jag brukar ha kontakt med både föräldrar och handläggare. När jag ser att en ansökan legat länge, då ringer jag och stöter på, säger Pia Länder.

Prova på-helger
Kooperativet Bosse Råd Stöd & Kun­skaps­center har tagit ett annorlunda grepp för att förbereda sommarens kollo på Björkögården utanför Norrtälje, där de flesta av deltagarna har rörelsenedsättning.
– I år kommer vi att ha en Prova-på-helg för hela familjen. Då får både barnen och föräldrarna komma till vår kollogård och delta i aktiviteter. Föräldrarna får någon form av utbildning tillsammans me­dan barnen får testa aktiviteter, berättar Inga-Lill Krantz, lägeransvarig på Bosse.

Lika viktigt som att ansöka i god tid är att förbereda, så att kollot kan bli den frigörelseprocess för barnen och den avlösning för föräldrarna som ofta är syftet.
”Jag skickade ett barn till kollo och fick hem en tonåring”, har några föräldrar sagt till Inga-Lill Krantz.
– Vi försöker få till en helhet och minska uppdelningen mellan ledare och deltagare. Medan många andra har personliga assistenter och ledare försöker vi ha en extra stor ledargrupp och färre personliga assistenter. För att alla ska känna sig trygga har vi minst en ledare per deltagare.
– Vi arbetar mycket med förberedelse och vi utbildar alla ledare vi anställer. De får utbildning i lyftteknik och inlevelseövningar och vi diskuterar olika sätt att kommunicera. Vi låter ledarna få möjlighet att reflektera över hur de gör när de möter människor så att de kan hjälpa till att skapa en god kommunikation och ett gott samarbete. Deltagarna får också träffa ledarna innan kolloperioden startar.

Även om lägren kör beprövade modeller år efter år sker det en hel del utveckling bakom kulisserna.
– Det finns alltid saker man kan förbättra och utveckla år från år. I år har vi bland annat ringt runt till deltagarna för att höra om vi bör ändra inriktning eller tema på perioderna och många säger ”fortsätt som ni gör”. Deltagarna ska styra mycket av vad som händer på kolloperioden så vi försöker att vara lyhörda, säger  Inga-Lill Krantz.