Kommunarrest eller fri rörlighet även för funktionsnedsatta?

DEBATTARTIKEL. En av de viktigaste rättigheterna inom EU är den om fri rörlighet för personer. Där handlar det om att kunna resa, söka arbete och vara bosatt på annan plats än hemorten under upp till tre månader. För en person med funktionsnedsättning som behöver hjälp av ledsagare, är det nog svårt att få hjälp med resa inom Sverige och Norden, om det är utanför kommungränsen och eventuellt kräver övernattning.

Detta är en fråga som uppmärksammats på olika sätt under årens lopp. Det finns rättsfall som avgjorts till den sökandes nackdel då det gällt semesterresa till exempel, men även andra fall som gått upp i rätten och ännu inte avgjorts har handlat om rätten att få utöva aktiviteter

Ett sådant handlar om kören Syskonringens medlemmar i Trollhättan. En kör som är sprungen ur FUB och Svenska Kyrkan, och där man blev inbjuden att göra en mini-turné i Norge. Flera av körmedlemmarna är beroende av ledsagarservice för övningar och framträdanden, och självklart ansöktes om hjälp med detta för den kommande resan.

Syskonringen har gjort sig kända för sin sångarglädje och frimodighet. När kommunen nekade kören att få hjälp av ledsagare för att kunna genomföra sin körresa, startade ett upprop på Facebook och lokal folkstorm mot beslutet. Kommunen fick backa, och Syskonringen kom iväg till Norge.

Nu ställs saken på sin spets igen, när jag bjudit in dem att medverka på ett seminarium i Riksdagen den 11 november på temat ”Kommunarrest eller fri rörlighet även för funktionsnedsatta”. Ska de få den hjälp som erfordras, eller nekas de återigen?

I Socialstyrelsens rapport från 2011 om ”Ledsagning enligt LSS och SoL”, sägs det bland annat ”i beslutet om ledsagning tillämpar knappt hälften av kommunerna någon form av rambeslut, vanligtvis som fixerat antal maxtimmar. De begränsningar som finns därutöver kan handla om att ledsagning bara beviljas för vissa aktiviteter, om geografisk begränsning eller att vissa personer med andra insatser undantas.”

Alla har inte släktingar och vänner som kan stötta upp, därför behövs ledsagare. Civilsamhällets aktörer anlitas inte heller alltid av kommunerna i rekryteringen av ledsagare, så visst kan det förekomma brist på personer att anlita för uppdraget.

Men först och främst handlar det om vilken människosyn man har och hur möjligheterna till fri rörlighet kan lösas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Eller är det meningen att de som råkar ha en funktionsnedsättning och behöver ledsagare endast ska kunna röra sig inom kommunen?

Penilla Gunther (KD)