Krister och Anna har hittat vad alla vill ha men ingen talar om

Krister Ekberg är på dans i Haninge utanför Stock­holm. Där ser han en söt kvinna i en vacker klänning. När han till slut vågar bjuda upp till dans slutar det med att paret dansar tillsammans hela kvällen.
– Hon var helt underbar och så glad, säger Krister Ekberg.

Det var då, nu sitter jag i vardagsrummet hos det nygifta paret Krister Ek­berg, 33, och Anna Ekberg, 26. I december förra året gifte de sig i Höga­lids­kyrkan i Stockholm. Det är fyra år sedan de träffades första gången och Krister och Anna är hur kära som helst.
– Bröllopet var underbart och festen efteråt var också helt underbar, berättar Anna.
Både Anna och Krister är glada personer som har liknande intressen, till exempel att gå på bio, shoppa, spela tv-spel, dansa och hitta på äventyr. Och de har verkligen hittat varandra. Det var när Kristers moster gifte sig förra året som Anna och Krister bestämde sig för att de också ville gifta sig.
– Det smittar av sig. Jag hade velat länge, men inte frågat Anna. Så när min moster skulle gifta sig, då tog det fart, skrattar Krister.
– Ja, och jag tackade ja på en gång, säger Anna glatt.

Fler sugna på bröllop
Nu har deras giftermål smittat av sig på deras vänner och grannar, som också är sugna på bröllop. Men för Krister och Anna var det inte självklart att de skulle bli ett par efter dansen i Haninge.
– Jag bjöd upp henne för hon såg så glad och härlig ut, berättar Krister och blir avbruten av Anna.
– Det tog ett tag innan han bjöd upp mig, först var det en kille som brukar pilla på tjejer som höll på att pilla på mig.
– Ja, han brukar ta dem på brösten och så där. Han pillade till och med sönder din knapp på klänningen, så jag ville gå emellan, fyller Krister i.
Krister bjöd upp Anna och de dansade hela natten. Det var kärlek vid första ögonkastet, menar de båda, och Krister berättar att Anna var så lätt och härlig att föra. Men när kvällen var slut vågade Krister inte säga att han ville träffa Anna igen och de skildes åt utan att bestämma att de skulle ses.
– Det gick ett tag och jag träffade andra kvinnor, men Anna fanns alltid i bakhuvudet, hon var speciell, säger Krister.

Engagerad i Klippan
Krister är engagerad i Klippan, en medlemsgrupp inom FUB, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. I Läns-Klippan Stockholm är han ordförande och arbetar med olika projekt.
Det skulle dröja två år innan de träffades igen.
– Anna var rätt tillbakadragen innan vi träffades och hon var inte ute så mycket när hon var ledig. Så det tog lång tid innan vi träffades, säger Krister.
Men till slut träffades de på ett studiebesök och det slog åter gnistor om Krister och Anna.
– Det var i september 2008, säger Krister.
– Och vi pratade och Krister höll på och pep med gosedjur så att jag skrattade en massa, berättar Anna.

Skrattar gott
Båda skrattar gott och tar varandra i handen. Sedan berättar Krister att han följde med Anna till tåget när de skulle skiljas och att han äntligen vågade bjuda ut henne på dejt.
– Jag blev jätteglad, men han bjöd ut mig på min mammas födelsedag, så jag kunde inte gå. Jag skämdes så! berättar Anna.
– Men det gjorde inget, vi hade dejt en annan gång istället, säger Krister.
En tid senare, i september 2008, träffades de på en kurs på Tollare Folkhög­skola och satt uppe sent på natten i köket, efter att alla andra hade lagt sig.
– Och vad var det jag frågade då, Anna? säger Krister och tittar på Anna, som inte dröjer med svaret.
– Ja, om vi skulle vara ihop och jag sa ja på en gång, säger Anna.
Krister berättar att det var läskigt först att fråga Anna om de skulle vara tillsammans, men att det gick över när Anna svarade ja.
Därefter gick allt väldigt fort. Påsken kom och i april 2009 förlovade sig Anna och Krister.
De visar upp förlovningsringarna med datumet ingraverat.
–  Så pratade vi med Högalids­ för­sam­ling om när vi kunde ha vårt bröllop. Först ville vi ha det på sommaren, men församlingen tyckte att det kunde vara bättre på vintern. Det är lite lugnare då och lättare att få en tid i kyrkan, berättar Krister.
– Bröllopet var verkligen underbart, säger Anna, och bröllopsfesten var jätterolig. Det var en massa god mat och dricka.
– Ja, och så hade de gjort vinetiketter med bilder på mig och Anna, berättar Krister och visar upp en flaska som de sparat från bröllopet.

Enkelt att dejta
De båda har tidigare tyckt att det har varit ganska enkelt att dejta och ha relationer, men att det inte känts rätt förrän de fann varandra.
– Jag dejtade en kille en gång som var 42 år när jag var 19 år, berättar Anna.
– Och jag dejtade en kvinna som var 48 år när jag var 19. Det är ju ganska stora skillnader. Men så kan det bli när man är ung och kär, man tänker inte på såna saker. Kärlekens kraft är som en magnet, säger Krister.
Båda två har haft förhållanden tidigare, men Anna berättar att det var mest killarna som blev kära.
– Ja, och sen har man ju ångrat några. Det har funnits både bra och dåliga killar. En kille var snuskig och en kille var bara bra i början. Men sen har jag också varit tillsammans med en annan kille i fem år. Fast med Krister är det annorlunda, han är liksom min bästa kompis, säger Anna.

Två tv-apparater
Bråkar gör de aldrig. Ett problem hade kunnat uppstå när de vill se olika tv-program. Men det har de löst genom att ha två tv-apparater i lägenheten.
– Det går inte att göra Anna arg. Vi har försökt göra varandra arga, men det funkar inte, skrattar Krister.
– Innan jag träffade Krister kunde jag aldrig gråta eller vara arg. Min mamma försökte till och med stå i vägen för mig för att få mig att bli arg. Men jag bara skrattade, berättar Anna.
Paret bor tillsammans i Kristers lägenhet på Södermalm i Stockholm.
– Det är ett tips till föräldrar, man måste låta sina barn flytta ihop med sina kära. Det är viktigt, säger Krister.
– När vi flyttade ihop började det med att jag hade varit hemma mycket hos Krister och tagit hand om honom när han var sjuk, säger Anna.
– Vi tillhör ju LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, och då tar det normalt längre tid att få byta boende, eftersom man måste gå till en handläggare som godkänner flytten. Men vi ville inte vänta så länge, så vi gick till Skatte­verket och ändrade Annas adress i folkbokföringen. När vi hade gjort det var de tvungna att godkänna Annas flytt. Vi fuskade, säger Krister och båda två skrattar.
Anna och Krister tycker att det är viktigt att man lyssnar på sitt hjärta när man är ung och blir kär.
– Gå ut och dansa, gör saker där man träffar folk. Och våga bjuda upp. Eller titta på kontaktannonser, säger Krister.

Kärlek på schemat
Han berättar sedan hur viktigt han tycker det är att skolan har kärlek på schemat, så att tonåringar kan få information på ett bra och enkelt sätt.
– Inom FUB har vi gjort ett projekt, PUSS-projektet, som blev ett dataprogram som skolor kan köpa in och ungdomar själva kan läsa om kroppen och kärlek. Det är bra, säger Krister.
– Sen tycker jag att föräldrar inte ska vara överbeskyddande. Många personer med utvecklingsstörning får inte rätten att kalla sig vuxen, utan man behandlas som ett barn. Föräldrarna passar upp så mycket att ungdomarna inte lär sig någonting om hur man klarar sig själv, säger Krister.