Kvick hantering förvånar nöjda pappor

Mikael Wångmar och Olle Pettersson har nyligen ansökt om anskaffningsbidrag. För båda två är det andra gången de ansöker om bilstöd och de tycker att hanteringen från Försäkringskassans sida så här långt varit rappare än tidigare.

Till Försäkringskassan kom­­mer det varje år cirka 3 000 ärenden om bilstöd. Föräldrakraft har talat med två personer som befinner sig mitt i anskaffnings- och anpassningsprocessen.

Mikael Wångmar lämnade i september förra året in en ansökan om anskaffningsbidrag.

– Det dröjde inte mer än tre max fyra veckor förrän det ringde någon från bilstödsenheten i Västervik. Personen hade några kompletteringar som han tog på telefon, säger Mikael Wångmar som var inställd på att det skulle ta längre tid att komma igång.

– Kanske är vi ett enkelt fall, min dotter är rörelsehindrad, inte så mycket att snacka om. Från ansökan till beslut om anskaffningsbidrag tog det cirka två månader, vilket var för fort för oss egentligen, säger han.

Efter ytterligare någon vecka ringde en person från Vägverket i Stockholm och ville träffa Mikael Wångmar och om möjligt de andra i familjen.

– Han kom hit till Uppsala i december. Han visade oss lite förslag på möjliga anpassningar och tillverkare och företag som kan hjälpa till. Det gav kanske inte så jättemycket, men det kändes fint. För tio år sedan fick vi klara oss själva. Jag tror att det är bra att man kopplar in någon från Vägverket som kan säga vad som är en vettig anpassning. Firmorna som utför jobbet har ingen anledning att hålla tillbaka, säger Mikael Wångmar.

2,5 månad från att ansökan hade lämnats in var det dags att välja bil.

Mikael Wångmar jämför gärna med hur han upplevde ansökningsprocessen för tio år sedan.

– Då fattade man alla beslut lokalt, det hängde på en person på den lokala försäkringskassan om vi skulle få ett ja eller nej. Jag tror att det finns en fördel med att samla kompetens på det sätt som man nu har gjort. Att en kille från Vägverket dessutom tar sig tid att besöka oss ger en känsla av ordning och reda. Vi är helt otroligt nöjda hittills, säger han.
För Olle Petersson, pappa till Elin, 13 år, är det nu andra gången som han planerar att anpassa  en bil.  

– Så långt har det gått bra. Den här gången ringde en person från Vägverket, det är helt nytt. Försäkringskassan vill ha en opartisk bedömning. Personen ska titta på den anpassningsoffert som jag har fått och de åtgärder som vi sagt att vi behöver, säger han.

– Den här processen har gått väldigt fort den här gången. Jag var på Permobil i Timrå sex veckor efter att jag fått den nya bilen. Kort därpå fick jag en offert från Permobil och mannen från Vägverket kom på besök. Om Vägverket inte har några invändningar så ser det ut att gå mycket fort. Jag tror att vi höll på ett år förra gången, för cirka  fem år sedan.

Olle Petersson har full förståelse för att Försäkringskassan måste försäkra sig om att de anpassningar som görs är rimliga.

– Det är mycket pengar det handlar om, de flesta skulle inte ha en chans att kunna betala själva, säger han.

Den bil Olle Petersson planerar att anpassa är en ny Citroen Berlingo.

– Dels handlar det om att få upp framdörren så att den kan öppnas mer. Sedan ska det vara en bilstol fram, ett så kallad turning seat, och en liten lyft för manuell rullstol bak. Det är vad som ska göras.

Tidigare hade vi även ramp och rullstolsfäste, säger han.

Olle Petersson har även sökt bidrag för en dragkrok och släpvagn då Elin har många hjälpmedel som ibland måste kunna tas med. De speciella förutsättningarna, med rullstol etcetera, gör ju att bagageutrymmet minskar. För att kompensera för detta kan en släpvagn framstå som enda alternativet.

Mannen från Vägverket tillstyrkte det som Olle Petersson ansökt om. Därmed inte säkert att Försäkringskassan gör det­samma.

– Vi har fått uppgift från Vägverket att dragkrok nu finns på nära 50 procent av personbilarna, och därför är det normalt sett inte möjligt att få anpassningsbidrag för dragkrok, säger Anna Nirvin, vikarierande enhetschef på Försäkrings­kassans bilstödsenhet i Västervik.

Men alla är inte lika nöjda med För­säkringskassan. Stefan Henriksson driver anpassningsbolaget 53 Henriksson Bilmekaniska anpassningar AB. Verk­samheten har funnits i 35 år och drevs tidigare av Handikappinstitutet.

– Försäkringskassan är ett sorgligt kapitel. Det är svårt att nå dem. De sitter i sin glasbubbla och sover. Enklast vore om branschföre­ningen kunde träffa För­säkringskassan och lösa en del knutar.

– Vi har haft kunder som fått beslut fort, andra har fått vänta länge. Märkligt att det kan ta sådan tid. När de flyttade ner till Västervik började det bli sämre. Tidigare var det någon handläggare som kunde vara besvärlig, nu är allt besvärligt, säger Stefan Henriksson.