Låt inte kommunen stoppa dig
Resan från Piteå till Småland tar sin lilla tid. 120 mil tur och retur. ”Vi kör gärna ner och upp för att Minett ska få vara på ett bra kollo. Här uppe finns det inte så mycket som passar henne”, säger mamma Lena Renberg.
Minett är 17 år och har varit på kollo två somrar i rad, på kollogården Salsnäs utanför Målilla.
− Det funkar jättebra, säger Lena Renberg. Första sommaren vi lämnade henne var det lite pirrigt, det var första gången vi lämnade henne på lång tid över huvud taget.
Minett har epilepsi och får assistans 20 timmar per dygn. Det hon främst behöver är tillsyn och hjälp med att bibehålla det hon lärt sig. Hon går på gymnasiets individuella linje.
− Hon är duktig på lektionerna och suger i sig kunskap, säger Lena Renberg. Men 14 dagar senare minns hon inget av det hon lärt sig. Vi märker också att det börjar nagga på det hon lärt sig tidigare fram till årskurs 5, innan epilepsin bröt igenom. Det märker hon själv också. Till exempel i engelska och matte. ”Jag som varit så duktig på multiplikationstabellen”, säger hon, berättar Lena Renberg.
Den stora förlusten, som hon är väldigt ledsen över, är att hon körde gocart innan hon fick epilepsi. Det var hennes stora intresse.
Nu kör hennes yngre syskon, så hon blir påmind om det. Då får hon sitta vid sidan om och heja på, fast hon helst skulle vilja köra själv.
Lägger pussel
Hon tycker om att pyssla, till exempel att lägga pussel.
− På kollo gör de så mycket roligt, säger Lena Renberg. Spelar teater, sjunger och dansar. De gör utflykter till djurparker och åker badar, något vi själva inte gärna gör för det finns ju en risk. Men på kollo badar Minette med flytväst och någon ser till henne hela tiden.
Hemma i Piteå har hon inget umgänge med andra ungdomar som har epilepsi. På kollo delar hon rum med en tjej som hon fått bra kontakt med.
Internet är ett sätt att hålla kontakt med kollo-kompisar. Minett lär sig nu använda nätet i skolan så att hon kan vara ute på MSN och chatta.
− Jag kommer inte ihåg så bra men jag tycker det är jättekul att vara på kollo, säger Minett Renberg. Det finns så mycket roliga saker att göra och så har man många kompisar. Jag trivs väldigt bra och hoppas att få träffa kompisarna igen.
Ingen hemlängtan
Det är långt hem men Minett har inga problem med hemlängtan.
− Man ska tänka på vad man gör, ha roligt när man är där och ta vara på tiden.
Lena Renberg tycker att det fungerar bra med hemkommunen. Familjen har inte haft några problem med sin ansökan.
Men hon har hört att många andra måste hålla på och kämpa och överklaga.
− Ungdomarna på kollot gjorde själva en sång i somras, som de sjöng vid avslutningen, om att de gärna strider med kommunen för att få åka på kollo.
På kollot i Salsnäs utanför Målilla skrev Hanna, Ebba, Vickan och Frida förra sommaren en sång till Magnus Ugglas ”Kung i baren”. Refrängen kan du läsa här intill.
