Låt inte WHO:s världsrapporter falla i glömska
DEBATTARTIKEL. Nu har Världshälsoorganisationen (WHO) släppt en ny världsrapport om funktionsnedsättningar. Denna gång handlar det om ryggmärgsskador och behovet av satsningar i välfärdssamhället.
Men hur många känner överhuvudtaget till de olika världsrapporterna om funktionsnedsättningar som WHO ger ut? För två år sedan kom en annan rapport från WHO som knappast diskuterades i Sverige. Låt inte den nya ryggmärgsrapporten gå samma öde till mötes.
Det skriver Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet och docent i trafikmedicin vid Umeå universitet i denna debattartikel.
Den nya världsrapporten från WHO är inte en administrativ nyhet eller tråkig regelsamling. Det handlar om en stor global kunskapssammanställning om funktionsnedsättningar. Rapporten som beskriver ryggmärgsskador visar vad man vet och vad som återstår att göras i samhället. Men vilket öde kommer denna rapport att gå till mötes?
Det är särskilt glädjande att WHO ger ut en rapport som beskriver förhållandena för en skadegrupp. Och det menar jag är styrkan med WHO:s världsrapporter. De pekar på vitala delar och svagheter i omgivningar och system.
Rapporten som heter ”International Perspectives on Spinal Cord Injury” (247 sidor) är utgiven av WHO och ISCOS (The International Spinal Cord Society). Trafikolyckor, fall och våld som drabbar människor runtom i världen resulterar i att mellan 250 000 och 500 000 drabbas av ryggmärgsskador varje år.
Stöd, rehabilitering och omhändertagande är viktigt. Vad måste då göras? Att informera och utbilda om skadegruppen är viktigt. Likaså betonas att såväl delaktighet som tillgängligheten måste öka inom samtliga livsområden. Men det finns också många andra viktiga och intressanta åtgärder. Rapporten borde bli en guldgruva för såväl journalister i medierna som för aktiva funktionshinderforskare vid universiteten.
Rapporten ges ut i samband med den Internationella Funktionshinderdagen nu i december. Den borde också läsas av alla som arbetar med funktionshinder och funktionsnedsättningar i samhället. Och den borde läsas av alla som är intresserade inom området.
När WHO 2011 släppte sin förra världsrapport (”World report on disability”) var det tämligen tyst i Sverige. Sådana gedigna rapporter som WHO tar fram borde stimulera debatt och åtgärder också i vårt land. Låt inte den nya rapporten som handlar om ryggmärgsskadorna gå samma öde till mötes.
Båda rapporterna är skrivna utifrån FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Vi måste tala om dessa nu. Tillsammans.
JÖRGEN LUNDÄLV
Docent i socialt arbete, Göteborgs universitet
Docent i trafikmedicin, Umeå universitet
E-post: Jorgen.Lundalv@socwork.gu.se