”Låt mig fortsätta jobba i familjens företag”

Martin har jobbet han älskar. Men den 9 september måste han sluta i familjens företag och söka lönebidragsanställning hos annan arbetsgivare.
– Vi är mycket besvikna på att systemet lägger hinder i vägen, trots att Funkautredningen föreslår att man ska kunna anställa familjemedlemmar, säger Martins pappa Robert Tamm.

– Jobbet är avgörande för min rehabilitering, säger Martin.

Modellbilar är Martins stora intresse och han har själv varit den drivande kraften i företaget Bromma Hobby som säljer bilmodeller av olika slag.

Martin, som idag är 42 år, började samla modellbilar som liten. Lyckosamt nog blev det möjligt att kombinera hobby med jobb. Tillsammans med pappa Robert och mamma Ing-Marie drog han igång en butik med modellbilar i Bromma för några år sedan.

Sedan kom chocken. 2010 fick Martin en hjärntumör. Nu är tumören bortopererad, men på grund av felbehandling fick Martin allvarliga skador som har förstört både synen och hypofysen.
Skadorna ledde till att familjen var tvungen att stänga butiken och ställa om till webbhandel.
– I en butik måste man vara hundra procent i form. Har man en webbshop kan man vara lite frånvarande om man inte mår bra, förklarar Martin.

Kontoret och lagret finns i Vinsta industriområde i norra Stockholm. När vi hälsar på är det fullproppat med bilförpackningar. En säck är fylld med dagens leveranser ut till kund.

Martin visar runt och berättar om verksamheten. Han är involverad i alla delar. Inte minst urvalet av modellbilar som ska finnas i sortimentet.

Viktigt är även att produktbeskrivningarna i webbshoppen är så bra som möjligt, både på svenska och engelska. Det ökar kundernas intresse och höjer rankingen hos sökmotorer som Google. Martin har mycket dålig syn, men tack vare en extra stor bildskärm och andra hjälpmedel kan han sköta en hel del av datorjobbet också.

Men Martins skador är inte bara fysiska. Den tidigare felbehandlingen får honom att må dåligt på många olika sätt. För att hantera ilskan och sorgen över felbehandlingen får han stöd av en psykolog.

För bara några år sedan hade Martin ”mer än full arbetsförmåga”. Han har jobbat som FN-soldat i både Libanon och Bosnien. Han har utbildat sig till trafikflygare.
– Men nu är det helt uteslutet att jag skulle kunna jobba med de yrken som jag är kvalificerad för, säger han.
– Jag behöver en arbetsgivare som förstår att mitt tillstånd går i vågor.

 

Foto
Tidigare hade Martin och hans föräldrar en vanlig butik, men på grund av skadan tvingades man ställa om till webbshop. ”I en butik måste man vara i toppform hela tiden”, förklarar Martin.

 

När Bromma Hobby drogs igång var det med Martin som både delägare och ”motor”. Det var han som byggde upp kontakterna med leverantörer och kunder.
Men när skadorna var ett faktum och han behövde stöd av arbetsförmedlingen var han tvungen att lämna ägandet och bara vara anställd, berättar pappa Robert.
Det gjorde det möjligt att få lönestöd.

– Arbetsförmedlingens konsulenter gjorde en omfattande undersökning och kom fram till att en ”trygghetsanställning” i vårt företag var det mest lämpliga. Han skulle ha det i fyra år men redan efter ett år stoppades trygghetsanställningen. Istället fick han ”nystartsjobb” med lägre ersättning.

Nu går även det årslånga nystartsjobbet mot sitt slut. När vi träffas i månadsskiftet augusti-september är det bara en dryg vecka kvar på lönestödet.
– Arbetsförmedlingen säger att han måste sluta hos oss och söka en lönebidragsbaserad anställning hos annan arbetsgivare, säger Robert.

– Hans funktionsnedsättning är allvarlig och innefattar även svåra psykiska besvär som endast vi, hans föräldrar, kan hantera.

Han är så upprörd över situationen att han har skrivit brev till både arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och till ledamöter i Riksdagens arbetsmarknadsutskott. Han har även kontaktat Cristina Husmark Pehrsson som på regeringens uppdrag utrett arbetsmarknadsstöden, Funkautredningen.

– Cristinas förslag är utmärkta, hon har förstått vad som behövs. Jag har pratat med många som tycker att regeringen behöver göra det möjligt för företagare att anställa närstående med lönestöd. Det är inte bara för Martins skull, det finns många andra i landet där detta är bästa alternativet. Men med dagens regelverk kastar man ut barnet med badvattnet.

– Martin gör ett jobb han trivs med, företaget betalar alla skatter, så varför ska han tvingas ta ett annat jobb där han inte trivs? Vi föräldrar klarar hans humörsvängningar och andra svårigheter, för han är vår son, det skulle ingen annan arbetsgivare klara.

Hur blir det om Martin trots allt tvingas ut?
– Jag vet inte. Vi driver företaget vidare, jag och min fru, även om vi nu är 75 och 72 år gamla. Vi kommer att göra så gott vi kan. Kanske struntar vi i Arbetsförmed­lingen och lånar upp pengar för att fortsätta utan att Martin drabbas.

Men hur skulle du vilja att framtiden såg ut?
– Om vi åter får lönestöd för Martin kör vi vidare och fortsätter att hjälpa honom att bli återställd så mycket som möjligt. Skadorna på synen och hypofysen kan man inte göra så mycket åt, men han kan lära sig olika saker och få bättre balans mentalt, så att han så småningom kan driva företaget själv, säger Robert Tamm.

Han hoppas att de skrivelser har sänt till politiker och höga beslutsfattare ska ha effekt. Den första reaktionen kom från Cristina Husmark Pehrsson som lämnade  ett meddelande på mobilsvar.
– Hon förstår vår situationen, men även hon väntar på regeringens åtgärder. Jag hoppas hon pratar med Hillevi Engström och ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet! säger Robert.

Ylva Johansson (S) har också svarat på Robert Tamms brev till politikerna.
– Hon har mejlat och framfört sin sympati, berättar Robert Tamm.

Ylva Johansson är ordförande i Riksdagens arbetsmarknadutskott. I mejlet berättar hon att hon har överlämnat Robert Tamms brev till Kerstin Nilsson (S) som har ansvar för frågor om stöd till personer med funktionsnedsättningar.

 

Foto
Både Ylva Johansson (S) och utredaren Cristina Husmark Pehrsson har visat förståelse för Martins och Roberts svåra situation. Men för att lösa problemen måste regeringen föreslå regeländringar.

 

För Martin Tamm är jobbet viktigare än något annat för att hålla modet uppe. Det har hjälpt honom att komma igen efter skadan.

– Jag har känt att jag blivit bättre, men sedan har det stagnerat. Det är svårt att förbättra sig nu och det har jag svårt att acceptera.

– Men jag får jobba med bilmodeller, som varit min passion hela livet, och det är ett stort plus.