Mamma straffas för att hon ger sonen stöd
Anneli har varit sjukskriven för depression och haft full sjukersättning sedan juni 2004. I somras hade hon börjat återhämta sig och var på väg tillbaka. Då slog Försäkringskassan till – sjukersättningen drogs ner till 50 procent. Varför? För att hon har en son med Aspergers syndrom.
– Om en sjukskriven person utför dagliga sysslor som kan jämställas med ett normalt förekommande arbete, ska detta räknas som ett arbete och därigenom blir sjukersättningen lägre, säger Birgitta Dzoic, föredragande för Försäkringskassans socialförsäkringsnämnd.
Anneli har två söner, den äldste är 16 år och har Aspergers syndrom. Hennes son går i skolan, men hon har varit tvungen att fungera som ett extra stöd för honom. Beslutet om den halverade sjukersättningen kom som en chock för henne.
– Jag fick inga förvarningar. En handläggare ringde mig några dagar innan beslutet skulle verkställas, berättar hon.
I Försäkringskassans förslag till beslutet står att ”hon dagligen och i princip under dygnets alla timmar utför en betydande arbetsinsats för att de dagliga rutinerna för sonen ska fungera. Denna arbetsinsats kan jämställas med ett normalt vårdarbete eller ett arbete som personlig assistent”.
Men Anneli får inga pengar för sitt arbete som ”personlig assistent”. Hon får ett vårdbidrag på 50 procent för sonen, men det täcker långt ifrån upp den halva sjukersättningen. Familjen, som inte har stora marginaler, förlorar nu tusenlappar i månaden.
Anneli blev knäckt av beslutet att hennes sjukersättning skulle halveras. Men med hjälp av stöd från sin doktor, facket Kommunal och en stark arbetsledning reste hon sig åter och överklagade beslutet. Efter mycket om och men omprövade Socialförsäkringsnämnden beslutet och höjde ersättningen till 75 procent sjukersättning.
Anneli har överklagat beslutet till länsrätten. Sonen har idag fått 20 timmars personlig assistans i veckan och den arbetsinsatsen som Anneli gör för sin son borde räknas som vanligt föräldraansvar.
– Det har aldrig varit ett fysiskt arbete att ta hand om min son, han har bara behövt extra stöd, säger hon.
Den äldste sonen förstår att allt inte är bra med mamma, men han förstår inte vad som hänt. Hans femtonårige lillebror däremot väntar bara på att saker och ting ska bli bättre. Hela sommaren präglades av press.
– Som jag ser det kostar det här Försäkringskassan ännu mer. Jag var på väg ut i arbetslivet igen. Men när de gjorde så här åkte jag direkt tillbaka, säger Anneli.
Birgitta Dzoic på Försäkringskassan vill inte kommentera det specifika fallet, som hon var utredningsansvarig för, men går med på att prata allmänt om problematiken.
– Vi har en lagstiftning som jag måste följa och om en person utför sysslor som kan ses som ett arbete, måste vi ta hänsyn till det i vår bedömning. Att vårda ett barn kan mycket väl vara ett arbete. Det finns personer som sjukskriver sig och sen plockar hem sina barn från dagis, då kan man inte få full sjukersättning. Men om man har en personlig assistent till barnet som tar hand om sysslorna, ska inte detta räknas som en syssla som föräldern utför, säger hon.
Nu måste Anneli vänta ett år innan fallet går upp i länsrätten. Under tiden är det bara att gilla läget.
– Jag vet att jag kommer vinna. Jag har många som står bakom mig och säger att jag har rätten på min sida. Och vinner jag inte i länsrätten kommer jag gå vidare. Det är helt otroligt att de kan göra så här. Jag ska väl inte behöva adoptera bort mitt eget barn för att få en ordentlig sjukersättning?
