”Man blir aldrig färdiglärd”

Linnea Nyström, 24 år, är projektledare för Paradressyren. I slutet av april var hon med och arrangerade den första regionala paradressyrtävlingen i Stockholmstrakten på 14 år.

När började du rida och hur länge har du hållit på med dressyr?

– Jag har ridit sen jag var sju år gammal. Mitt intresse för just inriktningen dressyr kom i tonåren när jag märkte hur kul och häftigt det var när jag tränat på något riktigt svårt som helt plötsligt bara fungerade, och när jag verkligen fick känna hur underbart det kan vara att arbeta tillsammans med ett så stort och kraftfullt djur som en häst.

Hur kommer det sig att du började med dressyr?

– Jag försökte hitta en sport som skulle kunna passa mig. Mamma såg till att jag fick prova på ridning och jag har inte velat göra något annat sedan dess.

Varför är dressyr en rolig sport?

– Det är en utmanande sport både fysiskt och psykiskt. Det är bra träning som skapar både muskler, koordination och självförtroende. Man blir aldrig färdiglärd. Det finns ingen känsla som är lika bra och tillfredsställande som den man får efter ett lyckat dressyrpass.

Du är projektledare för Paradressyren, vad innebär det?

– Att jag, tillsammans med Kicki Bildt, organiserar och håller ihop tävlingsarrangemangen. Vi ser till att alla delar har en ansvarig och att alla ansvariga känner sig trygga i sin uppgift. Vi stöttar där det behövs och har haft hand om en del av kontakten med media och ryttare.

Vad finns det för olika klasser när man tävlar i paradressyr?

– Ryttarna rider i olika klasser beroende på vilken grad de tillhör. Graden avgörs av den funktionsnedsättning respektive ryttare har. Klasserna baseras dock inte bara på graden utan också på vilken utbildningsnivå ryttaren befinner sig på.

Vart vänder man sig om man vill veta mer om paradressyr?

– Vill man veta mer är det bästa att vända sig till Svenska Ridsportförbundet. De har en kommittée som kan svara på allt ifrån regler och var nästa tävling hålls, till vilka ridskolor man kan vända sig till.