Man föds naken

Man föds naken, blöt och hungrig.
Sen tar det ett helt liv att komma över det och vi dör påklädda, torra och mätta.
Vi kommer tomhänta och vi ger oss av lika tomhänta. Varför är det då så viktigt att ”äga” under den tid vi lever här?

Vi tror oss äga sakerna vi omger oss med. Jobbet, huset, familjen och till och med våra tankar.

De är ”våra”. Och detta trots att vi inte kan ta någonting av det med oss när vi en dag lämnar detta liv.

Jag har funderat lite på det där med våra tankar och idéer. Vem är det som äger dem, egentligen?

För att ta reda på det måste vi kanske först fundera på var tankarna kommer från.

Ett litet experiment:

Tänk efter på vad som rör sig inne i din skalle just nu.

Vilka tankar, känslor och funderingar finns där?

Kanske är det helt tomt. Eller kanske snurrar en väldig massa olika tankar och känslor omkring inuti dig. Var bara helt uppmärksam på vad som finns där.

Och notera vad som händer när du fortsätter läsa den här texten.

Tänk när man började i skolan. Första året. Jag minns precis min första fröken och hur min skolbänk såg ut. Jag kan till och med nästan känna doften av de såpade plastgolven i klassrummet.

Jag kommer ihåg hur stolt jag kände mig när jag började i skolan och visste att jag inom kort skulle kunna både läsa, skriva och räkna. Det var en spännande period i livet.

Vad hände? Började du plötsligt att tänka på din egen skolgång? Hur din första lärare såg ut? Vilka var de första orden du lärde dig? Hur såg klassrummet ut?

Plötsligt så finns tankarna där. Men de fanns inte inom dig för en liten stund sedan.

Experiment har visat hur hjärnan aktiveras när man börjar tänka och att det kommer en strålning någonstans utanför den egna kroppen när man börjar aktivera sitt minne.

Därför vill jag nu leka med tanken igen om alla våra minnen och våra tankar och drömmar ligger i en gigantisk kollektiv radiostation någonstans utanför vår egen kropp och att vi själva fungerar ungefär som radiomottagare.

Om det är på det viset så kan man ju inte säga vilka tankar som är ”mina”. De är på många sätt gemensamma. Och som jag ser det så är det därifrån vi plockar vår inspiration och kreativitet. Det är en jättelik pool av oändliga fantasier som ligger och väntar på vem som än ställer in rätt frekvens på sin mottagare.

Det kan också vara förklaringen till att man ibland får exakt samma idé som någon annan. I samma stund. Det är som om våra mottagare just då står inställda på exakt samma frekvens. Och ibland kan man till och med snappa upp vad en annan människa tänker på. Det skulle vara när vi uppfattar någon annans sändning.
 
Funderingen förs vidare inom mig och jag tänker på radiobrus och sändningsuppehåll och fantiserar om kopplingen till människors tillfälliga eller konstanta hjärnsläpp.

En svårighet skulle genast uppstå hos en hel del människor om man valde att leva på detta vis.

Dansaren är ingen dansare utan dans. Sångaren är ingen sångare utan sång. Människan är ingen människa utan ett ego. Och egot vill ständigt äga. Det vill samla på sig så många ägodelar  som möjligt innan man lägger näsan i vädret. Och om man slutar äga sina ”egna” tankar så gör man egot förvirrat.

”Vem tänker mina tankar?”

Men inom mig väcks även en större ödmjukhet inför mänskligheten. Om vi är sammanlänkade i någonting stort som vi i varje stund kan välja att hata eller hedra. Det öppnar sig en valfrihet som inkluderar en möjlighet att påverka.

Om det jag tänker absorberas i någonting större och blir tillgängligt för alla. Goda tankar blir som ringar på vattnet och kan sändas långt över gränserna i en ordlös dans till människor runt hela vår jord.

Det sägs att ett vänligt ord eller ett leende smittar. Men kanske är det så att även tankar sprids och smittar hela världen. Visst är det en kittlande fantasi? Var den än kommer från.
Sören Olsson