Man måste satsa och ta för sig

Vad är det med sexualitet som gör det så laddat, och magiskt?

Alla tänker på det, många pratar om det och alla sägs ha rätt till sin sexualitet. Men är det verkligen en rätt som är alla förunnade?
Får man rätt till sin sexualitet, eller är det något man måste ta sig?
Jag tror att det är en ganska komplicerad fråga egentligen.
Ett citat från mig som har väckt en del uppmärksamhet är följande:
”Antingen fastnar man i fårskinnstofflor och åkpåse, eller så väljer man själv vem man vill vara. Man måste satsa och ta för sig!”

Att satsa och ta för sig kan vara att lyssna på sin personlighet, och identitet, och försöka spegla den utåt på ett tydligt sätt. Skaffa sig ett par snygga skinnbrallor, en kort-kort kjol eller sminka sig vågat.
Det kan ge en signal om att man har tagit ett kliv ut från den i andras ögon kanske avsexualiserade och/eller avidentifierade stereotypen av personer med funktionshinder.
Men även detta kräver sina förutsättningar.
Man måste ha rustats väl med självförtroende och en inneboende säkerhet i sig själv som säger att man minsann duger och klarar av det här.
I alltför många fall, där man är beroende av någon annan människas fysiska hjälp, hämmas man från alltför stora utsvävningar eftersom man alltid har en skyddande hand under sig, över sig eller framför ögonen.
En hand som gör allt för att skydda ”sin Lilla” från alla världens otäckheter.
Det kan vara ganska svårt att göra revolt om man aldrig har fått testa gränserna, lära sig av sina egna misstag och ta konsekvenserna av sitt handlande, eftersom man då aldrig heller har fått utforska och skapa sin identitet på samma villkor som personer i en så kallad ”vanlig” situation.

Som förälder kan det vara extra svårt att våga släppa ut sin Bambi på den hala, tunna isen och våga klippa av navelsträngen på riktigt. Att låta sitt barn få bli en egen individ, med allt vad det innebär, om barnet har begåvats med ett funktionshinder.
Å andra sidan; hur lätt är det att, om man inte rustats väl för det, gå från överbeskyddad fyraåring till att visa att man är en egen individ? En sexuell varelse, med attityder och behov som inte nödvändigtvis involverar föräldrar eller assistenter längre.

En förutsättning för ungdomar med funktionshinder att få rätt till sin sexualitet är att föräldrar stöttar, uppmuntrar och ger möjlighet att utveckla den delen av identiteten, för när allt kommer omkring är det identiteten det handlar om.