Nyheter

Mikrovågsugnen sitter för högt, sa arbetsgivaren

Varför blir det aldrig något resultat av alla rapporter om arbete för personer med funktionsnedsättningar? Krönika av Lars-Göran Wadén.
lars goran waden2015 0414 700

 

I somras tittade grannen upp från solstolen när jag och min fyra årige son kom ut för att leka i den nyinköpta studsmattan. ”Har du läst den här?” frågade grannen och viftade med en sommardeckare. Jag svarade nej, och nästa fråga blev ”Vad läser du´rå?”

Jag hade nyligen kommit hem från politikerveckan i Almedalen och upptäckte plötsligt att min mun pratade innan hjärnan tänkte.

”Lite utredningar om situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning”, sa jag och kände direkt hur fel det blev.

Solen sken alltför mycket. Temperaturen var allt för varm. Ett regleringsbrev från regeringen passade inte in i min sons studsade och grannens solkrämskladdiga bara överkropp.

Då och då kommer de. Antingen är det en statlig utredning eller så är det statistik från Arbetsförmedlingen eller SCB. I somras läste jag en rapport från en tankesmedja beställd av nån funktionshinderorganisation. I alla år har alla dokument egentligen sagt samma sak. Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är alltid betydligt högre än den övriga befolkningen.

Det hjälper inte hur mycket siffror och procent jag läser. Arbetsförmedlingens senaste regeringsuppdrag om att redovisa situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning hade 168 sidor med siffor, procent och bokstäver som bildade massor med ord. Det blev inte bättre för det.

Beror det på att personer med funktionsnedsättning är sämre utbildade? Är arbetsmarknaden för tuff för att personer med funktionsnedsättningar ska passa in? Handlar det om nån finanskris eller är otillgänglighet boven i dramat? Borde regeringen satsa mer, eller är det helt enkelt arbetsgivare som diskriminerar? Är det Arbetsförmedlingens fel eller tar de fackliga organisationerna inte sitt ansvar?

Att inte folk förstår att det bara handlar om arbetsgivares attityder med dålig kunskap.

När jag sökte jobb som växeltelefonist berättade jag aldrig att jag är rullstolsanvändare. På anställningsintervjun pekade arbetsgivaren på rullstolen och sa ”Och varför har du inte berättat om den där?”. Jag förklarade att arbetet som växeltelefonist inte påverkas av om jag rullar eller går.

Men arbetsgivaren sa att lunchrummets mikrovågsugn var så högt placerad att jag aldrig skulle kunna jobba där.

Jag orkar inte mer utan går till grannen och lånar sommardeckaren.

   

 

ANNONSER
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för STIL
  • Annons för Särnmark
  • Annons för Fremia
  • Annons för HD Motion
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för JAG
  • Annons för Unik Försäkring
  • Etac Sulky R82 Cricket
  • Annons för Mini Crosser X