Moha Frikraft inspirerar andra att våga vara sig själva

Genom att berätta om sin ADHD, sin autism och sin CP-skada vill Moha Frikraft inspirera andra att våga vara sig själva. Noggrant förberedd utmanar hon sina svårigheter och kommer till Hjultorget för att föreläsa om sina innersta drivkrafter.

Hemma hos Moha

”Jag älskar att bli intervjuad” utbrister Moha Frikraft så snart jag lägger fram anteckningsblocket och kameran på bordet i villan utanför Norrtälje, där hon bor i tillsammans med sina husdjur: kaninen, katterna och hundarna.

I bakgrunden rör sig en av hennes assistenter, precis som dygnets alla 24 timmar, utom några timmar på natten när assistenten har sovande jour.

Medan assistenten dokumenterar vår intervju för att Moha sedan ska kunna publicera ett inlägg på sociala medier börjar vi vårt samtal som ska komma att handla om hennes innersta drivkrafter och varför hon trivs så bra i rampljuset. Men vi börjar från början.

Moha Frikraft har flyttat många gånger i sitt liv. Hon föddes i Köping 1989 och växte upp i Arboga med sin mamma, bonuspappa och bonussyster. När Moha skulle börja riksgymnasiet flyttade hon till Kristianstad, och därefter flyttade hon upp till Stockholm. Först bodde hon i Tyresö, därefter på Kungsholmen och sedan fem år är hon bosatt ute på landet strax utanför Norrtälje. Här kan hon ägna sig åt sitt stora intresse: uppfödning av dansk-svensk gårdshund.

Det var skönt att få det på papper, vi firade faktiskt med tårta

Hennes CP-skada, en fastställd förlossningsskada, konstaterades redan vid födseln, och påverkade hennes tal, syn och motorik. Diagnoserna ADHD och Aspergers syndrom, eller autism som det senare numera faller under, fick hon på papper först för fyra år sedan.

– Ända sen jag var liten har jag behövt noggranna förberedelser och rutiner så jag har alltid vetat om mina osynliga svårigheter. Men det var skönt att få det på papper, vi firade faktiskt med tårta. Jag är stolt över mina funktionsvariationer, de är ju en del av den jag är.

”Hon som är så söt pratar så konstigt”

Men de osynliga funktionsvariationerna har också alltid varit den största utmaningen menar Moha. Först och främst talsvårigheterna. Hon har mött många människor som utryckt förvåning över att ”hon som är så söt pratar så konstigt”.

Hennes stora behov av rutiner är en annan stor utmaning.

– Jag har behov av checklistor och att alla gör likadant för att min vardag ska fungera. Det kan vara svårt med mina assistenter, de är ju alla olika och unika precis som jag.

Hon har aldrig känt sig annorlunda. Delvis tror hon att det beror på att hennes nio år äldre morbror, som har en hörselskada, tidigt blev hennes idol och kom att betyda mycket. Men också för att hennes mamma aldrig särbehandlat henne.

– Min mamma har alltid låtit mig göra det jag vill göra på mitt sätt.

”Låt henne prova!” har varit hennes svar när andra vuxna lagt sig i och ifrågasatt om jag kommer klara av en uppgift.

Moha berättar till exempel om hur hon några år gammal fick krypa runt i mataffären trots att folk sa ”Varför låter du ditt barn bli smutsigt?”. Hennes mamma svarade då: ”Det är hennes sätt att ta sig fram.”

Läkarna sa att hon skulle kunna gå eller prata

Och mycket riktigt. Moha har kunnat göra det mesta – på sitt sätt.

– Jag är ett levande bevis på att allt är möjligt. Läkarna sa att jag inte skulle kunna gå, prata, sitta eller stå. Tack vare min och mammas envishet kan jag göra allt jag vill, på mitt sätt. I allt jag gjort har jag börjat på botten och gått till toppen. Jag säger inte att det är lätt, men det går och jag gör det på mitt sätt.

Hon säger att det i grund och botten handlar om att våga vara sig själv oavsett vad andra människor tycker och tänker.

– Man måste sparka av sig det. Deras åsikter säger egentligen mer om dem än om mig. De kanske inte vågar vara sig själva och därför kommenterar de andra. Jag tror inte att någon människa gör illa någon annan medvetet. Det ligger något annat bakom, och man ska inte vara så snabb att döma.

Hon säger att hon har valt att acceptera livet som det är, även om det kan vara tufft ibland.

– Jag orkar inte vara ledsen och deppig över mina funktionsvariationer, trots att de är ett jävla helvete ibland. En och annan skitdag är ok. Det är vad livet är. Men sen behöver man blicka framåt och gilla läget.

För sex år sedan började hon blogga om sitt liv och ganska snart väcktes också idén om att ge ut sina tankar i bokform. Via hennes mamma, som driver ett företag som vill synliggöra förmågor som idag sällan syns på arbetsmarknaden, har därefter två självbiografiska böcker kommit ut. En tredje är dessutom på gång till bokmässan i höst.

– Jag har så mycket i mig som jag vill få ut. Jag skriver om verkliga händelser och upplevelser, olika möten och hur jag upplevt dessa. Det är en blandning av komiskt, sorgligt, och kanske en och annan aha-upplevelse. Alla böcker är fristående. Alla har nytta av dem. Och de är lättlästa!

Förutom att blogga och skriva har Moha även gjort ett par modelljobb som underklädesmodell. Lite hemligt säger hon att hon har fler uppdrag på gång.

Som modell vill jag utmana normer, chockera på mitt vis

– Jag vill lyfta upp och utmana normer i media och chockera på mitt vis. Det börjar hända lite, man ser fler olika typer av modeller i reklam nu för tiden, men fortfarande saknar jag modeller med funktionsvariationer. Sverige är bra, men vi är inte framme än.

Synlig fast osynlig

Sedan en tid tillbaka har Moha även startat en egen Youtubekanal som hon uppdaterar en gång i veckan. Hon har även provat på att föreläsa det är anledningen till att vi träffas här just idag, hennes kommande föreläsning ”Synlig fast osynlig” på Hjultorget den 23 maj. Fram till dess ska hon öva så att hon är väl förberedd. Gå igenom i detalj.

– På Youtube och på scen får jag utmana mina talsvårigheter. Att prata tar mycket energi men jag vill fortsätta sprida mina budskap och vara en förebild. Det händer något med mig framför kameran eller på scen, jag går in i ”jobbmode” och allt blir lättare. Ser du? säger hon lutar sig fram och fyrar av ett bländande leende mot kameralinsen.

Mohas bästa hjälpmedel

1. Min manuella elrullstol E-fix. Den gör mig mycket friare och mer självständig. Den är liten och enkel att ta med sig.

2. Lågaffektivt bemötande. Mina assistenter får utbildning i detta, och det hjälper oss att kommunicera med varandra.

3. Checklistor, strukturtavlor och tidshjälpmedel. De hjälper mig att alltid vara väl förberedd på vad som ska hända.

Om Moha Frikraft

Ålder: 28 år

Bor: På landet utanför Norrtälje

Bakgrund: Född i Köping och uppväxt i Arboga.

Gör: Inspirerar andra att våga vara sig själva genom sin blogg, Youtubekanal, föreläsningar, uppdrag som underklädesmodell samt sina böcker i serien ”Synlig fast osynlig”.

Aktuell med: Föreläsningen ”Synlig fast osynlig” onsdagen den 23 maj klockan 11 på Hjultorget. Moha finns även i Zentrabs monter G:01, där hon signerar och säljer sina böcker. Hon skriver dessutom på sin tredje bok ”Synlig fast osynlig – Jag är inget UFO” som kommer ut på Bokmässan i höst. Mohas böcker ges ut med stöd från Zentrab, ett företag som drivs av Mohas mamma Anno Paananen och som genom olika former av stöd vill synliggöra förmågor som idag sällan syns på arbetsmarknaden.

Intresse: Uppfödning av dansk-svensk gårdshund.

Följ Moha på sociala medier:

Hemsida: synligfastosynlig.se

Blogg: https://nouw.com/synligfastosynlig

Facebook: facebook.com/mohafrikraft @mohafrikraft

Instagram: instagram.com/frikraften @frikraften

Mohas tips…

…till curlande föräldrar:

Era barn är fria individer, kom alltid ihåg det. De kanske alltid inte tycker som du. Lyssna in, känn in, låt ditt barn prova, utvecklas och behåll rädslan för att ditt barn ska misslyckas för dig själv.

…till oförstående proffs:

Lär er lågaffektivt bemötande. Det kommer ni komma långt med. Bli bättre på att möta olikheter, inte bara stirra er blinda på ”så här har vi alltid gjort”. Se hela mig, inte bara mina funktionsvariationer.

…till fantastiska barn och unga:

Du är unik. Du är viktig. Hitta någon att prata med om du behöver.

Kom ihåg att allt är möjligt, på ditt sätt. Du är bra precis som du är.