Intervju

Musikterapi väckte svårt sjuk flicka


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




Musikterapeuten Noomi Säf­sten.

 

Flickan var svårt skadad efter en trafikolycka. Ingen kunde få någon reaktion från henne. När musikterapeuten Noomi Säfsten började sjunga hennes favoritvisa ur Pippi Långstrump hände något oväntat…

Barn och ungdomar musicerar mer än någonsin. Att sjunga, spela och dansa har blivit livsviktigt. Frågor om livets mening, om kärlek, liv och död tar stor plats i musiken.

Det berättar Noomi Säfsten som dagligen möter barn med funktionsnedsättningar i sitt arbete med musikterapi på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.

– Det bästa med mitt jobb är att jag får träffa så många underbara små hjältar, och med musikens hjälp ge barnet möjlighet att växa och stå ut med det svåra.

Föräldrakraft ställer frågor och Noomi Säfsten svarar:

Musikterapeuten Noomi Säf­sten tar med sig sången och musiken in i sjukrummen. Hon berättar hur en arbetsdag kan se ut:

En blandning av barn kommer till mig. Dessa är remitterade av läkare. Det kan vara barn som tidigare varit inskrivna inom neuropediatriken eller barnonkologin.

Några dagar bryts det enskilda terapiarbetet med sångstunder på vårdavdelningarna. I första hand är dessa avsedda för de små barnen och sångstunderna sker i samarbete med en lekterapeut. I samband med sångstunderna knyts kontakter med både barn och föräldrar som jag ofta träffar senare i andra sammanhang.

Flera dagar deltar jag också på ronder, som finns på de olika avdelningar där jag jobbar. Dessa är viktiga för att därigenom möta all annan personal som arbetar med ”mina” barn.

Mina arbetsdagar kan också innebära små musikstunder på något sjukrum där föräldrar, barn eller personal önskat så.

Ibland kan arbetet även ligga på kvällstid, till exempel då vi haft gruppverksamhet med hjärntumörspatienter.

Vilka resultat brukar du få?

Det är alltid möjligt att använda musik i arbetet med barn på sjukhus. Barn har ett naturligt sätt att närma sig musiken och sångerna och genom improvisation och samspel känna sig lyssnade på och sedda av terapeuten. Detta påverkar barnen på olika sätt och ger ibland också en vändpunkt i rehabiliteringen.

I musikterapin kan barnens vilja och förmåga till samspel och kommunikation stimuleras, vilket i sin tur ger möjligheter till uttryck och bearbetning av de traumatiska erfarenheter sjukdomen eller skadan inneburit.

Musikens lekfullhet ger livsglädje och hopp samtidigt som den gör det möjligt att närma sig svåra känslor på ett mindre hotfullt sätt än i traditionell samtalsterapi.

De brister i kognitiv förmåga som skadorna medför gör att musiken dessutom kan vara mer ”direkt” än det talade ordet. Känslo­bearbetningen kan ske direkt i musicerandet eller följas upp i samtal där detta lämpat sig.

Dess­utom kan musiklyssning användas för att aktivera kroppsliga och emotionella minnen och associationer som sedan kan bearbetas i samtal eller eget musicerande.

Musikterapin är jag-stärkande på flera sätt. Genom musicerande tillsammans med terapeuten kan barnet känna att hon eller han är betydelsefull i samspelet, vilket kan stärka självkänslan. I musikalisk improvisation uppmuntras glädjen i att skapa något, ensam eller tillsammans med terapeuten.

Vad tycker barnen om ­terapin?

Eftersom musik omfattar så mycket olika saker, verkar det som om det passar de flesta. Det gäller att lyssna in behovet och försöka komma med olika alternativ.

En del av de barn som redan spelar något instrument behöver ibland möta musiken på ett annat sätt och kanske med hjälp av improvisation hitta leken i musiken.

Vad tycker föräldrarna?

Jag har enbart upplevt positiva reaktioner från föräldrarna. Eftersom jag ofta jobbar med små barn så är föräldrarna med.

På det sättet tar de del av arbetet och får egna verktyg att använda tillsammans med barnet.

Hur kommer det sig att du ­arbetar med detta?

Jag har alltid sysslat med musik och detta var ett sätt att kombinera musik med psykologi, två ämnen som integreras väl inom musikterapin.

Jag kom i kontakt med musikterapin genom en kollega jag hade på en låg- och mellanstadieskola. Jag fick några timmar att jobba enskilt med två elever och det fick mig att förstå musikens möjligheter i skolan.

Innan jag kom hit till sjukhuset arbetade jag som musikterapeut i Järfälla kommun. Man inrättade en musikterapeuttjänst som en del av arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

Detta var mycket framgångsrikt och det var många barn som fick hjälp att uttrycka sig genom musik och få träna sig i samspel, som de sedan hade nytta av i sina relationer till kamrater, personal och familj.

En del fick också hjälp att bearbeta svåra saker som de varit med om.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Att jag får träffa så många underbara små hjältar, och att i mötet se och utgå från det friska och jobba vidare med det.

Att med musikens hjälp ge barnet utrymme och möjlighet att växa och  där­igenom stå ut med det svåra.

Några nackdelar med jobbet?

Det kan ibland kännas  ensamt, men nu har jag fått en musikterapeutkollega som finns på Barnens sjukhus i Huddinge.

Samtidigt möter jag väldigt många andra professioner i mitt jobb, som jag samarbetar med, till exempel i rehabteamet och flera lekterapeuter  som jag  gör saker tillsamman med.

Minnesvärda händelser från jobbet?

Jag blev en gång kallad till barnintensiven, tillsammans med en sjukgymnast. Vi skulle se om vi fick någon kontakt med en liten flicka. Hon var mycket svårt skadad efter en trafikolycka och ingen hade sett någon reaktion ifrån henne.

Sjukgymnasten mobiliserade flickan till en tippbräda och jag skulle sjunga under tiden. Vi hade, via en förälder, fått veta vilka sånger flickan tyckte om och en av favoriterna var ”Pippi Långstrump”.

Jag sjöng sången för flickan och redan första gången jag kom till refrängen, såg jag att något hände i flickans ögon. Vid nästa tillfälle vi kom till henne såg även sjukgymnasten reaktionen på sån­gen. Något i ”Pippi­sången” kändes igen, och reaktionen blev tydligare och tydligare.

När flickan sedan flyttats över till annan avdelning besökte jag henne flera gånger i veckan. När det gått någon månad med samma sånger i samma ordning, så hände något märkligt.


Noomi Säfsten hoppas att musikterapi ska bli en rättighet för alla barn på sjukhus. Sedan årsskiftet är det Stiftelsen för Astrid Lindgrens barnsjukhus som finansierar verksamheten – vilket kan vara tur nu i besparingstider.

Flickan som enbart visat med ögonen olika reaktioner var plötsligt med och ”sjöng” med alla ord i alla de sånger som ingick i vår lilla sångstund. Vi förstod att hon även lärt sig nya sånger under den tid vi sjungit tillsammans och detta blev hennes första kommunikation med personalen på avdelningen.

Musi­ken hade väckt henne och genom flera igenkända sånger kom hon tillbaka till verkligheten efter att varit sänkt i sin vakenhet efter olyckan.

Jag fick sedan möjlighet att fortsätta mitt arbete med flickan under ytterligare drygt ett halvår och det sjöngs många sånger och sas många kloka ord från denna lilla tjej.

Vid ett annat tillfälle kom jag till barnonkologen för att sjunga och spela med en tjej som nyss fått sin diagnos. Hennes mamma och pappa fanns också i rummet.

För­äldrarna var förtvivlade, men flickan och jag spelade en stund på ett digitalpiano. Hon blev strax trött och ville gå och lägga sig. Hon lade sig bredvid sin mamma som redan låg på sängen.

Pappan bad mig stanna en stund och jag gjorde så. Vi satt tillsammans och bläddrade i en sångbok och sjöng en del sånger tillsammans.

Plötsligt slår pappa upp ”Dansen på Sunnanö”, börjar sjunga, reser sig upp och går fram till mamman som ligger på sängen, tätt intill sin dotter. Pappa bjuder upp mamma, hon reser sig och de dansar vals med varandra i det lilla sjukrummet.

Flickan som låg kvar i sängen somnade. Hon kunde slappna av då föräldrarna dansade med varandra, gjorde något normalt i en helt onormal situation.

Detta är två händelser som betytt mycket för mig.

Det är fantastiskt att komma in med sångerna i ett högteknologiskt  rum på barnintensiven eller i ett sjukrum där allt är kaos och förtvivlan – och se att det fungerar.

Hur bedrivs/finansieras/­organiseras verksamheten?

Från början var musikterapeuttjänsten ett projekt som sjukhuskyrkan drev, sedan har Stiftelsen för Astrid Lindgrens barnsjukhus varit finansiär av verksamheten.

En tid finansierades verksamheten av Stockholms läns landsting men från årsskiftet är det åter Stiftelsen för Astrid Lindgrens barnsjukhus som finansierar.

Var finns din arbetsplats?
Jag har ett musikrum i en nybyggd del av barnsjukhuset, nere i kulverten! Här delar jag väntrum med bland annat sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

Hur gör man som förälder för att få tillgång till musikterapi för barnet?

Prata med den avdelning man har kontakt med och dess läkare eller kanske kurator. Oftast skriver läkaren en remiss för det musikterapeutiska arbetet.

Det kan också vara möjligt att mötas något enstaka tillfälle för att sjunga eller spela tillsammans utan remiss. Jag har också möjlighet att komma till barnets rum på avdelningen. Man kan lösa det på olika sätt.

Dina önskemål inför framtiden vad gäller musikterapi?

Att musikterapin skall bli en rättighet för alla barn på sjukhus.

 

ANNONSER
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
  • Annons för Mo Gård
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
ANNONSER
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för Tidvis
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Made for Movement
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Etac R82 Caribou tippbräda
  • Annons för Primass
  • Annons för Mini Crosser X
  • Annons för JAG
  • Annons för Fremia
  • Annons för Särnmark
  • Annons för HD Motion
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för STIL