När det gör ont kommer vi livet nära

Att öppna en veckotidning när man befinner sig mitt uppe i svårmod, kan vara svårt. ”Andas, lev i nuet, ta en klass i yoga, umgås bara med personer som är positiva”, är uppmaningarna. ”Följ dessa råd så blir du lycklig!” Om det inte är tidningens budskap, så är det grannens eller någon näras.

Kanske hade jag har precis suttit en längre period med Tommy på IVA, kommit hem och låg och torkade kräk på golvet. Plötsligt ringde telefonen och ville att jag skulle svara. ”Hej, Linda hur har du det? Du låter stressad? Jag har läst en jättebra bok, den heter Sju steg till lycka. Jag tänkte på dig, du skulle älska den.” Jag blev  ännu tröttare.

När samhället skrek budskapet andas, fick jag andnöd. Hur skulle jag kunna andas när min son behövde mig? Det låter alldeles underbart att kunna andas, men nu fanns det inte riktigt utrymme för det. Jag frågar mig, kanske vi ska bara vara där vi är? Nu är det svårt, varför använda det sista av min energi till att måla om till rosa? Till att fly den egna verkligheten, den egna vardagen?

När experter uppmanar oss till meditation och att fånga dagen, undrar jag, hur? I mina öron låter det lika konstigt som om en arbetsförmedling skulle uppmana en outbildad arbetssökande att söka ett läkarjobb. ”Du kommer att tycka att det är högst stimulerande och intressant.” Hur kan en arbetsbetslös, utan medicinsk utbildning söka ett läkarjobb? Först måste man gå utbildningen, förhoppningsvis ha en något förhöjd empatisk förmåga och vara något så när intelligent.

Jag menar, att få ett barn som Tommy, att få bli del av denna persons värld, är en chans till ett första steg till ”mindfulness”och ”enlightment”. Vad jag tror är viktigt att förstå, i ”ekvationen liv”, är att acceptera och omfamna det liv man fått sig tilldelat. Att hitta påfyllnad i den egna vardagen, tror jag, är bättre än att försöka hitta den utanför. Kanske hitta en sovmorgon, unna sig räkor och ett glas vin (kvällen den personliga assistenten jobbar), gå på en lång skogspromenad när maken kommer hem. Men framförallt sluta se på det svåra i ens liv som något som måste ”normaliseras” och botas, istället för något högst naturligt och något vi kan välja att växa genom.

Om vi istället frågade oss själva, varför befinner jag mig här? Varför är det så svårt för mig att acceptera det här livet? Vad kan jag lära mig av att befinna mig just här? Om jag tänker att det är precis som det ska vara, att livet går i perioder och just nu befinner jag mig i den här perioden. Att allt har sin tid. Kanske får jag då bättre förmåga att även njuta av det unikt goda som kommer med det unikt svåra.

Paulo Coelho hamnar närmare sanningen med sin bok Alkemisten, där herdepojken Santiago till slut förstår att resan är målet.

Tommy var en fantastisk person att umgås med, när man väl hade accepterat honom för den han var. Hans avvisande beteende (som ju bara är en tolkning), hans vägran att äta och hans stundtals ovilja till samarbete kunde driva mig till vansinne. Samtidigt gjorde han sig aldrig till (visste inte hur, tror jag), blev extremt lycklig av att känna vinden i håret och att se, känna på och bada i vatten och han hade inga behov av att imponera på någon (coolt!). När han blev närvarande och öppnade upp för ömhet, då fick han mitt hjärta att bada i kärlek och lycka. Han lärde mig tanka energi från lyckliga ögonblick, men också att inte sörja när de tog slut.

Under en lång period under vårt liv med Tommy var jag deprimerad. Men vad jag upptäckte då, och som INGEN pratar om när man diskuterar ”lycka”, var att jag insåg att jag under resans gång blivit lycklig. Förvisso extremt trött, chockad, frustrerad och deprimerad, men jag hade fått tillgång till något stort och vackert, mitt känsloregister. Här i ligger hemligheten – utsätt dig för livet, så som det har serverats dig.

Om du inte fått lyckan att föda ett flerfunktionshindrat barn, som jag – utsätt dig för livet utanför, istället för att bara leta upp det enkla. Utsätt dig för känsloprovocerande situationer som att umgås med en släkting du inte tål, börja i terapi, arbeta voluntärt etcetera.

Idag kan jag andas bättre och njuter mer av nuet. Nu kan jag tänka mig att gå en kurs i yoga, för nu har livet gett mig verktygen att kunna ta till mig dessa gåvor. Kanske är det så, att när det gör ont, kommer vi livet nära.

Linda Forshaw driver företaget TomTom – creating beauty som har en webbsajt på www.tomtomsweden.se