Nesrin är min idol

När sång- och teaterartisten Ayla Kabaca var sex år kom lillasyster Nesrin till världen. De har båda musiken som gemensamt intresse.
– Om jag har slut på idéer ringer jag alltid Nesrin. Hon är min idol och min inspirationskälla.

Ayla och Nesrin Kabaca växte upp i en syskonskara på sex barn i Näsbydal i Täby. Ayla som nummer fyra och Nesrin som nummer sex.

Ayla berättar om dagen när Nesrin föddes. Hon var sex år och deras äldsta syster var barnvakt därhemma medan mamma och pappa var på BB.

– Vi väntade och väntade på att telefonen skulle ringa. Och så ringde den till slut. Vi fick prata med pappa i telefonen, i tur och ordning.
– Det var sommar och det regnade, skrattar Nesrin.
– Ja, och när vi sen fick hälsa på minns jag att du hade världens gulligaste frisyr. Håret i mitten stod rakt upp och personalen hade satt en bit garn runt, säger Ayla.

Ayla minns också att hon var väldigt omhändertagande om sin yngsta syster. Nesrin föddes med ett hjärtfel och våren innan hon skulle fylla ett år genomgick hon en hjärtoperation.

– Jag var jättenervös och rädd när du skulle opereras, men mamma och pappa lugnade mig.
Ayla berättar att hon och hennes syskon lite senare startade ”Nesrins fanclub” och värvade kompisar och grannar. Nesrin fick skriva sin autograf på medlemskorten.

Nesrin gick under sin uppväxt i tre olika skolor och trivdes bra på två av dem. Den tredje skolan, som även Ayla gått på, är också enda stället där de upplevt att det gjorts åtskillnad. Nesrin säger att det var en konstig uppdelning på skolan och Ayla tror att det beror på att Nesrin och hennes klass var den första särskolekullen i den skolan.

När Ayla gick där några år tidigare hände det att en klasskompis vid upprepade tillfällen uttryckte sig elakt om hennes syster. Till slut fick hon nog, och det slutade med att Ayla flög på honom och skällde ut honom.
– Jag sa ”sluta nu, håll inte på så där”, men han slutade inte. Ingen ska mucka med min syrra, och inte med någon annan i min familj heller för den delen.

Musiken är deras gemensamma intresse och båda började med musik tidigt i livet. Nesrin kan fortfarande minnas sångsamlingarna på habiliteringen. Hon har tagit flöjtlektioner varje vecka sen lågstadiet och spelar också lite piano.

– Ju mer jag spelar flöjt ju bättre blir jag på pianot.

Även Ayla spelar flöjt och piano. Men det är rösten som är hennes viktigaste instrument.

– Någon lät mig sjunga på avslutningen i första klass och sen var det kört, haha.
Hon började i musikklass och på fritiden hängde hon på en fritidsgård med teaterinriktning. Och Nesrin vara ofta med. En gång var de med i samma teateruppsättning, Oliver Twist, och de skrattar åt minnet att Nesrin skulle ha gamla trasiga kläder på sig.

För Ayla är musik något som förenar människor, inte bara systrarna Kabaca.

– Alla blir berörda av musik på ett eller annat sätt. Musiken är universell, den handlar om att beröra och kommunicera, det är härligt att se hur den kan vara nyckeln till att folk vågar släppa loss. Svenskar är lite låsta i ”kan du eller kan du inte sjunga?”. Alla kan väl sjunga på ett eller annat sätt?

Ayla använder själv musik för att slappna av om hon är stressad.
– Jag gick på bio och såg musikalen Les miserables nyligen och musiken gick rakt in i hjärtat och magen.

Sedan minns hon en annan skön musikupplevelse när hon såg Bruno Mars på teveprogrammet Skavlan förra året.
– Wow, vad det svängde.

Nesrin fick nyligen skivan ”Guldkorn från folkparkerna” med Gullan Bornemark och Siw Malmkvist, som hon lyssnar på mycket.
Men på frågan vilka som är deras idoler svarar Nesrin ”Astrid Lindgren” och Ayla ”Nesrin”.

Nesrin drömmer om att jobba med barn och tecken, och gärna tillsammans med storasyster Ayla i något sammanhang.

Systrarnas andra gemensamma intresse är att skriva, även om de båda säger, i mun på varandra, att det är deras äldsta syster som är skickligast i skrivkonsten. Nesrin har skrivit dikter sedan hon var liten och Ayla skriver manus och låttexter.

Nesrin är också mycket intresserad av tecken­kommunikation. Hon tar upp sin telefon och visar bilder på en liten pojke som ”har sneda ögon som jag, han har Downs syndrom”, och berättar att hon lär honom och hans mamma tecken. Hon skulle vilja jobba med barn och tecken, och gärna tillsammans med Ayla i något sammanhang.

Idag jobbar Nesrin bland annat som elev­assistent på sin allra första skola, och hjälper eleverna i särskoleklassen med olika saker, bland annat att skriva och räkna. På tisdagar pluggar hon svenska, data, teckenkommunikation och matte.

Hon arbetar också som gympaledare, och på ett café, men när det inte finns så mycket att göra blir det tråkigt. Hon saknar utmaningar.

– Jag har blivit lovad att få lära mig stå i kassan, men det har inte blivit av. Kanske ska jag snart börja jobba på ett äldreboende, jag skulle gärna vilja hjälpa till hemma hos gamla människor.

Ayla förberer sig i skrivandets stund för sommarens arbete som allsångsledare på barnens allsång på Skansen och när hon ska skriva manus händer det ofta att hon ringer Nesrin när hon behöver ha hjälp. Dessutom är Nesrin en bra kritiker.

– Hon säger vad hon tycker, och det uppskattar jag. Jag kollar ofta med Nesrin om jag är osäker på något: ”Funkar detta?”.

När hon ska beskriva sin syster säger hon att Nesrin är god och omtänksam, har tålamod och ser kärnan hos människor. Hon är också bra på att imitera miner och ljud, och att känna av stämningar. Dessutom håller hon kontakten med alla i familjen och vet var alla är.
– Nesrin är spindeln i nätet, hon hål­ler ihop familjen.