Nytt föräldrastöd kritiseras för att ha glömt familjer med störst behov

Idag lanserar regeringen en nationell strategi för föräldrastöd med hjälp av en videosänd satellitkonferens med 3000 deltagare på 20 platser runt om i landet. Samtidigt kritiseras den nya strategin för att glömt bort familjer som har barn med funktionsnedsättningar.

Utredaren Inger Davidsons förslag till generellt föräldrastöd har välkomnats av de flesta, samtidigt som många har reagerat över bristen på stöd till många av de föräldrar som har störst behov, nämligen de som har barn med funktionsnedsättningar.

Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, har begärt att regeringen snarast kommer med förslag på hur stödet till föräldrar till barn med funktionsnedsättningar ska förbättras.

– Vi vill framhålla att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ofta har ett större behov av specifikt stöd från samhället än andra föräldrar, skriver RBU:s ordförande Agnetha Mbuyamba i organisationens remissvar på utredningen.

Enligt en RBU-undersökning har föräldrar till barn med rörelsehinder i genomsnitt kontakt med 17 olika personer bara kring barnets funktionsnedsättning.

– Att administrera alla dessa kontakter och kämpa för olika insatser upplevs av många föräldrar som en större börda än att ge barnet den särskilda omsorg som funktionsnedsättningen kräver. Föräldrarna efterfrågar mycket samstämmigt hjälp av en person som kan avlasta dem mycket administration och fungera som en länk till samhällets stöd. RBU har lämnat ett konkret förslag om att ge varje familj, som har barn med funktionsnedsättning och ett stort behov av samhällets stöd, rätt till en koordinator, skriver Agnetha Mbuyamba.

Även Barnombudsmannen Fredrik Malmberg har varit kritisk och även han efterlyser en koordinator för familjer som har barn med funktionsnedsättningar:

– Föräldrar med barn med funktionsnedsättning kan behöva mer direkt konkret stöd för att få familjens vardag att fungera än det generella stöd som ska erbjudas till alla. Det är många personer och kompetenser runt ett barn eller ung person med funktionsnedsättning. Här behövs en professionell samverkan och en utpekad ”koordinator” eller patientansvarig person så att utredning, behandling, habilitering, råd och stöd inte försenas. Det ska inte behöva vara barnets föräldrar/vårdnadshavare som ska administrera samverkan mellan olika inblandade yrkesgrupper. De har händerna fulla med att ge sitt barn med funktionsnedsättning en så bra barndoms- och ungdomstid som möjligt, skriver Fredrik Malmberg i remissyttrandet.