Nyheter

Ökad valfrihet i framtidens gymnasiesärskola

Denna artikel handlar om

 

Elever i gymnasiesärskolan ska kunna välja utbildning och skola på motsvarande sätt som alla andra gymnasieelever.
Det föreslår utredaren Eva Wallberg som idag överlämnade den stora gymnasiesärskoleutredningen till utbildningsminister Jan Björklund.
Men det dröjer ända till hösten 2013 innan förslagen tidigast kan genomföras.

Elever i gymnasiesärskolan ska kunna välja utbildning och skola på motsvarande sätt som alla andra gymnasieelever.
Det föreslår utredaren Eva Wallberg som idag överlämnade den stora gymnasiesärskoleutredningen till utbildningsminister Jan Björklund.
Men det dröjer ända till hösten 2013 innan förslagen tidigast kan genomföras.

Ökad valfrihet för gymnasiesärskoleelever är en av grundpelarna för utredningen ”Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för elever med utvecklingsstörning”.

Eleverna ska inte bara kunna välja utbildning utan även skolform. Den som INTE vill gå i gymnasiesärskolan ska kunna välja den vanliga gymnasieskolans yrkesintroduktion eller individuella program, utan att kommunen ska kunna motsätta sig detta.

Valfriheten ska förbättras genom ett nytt, bredare utbud av nationella program. Bland de nya utbildningarna finns ”Samhälle och språk”.

– Det finns många elever på gymnasiesärskolan som vill läsa och fördjupa sig i samhällsfrågor. Andra vet inte riktigt vad de vill bli efter skolan och kan också läsa samhällsprogram. Man ska också kunna byta till yrkesinriktat program under utbildningen, säger Eva Wallberg.

Helt nya är även utbildningar inriktade på fastighet, anläggning och bygg respektive hälsa, vård och omsorg. (Se hela listan över utbildningar i faktarutan till höger.)

För elever som inte kan följa undervisningen på de nationella programmen  ska det finnas träningsprogram, vilket i så fall ersätter de nuvarande inviduella programmen på gymnasiesärskolan.

Eva Wallberg föreslår även ett 30-tal nationella inriktningar.
– Vi har dammsugit gymnasieskolans nationella program för att hitta allt som är lämpligt att anpassa till gymnasiesärskolan, säger hon.

Hon vill göra det enklare att starta riksrekryterande utbildning, till exempel riksidrottsutbildning eller med yrkes- eller estetisk inriktning.

Eleverna ska kunna söka och göra omval till de olika program på motsvarande sätt som inom gymnasieskolan.
– Det kan innebära problem för de program som är mest populära. Hur gör man om det blir för många sökande? Idag sägs att man ska prioritera den som har störst behov, men ingen vet riktigt hur man gör det. Jag föreslår att det ska göras en bedömning av elevens förutsättningar och att Skolverket ska ta fram riktlinjer för detta, säger Eva Wallberg.

Vidare föreslås en ny poäng- och kursindelning, istället för dagens timplaner.
– Det ska finnas en progression i utbildningen som tydligt visar att eleven kommer vidare i utbildningen, säger Eva Wallberg.

För att göra de ekonomiska villkoren mer likvärdiga vill Eva Wallberg slopa det förlängda barnbidraget för gymnasiesärelever och föreslår istället studiebidrag och inackorderingsbidrag.

Eva Wallberg vill minska risken för att en elev felaktigt ska placeras i gymnasiesärskola.
– Personal i grundsärskola eller gymnasiesärskola ska vara skyldiga att anmäla om det finns indikationer på att en elev inte tillhör särskolans målgrupp. Hemkommun ska i så fall utreda detta och, om eleven inte tillhör målgruppen, omplacera eleven till grundskolan eller gymnasieskolan samt vidta åtgärder för att underlätta elevens övergång.
 

Föräldrakrafts 3 frågor till utredaren Eva Wallberg:

Hur ser du på rapporterna om ökade klyfter inom skolorna, finns det något i din utredning som motverkar den utvecklingen?
– Jag har inget bra svar på den frågan. Ju bättre gymnasiesärskolan blir för de ungdomar som går i den, ju mer stödjer du deras möjligheter att lyckas. Men det stora bekymret är vad som händer efter skolan.

– En större andel av elever som inte får sysselsättning när de lämnar gymnasiesärskolan – det är det riktigt stora bekymret. Det går alldeles utmärkt att få till en bra gymnasiesärskola som motsvarar elevernas behov, men vad händer när de lämnar skolan? Hur ser arbetslivet ut?

– Vissa stora företag har strategier för detta, de fattar beslut och gör något åt problemet. På mindre och medelstora orter finns arbetsgivare som på ett naturligt sätt tar emot ungdomar när de lämnar gymnasiesärskolan.

– Men en väldigt stor del av arbetsmarknaden är inte alls med på det här området, bland annat en stor del av den offentliga sektorn, och det är ett väldigt stort problem.

Kan något i din utredning förändra denna situation, så att fler får jobb?
– I huvudsak krävs helt andra kraftftag, men lärlingsutbildningar är ett utmärkt sätt att skapa länkar till arbetslivet. De elever som faktiskt fått arbete är elever som varit ute på en arbetsplats under utbildningen, särskilt under det sista eller de två sista åren.

– Det har väldigt stor betydelse att skolan har ett nära samarbete med arbetslivet. Jag föreslår att man ska arbeta med den typ av programråd som finns för gymnasieskolan. När det gäller gymnasiesärskolan behöver man en ytterligare samverkan lokalt kring eleverna. Gymnasiesärskolan ska följa med eleverna ut i arbetslivet på ett mycket närmare sätt än gymnasieskolan.

Har du några förslag för att öka inkluderingen, till exempel genom samverkan mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan?
– Mina förslag till 30 olika inriktningar i gymnasiesärskolan speglar gymnasieskolan och möjliggör samverkan mellan skolformerna. Att programmen heter annorlunda är en logistikfråga. Gymnasiesärskolan har 2500 elever per årskull och gymnasieskolan ligger på 100 000 uppåt. De går inte att organisera på samma sätt, men inom inriktningarna finns möjligheter till samverkan mellan skolformerna.

– Jag pekar också på att samverkan mellan skolformerna är väldigt viktig och samtidigt svår. Det är symtomatiskt att den här utredningen, i sina direktiv, har haft krav på att utreda samverkan mellan skolformerna. Men gymnasieskolorna har inte haft motsvarande krav på sig att samverka med gymnasiesär.

– Här krävs att man har tydliga strategier på den politiska nivån i kommunerna, så att man organiserar för samverkan. Man behöver ha en gemensam ledningsorganisation. Det räcker inte att man är i samma byggnad. Men detta går inte att lagstifta om.

– Det finns exempel på inkluderande undervisning där elever i gymnasiesär går i samma klass och deltar i samma undervisning som elever i gymnasiet. Ingenting i min utredning förhindrar detta. Vi bygger inga hinder för den typen av inkluderande lösningar.
 

 

Annons
Annons för Humana
Annons
Annons för HEA Medical
Annons
Annons för Tobii Dynavox
Annons
Annons för JAG
Annons
Annons för Move & Walk
Annons
Annons för Etac
Annons
Annons för Primass
Annons
Annons för Tidvis
Annons
Annons för Etac
Annons