”Om du har förmågan att ’byta plats’ får du mjukare händer”
Lars Björklund, präst och kaplan på Sigtunastiftelsen, föreläser då och då om empati för personliga assistenter. Här svarar han på frågor och ger tips på hur man kan lära sig att möta sina medmänniskor med empati.
1. Vad är empati?
– Empati är att se behovet hos en annan människa och göra det jag kan, samt att visa att man finns kvar i personens liv. Men det är lika viktigt att inte gå över gränsen och göra saker man inte kan, bara för att försöka göra någon glad. Ibland är ett nej lika kärleksfullt som ett ja.
2. Vad är skillnaden mellan sympati och empati?
– Vi använder orden huller om buller, men sympati handlar om vilka känslor du väcker hos mig, till exempel ”Åh, stackars människa”. Empati handlar istället om att komma nära och ta reda på hur det verkligen är, min förmåga att känna av din känsla, och tro på vad du säger.
3. Varför är det så svårt?
–Det är lätt att underkänna andras känslor, man måste släppa sin egen generella bild, sin fördom, för att bli öppen för alla svar. Det handlar inte heller bara om att vara empatisk, det handlar också om kärlek, att du berör mig och angår mig, att du har ett värde. Empatin måste kombineras med kärlek för att bli bra.
4. Varför är denna förmåga så eftersträvansvärd?
– Om man har förmågan att byta plats får man mjukare händer. När jag var sjukhuspräst fick jag höra från en patient att den vårdpersonal han tyckte mest om var de som förstod att det skulle kunna vara omvänt, att det var han som var frisk och de som behövde hjälp.
5. Vad ska jag som assistent tänka på?
– Du vikarierar för en annan människas autonomi. Din uppgift är att skydda min integritet och värdighet. Som assistent blir man den andres livsviktiga du, en som jag kan vara med, som står ut med mig och lyssnar till min ömtåliga berättelse.
6. Om en person befinner sig i kris då?
– När man möter någon som är i kris är hon eller han avstängd från dåtid och framtid, och något av det som fyller livet med mening är i gungning. Då måste man orka stanna och vara i nuet, inte prata då- eller framtid. Det handlar många gånger om att vara modig och ingenting göra.
7. Varför blir det så fel när jag försöker trösta?
– Vi försöker till varje pris leta efter en tröstande kommentar för att uthärda situationen, till exempel om någon utbrister ”Jag har förlorat allt!” och du svarar ”Nej, det har du inte, det blir bättre sen och du har ju i alla fall haft ett rikt liv”. Det handlar om sympati och trösten omvandlas till skuld.
8. Vad ska jag göra istället?
– Du har två ögon, två öron och en mun. Titta först, lyssna sen, svara sist. Du måste inte säga något alls, det kan räcka med att bekräfta den andre och bara finnas tillhands. Det vackraste man kan ge en annan människa är att erbjuda relation, ”Ska vi ses igen i morgon?”. Detta kan ge personen ny livskraft och något att se fram emot.
9. Vad ska jag tänka på för att inte kränka?
– Det är viktigt att skilja på person och sak. Ibland måste vi hindra människor från att göra det de vill, för att skydda dem. Men vi får aldrig kränka deras person, genom att säga ”Du är så här”. Något sådant glömmer man aldrig.
10. Vad är skillnaden på skam och skuld?
– Skam känner jag när någon sagt att jag inte duger som jag är. Skuld känner jag när någon säger att jag gjort fel. Skuld kan förlåtas, men inte skam, den kan bara älskas bort. Om man ”slåss” utan att bli kränkt, och förlorar, så kan man vara nöjd ändå.
11. Hur ska jag tänka kring vrede?
– Vrede är en positiv känsla som handlar om att bevara sin värdighet när man känner sig kränkt. Vi får vara arga, det är ok. Du tar strid för din värdighet. När jag möter någon i vredesmod brukar jag tänka ”Vad är det som har kränkt dig?”.
12. Om någon ber mig göra mer än det som ingår i mitt uppdrag då?
– Ibland är önskan något annat än behovet. Önskan hos en människa kan få oss att göra tillägg, för vår egen skull. Vi blir smickrade. Men behovet hos en människa kan få oss att göra undantag, för personens skull. Det kan vara helt okej.
13. Om det går för långt?
– Det är viktigt att vara uppmärksam på varför man gör det där extra och det är också viktigt att inte bli beroende. Ibland kan det gå så långt att man måste skiljas åt, att lämna någon kan kännas som ett svek, men kan vara det motsatta. Håll dig till ditt uppdrag, är min uppmaning.
14. Hur blir jag mer kärleksfull och empatisk?
– Det handlar om att inte vara stressad, att ha tid i mötet med den andre. Att inte vara trött, se till att du får tid för återhämtning och vila. Då får du mjukare händer. Att ersätta fördomar med kunskap, och att jobba med sin egen stolthet och prestige, att istället försöka samarbeta. Det handlar också om självkännedom, att förstå sina rädslor och tänka ”Varför reagerar jag så här”.
15. Hur lär man sig då?
– Man behöver ha en ”buffert” när man jobbar med människor, och den bufferten handlar om utbildning och handledning. Men man behöver också ta hand om sig själv. Det är jätteviktigt.
