Patrik vill minska skammen kring depression: Våga må skit!

Han tyckte inte att han hade någon anledning att må dåligt. Ändå gick det så långt att han försökte ta sitt liv.

Nu vill Patrik Malmquist öka kunskapen hos andra: Depression är en sjukdom som kan drabba vem som helst.

Hans värsta fiende

Skammen har varit hans värsta fiende och hindrat honom att söka och ta emot hjälp. Han återkommer till det om och om igen under sin föreläsning den här krispiga oktoberkvällen på Enköpings bibliotek. Ett femtontal personer har sökt sig hit för att lyssna på Patriks berättelse om vägen från psykisk ohälsa anordnad av Infoteket och Hjärnkoll i Uppsala.

Gymnasietiden

Han har hunnit bli 29 år och är idag frisk från sin depression, även om han fortfarande har dåliga dagar ”som vem som helst”. Han har varit tvungen att lära sig vad han behöver för att må bra.

För tio år sedan var läget annorlunda. Då tampades han sen några år med en djup depression och ville inte längre leva.

De första tecknen kom smygande när han började gymnasiet.

– Jag drömde om att bli stjärnkock och började på restaurang- och livsmedelsprogrammet. Jag hade alltid haft höga betyg, mitt värde fanns i min prestation, men insåg helt plötsligt att världen var alldeles för stor. Jag skulle aldrig kunna bli bäst. Och om jag inte var speciell, varför skulle mina föräldrar då vilja ha mig?

Dåliga strategier

I bakgrunden fanns även den separationsångest han utvecklat under sina första år på ett barnhem i Vietnam, innan han blev adopterad av svenska föräldrar.

– Hela mitt liv har jag varit rädd för att bli lämnad. Att prestera bra blev därför en garanti för att inte bli övergiven igen.

Patriks prestationsångest ledde till flera dåliga strategier.

– Om jag inte pluggat tillräckligt inför ett prov kräktes jag eller åt tandkräm för framkalla sjukdomssymtom och kunna stanna hemma. Metoden funkade ett tag men blev snart ohållbar.

Sämre motivation

Patrik fick allt sämre motivation och började skjuta upp saker, som att städa sitt rum eller duscha. Han spenderade mer och mer tid hemma och började spela datorspel många timmar om dygnet.

– Mina föräldrar ville ta tag i mitt ”spelberoende” och stängde av wi-fi. Men spelandet vara bara ett symtom och bestraffningen var inte hjälpsam.

Sista året på gymnasiet duggade F-varningarna tätt men han lyckades komma ikapp tack vare att han fortfarande var motiverad i matlagningsämnena.

En tunnel utan ljus

Efter studenten fick han jobb på en restaurang, men där fanns ingen förståelse för att han sjukskrev sig ibland.

– Jag förstod att det drabbade andra men kunde ändå inte ”rycka upp mig”. Istället slutade även matlagning vara kul, och till slut låg jag bara hemma och stirrade in i väggen. Jag var 19 och hade gett upp.

Vid ett tandläkarbesök frågade tandläkaren om han inte brydde sig om sina tänder. Vad skulle han svara, han brydde sig ju inte om någonting längre?

– Inget kändes meningsfullt. All glädje var borta och jag brydde mig varken om det var krig eller fest. Det kändes som att jag gick i en lång mörk tunnel där alla andra såg ljuset längst bort, utom jag.

Choklad var hans ”bästa kompis” under den här tiden.

– Det var ingen mirakelmedicin men gav mig lite dopamin. Tur att jag aldrig provat droger, säger Patrik och ler snett.

Kämpat med skam

Ett hinder för att söka och ta emot hjälp var att han kände skam.

– Jag tyckte inte att jag hade någon anledning att må dåligt. Jag började självskada för att ”passa in” i sjukdomsbilden och rabblade symtom på 1177 för att bli sjukskriven.

Patrik höll upp en fasad för sin omgivning. Depressionen blev hans stora hemlighet och han krävde också att hans föräldrar inte skulle berätta hur han mådde för andra. Han började röka för att ha en giltig anledning att smita från socialt ansträngande situationer.

– Jag kände mig misslyckad. Om jag fick frågan om vad jag gjorde på dagarna hittade jag på nåt i stunden, jag sa olika till alla: ”Jag ska läsa upp betyg.” ”Jag ska söka ett annat jobb”.

Vägen tillbaka

Till sist gick det så långt att han gjorde flera suicidförsök. Det blev vändpunkten som gjorde att Patrik förstod att han måste ta sitt mående på allvar.

– Jag blev tvungen att inse att depression är en sjukdom som kan drabba vem som helst, precis som cancer.

Han fick prova flera behandlingar och läkemedel med olika resultat, och det dröjde innan han hittade rätt. Men när han äntligen fick en medicin som fungerade så märktes det direkt.

– Jag vaknade en morgon och kände att jag var uttråkad, att idag vill jag nog göra något annat än att bara ligga här. Även om det var tydligt att jag hittat rätt läkemedel så var det inte bara den som gjorde jobbet. Den ökade energin ledde ju till att jag gjorde saker som gav mig mer energi. Det blev ringar på vattnet.

Kunskap är nyckeln

Så småningom lärde han sig också mer sin ångest och vad den innebär.

– Min ångest utlöses vid separation, krav på prestation och förväntan. Jag har därför lärt mig att anpassa vardagen och vet att jag behöver tid och rum för återhämtning för att må bra. Jag spelar till exempel fortfarande datorspel för att få återhämtning.

Att våga berätta om sitt mående för andra har också varit viktigt.

– Det är lätt att vara självkritisk men man mår som man mår. Jag kommer ha dagar som jag mår skit men jag kommer också ha bra dagar. Jag vet att jag mår bra idag för jag vill se vad som händer i morgon.

Om Patrik

Ålder: 29 år.
Bor: Uppsala.
Gör: Jobbar på Funktionsrätt Uppsala och är ambassadör för Hjärnkoll. Föreläser för elever, skolpersonal, vårdpersonal, polisen och på bibliotek om suicidprevention och psykisk ohälsa.
Vill: Bryta förutfattade meningar och stigman kring psykisk ohälsa. Vill förmedla hopp till unga och inspiration att våga börja prata om hur man mår.

Patriks ord på vägen till ungdomar

• Ledsen är en känsla. Precis som arg eller glad. Men depression är en sjukdom som påverkar dig fysiskt och kan drabba vem som helst.
• Att våga erkänna att man mår dåligt är en viktig pusselbit. Det är första steget för att kunna söka och ta emot hjälp.
• Våga prata om dina känslor. Sök hjälp även om du tycker det är fånigt. Vänta inte.
• Man har sin sjukdom men man är inte sin sjukdom.
• Råd som att sova, äta och träna är svåra att ta emot när man mår dåligt. Men jag vet att de gör skillnad, jag försöker men lyckas inte alltid.
• Du kanske behöver prova många saker som inte funkar innan du hittar rätt.
• Skolan är inte allt. Försök fokusera på fler saker än skolan.
• Våga må skit för att må bra igen!

Patriks tips till föräldrar

• Säg ”vi ser att du mår dåligt, du får må dåligt, vi finns här när du sträcker ut handen”.
• Kom inte med lösningar eller tips jag inte bett om, var bara förälder.
• På 1177 finns mer information om vad du kan göra som anhörig.

Telefonjourer:

Mind Självmordslinjen: chatt på mind.se eller telefon 90101
Jourhavande medmänniska: 08-7021680
Jourhavande präst: 112
BRIS: 116111
Riksförbundet SPES: 020-181800

Tillsammans för en bättre psykisk hälsa – Psykiatriveckan 4-6 november 2025

Psykiatriveckan 2025 äger rum på Infoteket om funktionshinder 4–6 november och arrangeras av Hjärnkoll Uppsala län i samarbete med Psykiatrin Akademiska sjukhuset Uppsala, BRiU, Funktionsrätt Uppsala, Initcia, NSPH och Infoteket med stöd från Studieförbundet Vuxenskolan och medel från Region Uppsala.
Läs mer om Psykiatriveckan.

Om Hjärnkoll

Riksförbundet Hjärnkoll är en ideell organisation som arbetar för att minska stigma kring psykisk ohälsa. Mer än 350 Hjärnkoll-ambassadörer erbjuder föreläsningar om sina egna erfarenheter via regionala föreningar runt om i landet. Läs mer på Hjärnkolls webbplats.