Paula Tilli: Mina råd för ett lyckligt liv

”En återkommande fråga jag får är hur jag har gjort för att bli lycklig. Det tog mig tid att uppnå lyckan. Det krävdes att jag ändrade på hela mitt liv, tankesätt och livsinställning, men jag lyckades!”

Så skriver Paula Tilli i nya boken ”Att vara vuxen med Aspergers syndrom – om identitet, relationer och vardagen”, som vi här bjuder på ett kapitel ur.

Boken Att vara vuxen med Aspergers av Paula Tilli.I detta kapitel delar Paula Tilli med sig av några råd som hon riktar till personer som fått en aspergerdiagnos och mår dåligt.

Boken är utgiven av Gothia Fortbildning 2015 och utdraget publiceras här med tillstånd av förlaget.

1.

Kräv respekt från dina medmänniskor. Det tog mig tid att inse att det inte är speciellt respektfullt att säga till sina medmänniskor med funktionsnedsättningar att de borde skärpa sig, söka jobb som alla andra, inte använda sin diagnos som en ursäkt, lära sig att städa hemma och så vidare. Därmed inte sagt att människor som säger sådana saker är elaka med mening, de kan mycket väl vara okunniga. Mitt tips är att tala om dina svårigheter för dina närmaste och berätta för dem att du blir sårad av deras kommentarer. Om de inte respekterar dina känslor är det kanske dags att byta umgänge.

2.

Lyssna på din intuition. Känns någonting fel är det förmodligen fel! Jag har insett att det krävs mod att våga bejaka sitt annorlundaskap. Själv hade jag förut tendensen att vara alldeles för snäll och gick med på saker som inte kändes bra för mig bara för att vara andra människor till lags. På något sätt inbillade jag mig att om jag inte hade ett tillräckligt bra argument varför jag ville avstå från någonting som andra människor klarade av och ville göra, var det ett tecken på att jag borde ge efter och göra som de ville. Jag inbillade mig även att jag alltid behövde förklara mig varför jag tackade nej till något som många andra tackade ja till, och då kom andra människor naturligtvis med motargument till varför jag borde tacka ja.

Min psykolog lärde mig att jag i sådana situationer borde säga: ”det känns helt enkelt inte bra för mig” eller ”jag vill inte” utan att komma med en närmare förklaring. Då kan ju ingen direkt komma med ett motargument och säga ”jo, visst känns det bra för dig” eller ”jo, det vill du visst”.

3.

Lyssna på din kropp. Talar din kropp om för dig att den behöver vila är det förmodligen så. Gör inte fler planer än vad du orkar med! Utgå från bara vad du själv orkar göra, och inte hur mycket din omgivning orkar göra. Om du ständigt känner dig utbränd av att umgås har du kanske för många vänner. Man behöver dessutom inte träffa sina vänner hela tiden, en bra vän bör förstå att du ibland måste vara ensam. Gör bara det du måste och ta hand om dig själv!

4.

Motionera och ät nyttigt. Vi aspergare har ofta haft dåliga erfarenheter av skolgympa, men motion behöver inte alls handla om tvång och lagsporter. Det kan mycket väl vara ridning, styrketräning, joggning, simning, snabba promenader eller cykling. Välj en motionsform som passar dig! Och nyttig mat behöver inte nödvändigtvis smaka tråkigt. Det allra viktigaste enligt mig är att äta tillräckligt mycket frukt och grönt samt att försöka avstå från vitt socker, tillsatser och sötningsmedel. Aldrig någonsin hade jag tidigare kunnat tro hur stor betydelse nyttig livsstil och motion kunde vara för min mentala hälsa! Skillnaden är som dag  och natt.

5.

Kom ihåg att det oftast inte betyder lycka att bli omtyckt av alla. Ofta betyder det att man på bekostnad av sin egen lycka gör allt för att vara andra människor till lags. Tänk på alla lyckade kändisar, är de omtyckta av alla och godkänner andra människor alltid alla deras val?

Om du gör som alla andra, blir dina handlingar och din livsstil kanske godkända av de flesta andra, men hur mår du själv? Är det verkligen så du vill leva innerst inne? Din mamma tycker kanske att du gör ett helt tokigt val, och dina vänner tycker kanske att man inte kan leva som du gör, men om det du gör känns rätt för dig, är det förmodligen rätt! Jag brukar säga lite skämtsamt att ju fler fiender jag har, desto bättre mår jag! Och ju fler människor som är missnöjda med mig, desto bättre mår jag. Det betyder nämligen att jag har stått upp för mig själv och mina val.

6.

Försök inte tvinga fram vänskap. Det tog mig lång tid att inse att personkemin mellan mig och vissa andra människor inte fungerar utan att det behöver vara fel på någon av oss. Om du känner att du inte kan vara dig själv med en viss vän, du får en klump i magen när vännen i fråga hör av sig, känner dig på dåligt humör och blir uttömd på energi i hens sällskap är det förmodligen dags att fundera över om du och din vän kanske växt ifrån varandra eller om ni helt enkelt inte är gjorda för att vara vänner. Vänskap ska alltid ge mer än det tar!

7.

Acceptera att det inte nödvändigtvis alltid går att förbättra allt i ditt liv och att det inte alltid finns en lösning på exakt alla små problem. Mitt problem har alltid varit att jag får dåligt samvete när jag säger nej, och jag hoppades på att min psykolog skulle hjälpa mig att hitta en lösning på problemet. Men istället sa hon: ”Du kanske helt enkelt är en sådan person som i sådana situationer alltid kommer att få lite dåligt samvete, och det är bara att leva med det.” Det var väldigt bra sagt. Alla har sina problem, och det här är mitt! Men efter att jag accepterade att det är ett problem för mig, kändes problemet inte lika stort längre.

8.

Inse att majoriteten inte behöver ha rätt. Bara för att du tänker och gör annorlunda kommer kanske vissa människor att ifrågasätta din livsstil, men glöm inte att många människor inte har någon förmåga att tänka utanför lådan. De tror att alla måste följa normen, och de har förmodligen en oförmåga att tänka annorlunda.

9.

Försök att tänka på vad du har istället för att fokusera på vad du inte har. Ofta inser man inte vad man faktiskt har förrän man förlorat det. Visst, jag har knappt pengar, jag har ingen pojkvän, jag har en funktionsnedsättning som gör det svårt för mig att träffa någon, jag kan inte ens sköta mitt hem utan hjälp, jag har varit tvungen att avstå från barn eftersom jag inte skulle orka ta hand om dem och jag oroar mig ständigt för att jag kanske inte kommer att klara av att föreläsa utan att bränna ut mig. Men å andra sidan har jag en kärleksfull familj (även om de bor i Finland), jag har mycket bra boendestödjare, jag bor i en lägenhet jag trivs i, jag har mina specialintressen och jag har mat på bordet. Det har inte alla människor! Och alla andra har det nödvändigtvis inte bättre än jag. Det tog mig tid att inse att många människor visar en fasad utåt. De kanske har råd med allt jag inte har råd med, det bästa förhållandet med sin partner och mycket mer ork än jag. Men ingen kan veta deras hemliga sorger och hur de verkligen mår innerst inne.

10.

Var snäll mot dig själv. Jag har alltid haft en tendens att sätta andras behov före mina egna, och jag har försökt att ställa upp för andra i alla lägen. Men det var helt fel, dels för att ingen orkar ställa upp ständigt och jämt, dels har jag dessutom en funktionsnedsättning som gör att jag faktiskt orkar mindre än många andra. Min psykolog påminde mig om att det inte var snällt att ignorera någons behov – inte heller mina egna. Hon föreslog att om jag inte kan ställa upp på allt det andra ber mig om kan jag erbjuda dem att ställa upp på ett annat sätt, exempelvis genom att prata med dem i telefon om deras problem, om jag har möjlighet till det. Jag insåg att hon hade rätt. Varför skulle mina behov vara mindre värda än deras? Om dina vänner kräver för mycket av dig, byt vänner!

11.

Du får aldrig någonsin jämföra dig med andra människor. Den största synden någonsin. Alla männi-skor föds med olika förutsättningar, och vissa har lättare för att skaffa vänner eller för att lära sig nya saker än andra. Men de är absolut inga bättre människor för det!Vi aspergare har faktiskt en funktionsnedsättning, vilket innebär att vi inte har samma förutsättningar som alla andra. När du fokuserar på din lycka, utgå alltid från dig själv och strunta i vad normen säger. Ställ dig själv följande frågor: Vad blir JAG lycklig av? Vad får MIG att må bra? På vilket sätt kan jag utvecklas efter MINA förutsättningar?

12.

Om du får kritik, glöm inte att det inte behöver betyda att du gjort ett dåligt jobb. Jag fick negativ kritik för min första bok och först blev jag riktigt orolig. Åh nej, gillar inte alla människor min bok? tänkte jag. Men sedan sa en vän mig att jag måste ha skrivit en bra bok eftersom människor har tankar och åsikter om den, och alla kan ju inte hålla med om att den är bra. En tråkig bok skulle förmodligen inte väcka några känslor. Dessutom påminde hon mig om att 99 procent av kritiken jag hade fått hade varit oerhört positiv och hon sa att jag måste ha skrivit en oerhört bra bok om endast en procent var negativa till den.

13.

Koncentrera dig på dina styrkor istället för dina svagheter. Vad kan du? Vad är du duktig på? Vad tycker  du om att göra i livet? Jag tänker exempelvis så här: ”Vad gör det för något om jag behöver boende-stöd? Jag har ju andra styrkor, som till exempel mina språktalanger.”

14.

Mitt sista råd går till föräldrar som har barn med Aspergers syndrom: Glöm inte att det INTE är ditt fel att ditt barn haft det jobbigt! Jag får otroligt många mejl från föräldrar som tar på sig skulden för att deras barn haft det jobbigt och att de inte förstod. Det är inte alltid lätt att förstå barn med osynliga funktionsnedsättningar, men du har förmodligen gjort väldigt mycket för ditt barn. Försök att tänka på vad du har gjort för ditt barn istället för att klandra dig för att du missat att göra något. Jag har aldrig någonsin träffat en förälder som inte velat det bästa för sitt barn. Bara att du oroar dig visar att du älskar ditt barn, glöm inte det!

LÄS MER om boken ”Att vara vuxen med Aspergers syndrom” på förlagets webbplats.