Pernilla vågade steget till Barcelona

När Pernilla Becker, nyss fyllda 20, slutade gymnasiet längtade hon ut i världen. Drygt ett år senare blev drömmen sann och hon flyttade till Barcelona.

Att Pernilla valde att flytta till Barcelona har flera skäl. En storstad intill havet med en intressant kulturhistoria och ett stort utbud av butiker och restauranger lockade. En god vän till Pernilla hade dessutom varit där och är sedan dess ”helt kär” i staden.

– När jag såg ett program på teve där de visade hur anpassad staden är, så stärktes jag i min övertygelse att det var just till Barcelona jag ville flytta, säger Pernilla.

Den goda tillgängligheten gäller framför allt transporter.

– Bussar, tåg och tunnelbana är bättre anpassade här än hemma i Sverige, och det kändes viktigt och bra. Trottoarerna är nedfasade, och även om gatorna kan se lite knasiga ut ibland så finns det inte så mycket kullerstenar, säger hon.

Det senare kan grusa förhoppningarna om en lyckad vistelse, allra helst om man som Pernilla tycker om att ta sig fram med sin elrullstol.

– Jag var i Rom för ett och ett halvt år sedan med familjen. Det är jättevackert där, men svårt att ta sig fram. Det är förstås kul att ha varit där och sett staden, men att bo där i ett halvår hade känts svårt, bland annat på grund av just kullerstenar, säger hon.

När Pernilla väl hade bestämt sig började hon planera tillsammans med mamma Catharina och papppa Thomas.

– Vi reste mycket även när jag var mindre, men då var jag inte med i själva planeringen så mycket. Den här gången var jag mer med själv, för att lära mig.

Pernilla sökte in på en språkkurs, och via den skolan fick familjen kännedom om en lägenhet i centrala Barcelona.

– Lägenheten ligger mitt i centrum, ett par våningar upp, och har hiss. Min mamma åkte hit innan jag kom för att personligen titta på lägenheten. Hon har fått svar vid tidigare tillfällen att inga trappsteg skulle finnas, och sedan har det ändå visat sig att det funnits trappor. Hon kollade också att hissen hade rätt dimensioner.

Pernilla gjorde en hel del research via Google. Där hittade hon trådar till olika sajter och forum där personer berättade om sina erfarenheter.

– Jag tog reda på vilka stationer som fungerar, och vilka som inte gör det. Med internet är det lätt att hitta någon som varit där förut.

Flygresan krävde också framförhållning.

– Jag har ganska mycket bagage med mig när jag reser, och då måste man söka tillstånd hos flygbolagen, säger hon.

När Pernilla väl gav sig av i oktober 2010 hade hon fyra assistenter med sig. Hennes mamma och syster Susan tog semester några dagar och följde med på ditresan.

Pernilla fann sig tillrätta i sitt nya liv, med studier på förmiddagar och med utflykter i och kring staden på eftermiddagar, kvällar och helger.

Den nya vardagen innefattade mer än så. För första skulle Pernilla klara sig utan föräldrar.

– Jag måste lära mig att tvätta och ta hand om mat, det var ju första gången jag bodde hemifrån, säger hon.

Var du aldrig orolig eller rädd?

– Jag var mest nervös på ett bra sätt. Jag körde på, och tänkte att jag får se vad som händer. Det finns alltid möjligheter att avbryta en vistelse, och om man känner den tryggheten så funderar man inte så mycket på det dåliga som kan hända, säger hon.

Pernilla, som redan med sitt gymnasieval, IB-programmet (International Baccaluareate Diploma) på Tingvallagymnasiet i Karlstad, hade förberett sig för att senare i livet kunna studera utomlands, uppskattade den nya skolan och spanskakursen. Och redan efter några månader var hennes spanska tillräckligt god för att hon skulle kunna konversera med lokalbefolkningen, bland annat på sitt favoritställe, Ciudad Comdal.

– Det är en restaurang som ligger i centrum, mycket nära ett torg som heter Plaza Catalunya. Det är egentligen en tapasbar, men med underbar mat. Jag gillar det här med tapas, att plocka ihop det man känner för. Personalen som arbetar där är underbar. Spanjorerna är så himla öppna, det är bara att börja prata. Men deras engelska är inte så bra, så det gäller att kunna lite spanska, säger hon.

På sina lediga stunder har det blivit många shoppingrundor i grannkvarteren, och upptäcktsfärder i och utanför staden. Längsta utflykten var till Montserrat, 1,5 timmes resväg utanför Barcelona. Andra kända resmål som Pernilla besökt är Picassomuseet, Park Güell, Montjuic, Park Cituadella och Barrio Gótico.

Vid de tillfällen hon valt att stanna hemma i lägenheten har det långt ifrån alltid inneburit lugn och ro. Med utsikt över torget Plaza Universitat ett stenkast från La Rambla har hon bevittnat, och dokumenterat med fina bilder som finns att beskåda på hennes blogg, såväl demonstrationer med brinnande polisbilar som till synes harmlösa upptåg med halvnakna män och kvinnor, som hon skriver: What’s going on?

Fina bilder på blogg

Hennes blogg är värt att besöka, inte minst med tanke på just alla fina bilder allt från de senaste shoppingfynden till de mest aptitretande menyer.

Vad var det allra roligaste under din vistelse?

– Generellt sett har det varit otroligt bra här. Jag tycker om staden. Det var riktigt roligt när några kompisar var här på besök och vi skulle gå till en Park. När vi var där slutade batteriet till min rullstol att fungera. Kompisarna fick putta mig hela vägen. Vi hade otroligt kul hela vägen upp!

Men ett missöde av mindre lättsam karaktär inträffade också. Två av de assistenter som Pernilla hade med sig slutade mitt under vistelsen.

– Jag har alltid haft sådan tur med assistenter, men så när vi kom hit blev det lite problem. Det kändes tungt just då, och det hade inte varit roligt att avbryta alltsammans på grund av assistansen, säger Pernilla.

Assistansanordnaren hittade dock snabbt ersättare.

– Mamma och pappa fick träffa de nya assistenterna hemma, och inom en vecka var de här. Det är en bra erfarenhet att veta att det går att lösa även sådant, säger Pernilla.

När du läser det här har Pernilla redan kommit hem till Sverige, och sannolikt gett sig av igen. Denna gång på en tvåveckorsresa till Varanasi i Indien.

–  Där en helt annan sak, och när jag åker dit kommer jag bara ha med mig manuell rullstol. Jag får ta det som det kommer. Även om man vill planera i förväg hur det ser ut så måste man vara beredd på det oväntade. Att vilja resa och se sig om är en fråga om attityd, det gäller att vara positiv, och att våga försöka, säger hon.

Pernillas tio tips inför resan

1. Våga – du måste våga för att kunna vinna. Vad gäller att resa så är det min stora passion och därför ser jag inte att det kan finnas några hinder som skulle kunna stoppa mig från att uppnå det jag vill. Det är alltid lite nervöst att vara ute och resa för det innebär så mycket nytt men för mig är det också just det som gör det så fantastiskt roligt. Så våga drömma, våga prova, och våga be om hjälp, oavsett vad det gäller i livet.

2. Var positiv – du kommer att möta problem och jag anser att bästa sätten att lösa dessa på är att vara just positiv. Det hjälper sällan att bli arg för då lyssnar inte folk, men om du istället lugnt talar om vad som är fel och vad som skulle kunna lösa problemet brukar folk alltid vilja hjälpa till vilket gör det mycket lättare att hitta en lösning. Dessutom bör man komma ihåg att alla stöter på problem, oavsett vem du är, och därför måste du ibland sätta ditt eget problem i perspektiv och se om det är värt att spilla tid på.

3. Sök information – det är alltid bra att vara förberedd innan man kommer till en ny plats, särskilt om man har speciella behov så som att det inte får vara trappor för att du ska kunna ta dig fram med din rullstol. Att söka på nätet efter svar på frågor om liknande saker brukar alltid ge resultat.

4. Småramper – jag har alltid med mig två små ramper bak på min rullstol när jag är ute. Detta gör att jag kan ta mig förbi små hinder som till exempel höga trottoarkanter, enstaka trappsteg mm. Med hjälp av dessa behöver jag sällan tänka på sådant som annars hade utgjort onödiga hinder i min vardag.

5. Planera – det är bra att tänka igenom vad du vill få ut av resan och vad du ska göra för att kunna få ut det. Titta igenom guideböcker, sök på nätet, och hör med andra om vad som finns att se. Planera dock inte varenda minut av resan.

6. Improvisera – det blir alltid äventyr när du är ute och reser men jag tycker att det är just detta som är charmen. Även om du har planerat din resa så glöm inte bort att lämna luckor för oväntade händelser eller spontana utflykter. Resan kommer att kännas mindre stressig och dessutom kommer du att upptäcka nya saker längs vägen som du inte visste om innan och som du definitivt inte vill missa.

7. Prata med folk – nu när jag har varit bcn för att plugga spanska så har jag tyckt att det är jättekul att få prata med personer härifrån för att på så sätt öva språket, men jag har samtidigt hittat nya vänner och kunnat få hjälp när jag stött på problem enbart genom att jag pratat med folk som jag träffat. Just därför att det ger så mycket tycker jag att man ska ta chansen att ta kontakt med nya personer när man får möjligheten.

8. Ha gott om tid – när jag flyger har jag alltid minst tio handbagage med mig. Detta innebär att jag i god tid innan måste ansöka om specifika tillstånd innan resan för att jag ska få ta med mig dessa. Jag måste också kolla upp så att rullstolen få följa med och i de flesta fall krävs det en del undersökning av platsen som jag ska till så att jag vet att jag till exempel kommer in på hotellet där vi ska bo. Var därför ute i god tid så att allting hinns med.

9. Ta seden dit du kommer – att vara ute och resa innebär ju att du kommer att möta nya kulturer och nya sätt att se på saker. Jag minns speciellt en händelse när jag var liten och åkte med familjen till Grekland på en sol -och badsemester. När transporten som skulle ta oss från flygplatsen till hotellet kom är det inte vad vi tradionellt skulle kalla för en rullstolstransport som väntade på mig och min familj – det är ett hönssläp där fyra killar har tänkt sig att lyfta upp min rullstol för att sedan köra oss i bilen in till hotellet. Våra ögon blev stora som klot och hakan föll långt ner i backen men de hade ju trots allt löst problemet med att transportera rullstolen, dock på ett enligt oss minst sagt annorlunda sätt. Det gäller alltså att inse att saker inte är som hemma, men också att det är just därför man reser iväg, för att få uppleva något nytt.

10. Ha kul – sist men absolut inte minst så reser du för att ha en underbar uppevelse. Glöm inte bort att njuta av det du är med om och därmed ha riktigt, riktigt kul!