Positivt att ha ett syskon med funktionsnedsättning

Det positiva med att vara syskon till barn med funktionsnedsättningar är att man kan växa med den speciella erfarenhet man får, menar Ann-Marie Allwin. I boken beskriver hon hur det visar sig i form av anvarstagande, självständighet och perspektiv på livet. Här är ett utdrag ur boken som handlar om just detta.

Större mognad
Det är jobbigt att ha syskon med funktionsnedsättningar, men det finns positiva sidor också. Ni märker det kanske inte själva, men ni blir på något sätt klokare och duktigare. Ni lär er och förstår mer än de barn som har ”vanliga”syskon.
”Man måste ju bli vuxen snabbare än sina jämngamla och det är ju både bra och dåligt”, säger ett syskon. ”Man lär sig mycket och blir klokare än andra”, tycker en lillasyster.
Det är en tillgång att ha de här erfarenheterna, men det gör ofta att ni känner er ensamma i förhållande till era kompisar. De kan kännas barnsliga och ibland bortskämda och är ofta intresserade av sådant som ni tycker är oviktigt.

Ansvarstagande
Många av er utvecklar en stark ansvarskänsla. Ni tar själv, eller får, ett stort ansvar för er syskon. Berättelserna i den här boken visar at ni tar ansvar redan som mycket unga och att ansvaret kan bli för tungt. Ofta får ni beröm för att ni är så duktiga och då är det lätt att bli ännu duktigare. ”När min syster är på kortis tänker jag hela tiden på hur hon har det”, sa en syster. ”Tänk om de inte tar hand om henne ordentligt, hon sticker ju ibland.”
De flesta av er har svårt att släppa ansvaret och koppla av så att ni kan njuta av er egen tid. En del av ansvarskänslan kommer av att ni växer förbi och får bli storasyster eller storebror även till äldre syskon med funktionsnedsättningar. Det bara blir så. ”Nu har jag börjat fatta att jag förstår mer än min storasyster. Det är jättejobbigt, för jag kan ju inte hjälpa henne. Hon blir jättearg om jag försöker! Stick inte upp, säger hon.”

Självständighet, hänsyn och tålamod
Att växa upp i en familj där ett barn tar all tid och uppmärksamhet innebär bland annat att man måste lära sig att vänta på sin tur. Många av er berättar att ni dagligen får höra vänta lite, jag ska bara… från era föräldrar, när ni vill ha lite uppmärksamhet. ”Jag vet ju att mamma nästan sliter ihjäl sig, men det är trist att det alltid är jag som får vänta!” sa en flicka.
Ni syskon blir av nödvändighet åsidosatta när era föräldrar har mer än fullt upp med det barn som kräver all tid och uppmärksamhet. Många av er tycker att det är orättvist. Men ni lär er fixa saker själva och blir tidigt självständiga. Många lärare kan berätta att syskon till barn med funktionsnedsättningar är duktiga på självständigt arbete och gärna hjälper andra i klassen. Dessutom är det ju roligt att vara duktig och klara sig själv.
Syskon lär sig genom sina erfarenheter att ta hänsyn och ha tålamod. Ibland är det så självklart att ni inte ens inser att ni är duktigare på det än många andra. Ni är ofta uthålliga och målmedvetna och ni kan jobba mot ett mål som ligger långt fram i tiden utan att ge upp. Många av er håller på med olika idrotter och är uthålliga med träningen och det ger resultat så småningom.

Större tolerans
”Jag skulle aldrig reta någon som är annorlunda!” Hemma kanske ni bråkar med era syskon, men ni försvarar dem mot utomstående. Ni har stor förståelse och tolerans för dem som är annorlunda, för ni vet hur det känns att bli utsatt för omgivningens kommentarer. Visst är det jobbigt med ”sådana” syskon, men de kan ju inte rå för att de har fått det här, säger många av er.
För alla människor är det svårt att förstå vad som bara är ett stökigt barn och vad som beror på diagnosen, men ni syskon brukar vara bra på att se personen under ytan.

Kroppsspråk
Många av er är experter på att förstå ett syskon som inte kan tala. Ni kan inte alltid tala om hur ni gör för att förstå, men ni är mycket duktiga på att tolka kroppspråk. Det går snabbt för er att läsa av ansiktsuttryck, blickar och att tolka ljud och gester. Ni har utvecklat er intuition och känsla för hur andra känner och mer. ”Det är bra att jag förstår fast han inte pratar. Mamma frågar mig ibland när hon inte förstår vad han vill, men jag fattar!” sa en bror.

Perspektiv på tillvaron
”Min kompis blir galen när hon får en finne på näsan och tjatar om det hela tiden”, sa en tonårstjej. ”Men jag har en bror med Asperger hemma!” Ni syskon får perspektiv på tillvaron och hakar inte upp er på bagateller. Ju äldre ni blir desto mer inser ni vad som är viktigt och vad ni ska lägga energi på. Ni väljer era strider.
Äldre syskon säger många gånger att de inte skulle vilja vara utan sina jobbiga erfarenheter, för då skulle de inte vara de personer de är idag. Men några av er har behövt perioder då ni helt tagit avstånd från familjen för att komma fram till det.