Så får du tiden att räcka till

”Vi letade efter en familj i er situation när vi gjorde Tidsjakten, men fick inte tag i någon som ville ställa upp. Jag är medveten om att många av er föräldrar ligger i riskzonen för utbrändhet. Därför är det extra roligt att få vara med i Föräldrakraft.” Foto: Anna Pella.

Guide ur Föräldrakraft nr 1, 2016.

Annons

Annons för Egen assistans

Många barnfamiljer upplever en känsla av att tiden inte räcker till. Om barnet har en funktionsnedsättning tillkommer extra mycket omvårdnad och projektledning för att koordinera familjens liv, och detta kan skapa en hög stress hos många föräldrar. I vår unika guide delar tidscoachen Petra Brask från programmet Tidsjakten med sig av sina bästa tips.

Många barnfamiljer upplever en känsla av att tiden inte räcker till. Om barnet har en funktionsnedsättning tillkommer extra mycket omvårdnad och projektledning för att koordinera familjens liv, och detta kan skapa en hög stress hos många föräldrar. I vår unika guide delar tidscoachen Petra Brask från programmet Tidsjakten med sig av sina bästa tips.

 

1. Vad kan vi göra för att få kontroll över vår vardag?

Jag har flera nära vänner som har barn med funktionsnedsättningar och ändå är det svårt att sätta sig in i de stora utmaningar som det innebär. Jag tänker att ett sätt kan vara att skapa rutiner och checklistor över återkommande händelser i er familjs vardag, till exempel kring allt som behöver tas om hand kring ert barn.

Annars är det lätt att instinktivt tänka att de uppgifter ni har framför er känns tråkiga, jobbiga eller svåra. Vad behöver göras varje dag, varje vecka eller varje månad? Skriv ned och planera in detta i en gemensam kalender. På så sätt behöver era hjärnor inte tänka nytt varje gång något måste tas om hand.

Om ni gör saker på rutin slipper hjärnan använda extra kraft och energi, det blir kanske lite som att borsta tänderna till slut. Då har ni också en större tålighet när något oförutsett händer.

 

2. Vad ska vi göra om jag och min partner fastnar i olika roller?

Det är ganska vanligt att den ena partnern tar på sig projektledarrollen i familjen. Och ju mer den ena styr, ju mer kopplar den andra av. Ju större skillnaden blir, ju större är risken att man glider isär.

Därför är det viktigt att prata om detta med varandra utan att ställa krav eller anklaga varandra. Man kan till exempel säga ”Jag förstår att du tycker att jag styr och ställer, men jag är orolig för att vi annars ska missa något viktigt som går ut över vårt barn. Vad som skulle få mig att må bättre är om vi delar mer. Då skulle jag känna mig lättad.”

 

3. Hur ska vi fördela arbetet?

Gör en lista på allt som behöver göras i er familj. Förutom att städa, duka, laga mat, tvätta eller klippa gräsmattan har jag förstått att det kan handla om att beställa mediciner, arbetsleda assistenter, kontakt med myndigheter eller laga hjälpmedel.

Ange vad ni menar med till exempel ”städa”, och kom överens om en ”okej”-nivå, så att ni inte lägger er i och petar i hur den andra sedan utför det som ska göras. Ta tid på hur ofta ni gör varje sak på listan och hur lång tid varje moment tar. Räkna ut hur många procent var och en bidrar med och diskutera sedan hur ni kan skapa en jämnare fördelning.

 


Sedan Petra Brask var med i SVT:s Tidjakten har uppdragen rasat in. ”Mitt eget dilemma just nu, är just tiden”. Foto: Anna Pella.

 

4. Kan barnen hjälpa till?

Ja! Involvera barnen. Så fort de har möjlighet att hjälpa till ska de göra det tycker jag. Detta ser ju förstås olika ut beroende på vilka arbetsuppgifter som finns hemma hos just er familj. Ha en öppen dialog där barnen får komma med egna förslag på vad de kan göra.

Ett sätt att få vardagsgöromål att bli mer spännande kan vara att ta tid på hur långt något tar, till exempel att plocka ur diskmaskinen. Min tonårsdotter trodde att det skulle ta en halvtimme att tömma diskmaskinen, så hon sa att hon inte hade tid. Men när vi mätte tog det faktiskt bara tre minuter. Tar du tid upptäcker du ofta att saker går mycket snabbare att göra än du tror.

 

5. Vi har varken ork eller tid att leva som en ”vanlig” familj?

Sluta jämföra er familj med andra. Vad är en ”vanlig” familj? Jag har faktiskt aldrig träffat någon, men jag anar att det betyder en familj som reser utomlands på semestern och som har en aktiv fritid och ett stort socialt umgänge? Det är bara en föreställning.

Ofta skapar vi bara en massa dåligt samvete i onödan, vi tror att vi är långt ifrån det vi vill. Därför är det viktigt att vara konkret. Återigen kan det vara bra att göra en lista.

Försök fundera över vad det är ni egentligen saknar och längtar efter i ert liv? Hur ska ni må och leva tillsammans? Och framför allt bör ni fundera över hur ni inte vill att ert liv ska vara. Det kan låta hårt men det handlar många gånger bara om att prioritera.

 

6. Jag är orolig för att syskonen ska tycka att deras liv är begränsade

Har de det bra i skolan? Har de vänner? Om jag frågar mina barn vad de vill göra på sommarlovet, tror jag att de ska säga att vi ska resa utomlands eller gå på Gröna Lund sjutton gånger, men inte sällan förvånar de genom att svara ”ha picknick med hela familjen” eller något annat som enkelt går att ordna.

Barn saknar inte det som inte är möjligt för deras familj. Vi brukar med jämna mellanrum ha en avstämning: Hur har veckan varit, hur ser veckan ut som kommer? Både rent praktiskt men också vad alla har att se fram emot. Ibland kan det också vara så att det är viktigare att ha saker att längta till än själva upplevelsen i sig.

 


“Jag har flera nära vänner som har barn med funktionsnedsättningar och ändå är det svårt att sätta sig in
i de stora utmaningar som det innebär.” Foto: Anna Pella.

 

7. Varför oroar jag mig hela tiden för vad som ska hända?

Vi är bra på att oroa oss, det är nedärvt i våra gener sedan lång tid tillbaka, när vi behövde skydda oss från vilda djur. Stressen grundas i rädslan för att vi inte ska klara att hantera det vi har framför oss. Att ha  ordning och reda och veta vad som ska hända i förväg gör att du känner dig lugn och trygg.

Att försöka förbereda sig för vad som ska hända kan inge en känsla av kontroll, något att hålla sig i. Men hjärnan blir väldigt trött av att hela tiden pejla och försöka ligga steget före. Dessutom är det svårt att samtidigt vara närvarande i stunden. Det är därför mindfulness blivit så populärt de senaste åren, där vi tränar på att vara närvarande.

 

8. Hur påverkas vi av att alltid ha beredskap?

Jag kan tänka mig att mycket av det extra arbetet har blivit rutin genom åren, men att det också uppstår nya saker och händelser som ni måste agera på direkt när det sker. Om man alltid har beredskap för oförutsedda händelser är det som att vara ambulanssjukvårdare, ständigt redo att rycka ut.

Men en ambulanssjukvårdare kan inte vara på jobbet hela tiden, utan behöver också vara ledig och koppla av emellanåt. Det är inte en slump att dygnet är indelat i tre ungefär lika stora delar arbete, fritid och sömn. Vi behöver få balans mellan aktivitet och vila, tar man sig inte tid för återhämtning orkar inte kroppen till slut.

 

9. Hur kan vi förhålla oss till detta?

Kanske kan ni turas om att ha beredskap? Annars behöver ni be om hjälp att få avlastning. Om det har varit en tuff period måste ni ta er tid för återhämtning efteråt. Det går inte att köra på som vanligt. Men att veta att man behöver ta det lugnt kan också orsaka stresspåslag. Försök att se återhämtning som en utmaning och utarbeta en strategi.

Tänk på bergsklättraren som ska ta sig upp för ett högt berg. Vad behöver hon? Hon tänker noga igenom vilken utrustning, mat, träning och sömn hon behöver för att klara av sin utmaning. Fysisk aktivitet är viktigt för att balansera upp alla tankar som snurrar och för att sömnen ska komma naturligt.

 

10. Det känns ofta som att vi lever i ett ständigt kaos!

Vi upplever inte tillvaron som den faktiskt är. Vår hjärna är inte van att tänka i tid. Om något känns tråkigt går tiden långsamt och om något känns kul går tiden fort. Sätt er ned och räkna. Hur många dagar är trots allt vanliga dagar? Hur ofta inträffar dagar när ni upplever att allt är kaos?

Undvik att värdera dem med ”bra” och ”dåliga” dagar om ni kan. Om ni får en bild av hur ofta dessa dagar inträffar blir känslan kanske mer hanterbar. Våga också be om hjälp. Ibland räcker det med att veta att det finns andra runtomkring, att allt inte vilar på era axlar, för att ni ska kunna ta ett steg tillbaka, få lite andrum och pusta ut. Att det finns en livboj om ni inte orkar simma hela vägen.

 

11. Vad mer behöver jag?

Stäng av telefon och e-post om du behöver så att du kan ägna dig åt en sak i taget utan att bli störd. Låt svararen ta emot samtalen och sätt av tid för att ringa upp när det passar dig. Bestäm ett stopptecken som du kan ha till omgivningen när stressen blir övermäktig. ”Stopp! Be mig inte om det nu. Nu funkar inte min hjärna!” Då når du lättare acceptans, både från dig själv och din omgivning.

Svaret från andra blir förvånansvärt ofta: ”Det är lugnt! Vi fixar det själva!” Slappna av lite och se vad som händer. Kanske tar någon annan vid om du släpper lite? Du behöver inte hålla upp en fasad av att du tar hand om allt.

 

12. Några ord på vägen

Försök frigöra tid för en egen aktivitet, med gott samvete, som ger dig energi, livslust och glädje. Du behöver fylla på medvetet för att orka i längden och för att få lite distans. Ett vanligt misstag är att vi har så svårt att säga nej till saker.

Vi tror att vi missar något eller gör någon besviken. Men våga säg nej så att du kan säga ja till det som ger energi. Om du inte mår bra själv kan du varken hjälpa ditt barn eller någon annan. Tänk dig en bil. Den behöver service. Den behöver bensin för att kunna fortsätta gå. Det behöver du också.


 

Petras 5 steg mot mindre stress

1. Prioritera
2. Planera
3. Säj nej, välj bort för att kunna välja till
4. Börja med det viktigaste
5. Utvärdera, reflektera och stäm av

 

Har du koll på din tid?

► Bokar du in egen tid i kalendern? Är du bra på att säga nej? Har du egen reflektionstid där du sätter upp mål i livet? Känner du dig utvilad när du vaknar?

Gör Tidsjaktens test som du hittar på: www.svt.se/tidsjakten/har-du-koll-pa-din-tid

 


BOKTIPS!

”Familjens projektledare säger upp sig” av Gunilla Bergensten, Månpocket, 2008.

 

Bara att veta att någon finns gör skillnad

► ”Om berget är för högt vet man inte var man ska börja. Om vi gör en del, orkar föräldrarna en annan del. Vi ger lite startfart, och lyfter något från axlarna på familjen.”

Malin Fallenius, projekt Personlig koordinator (Ur Föräldrakraft nr 2 2014).

 

Alla föräldrar bör dela mer för syskonens skull

► ”Det är morsan som styr hemma” säger Matti Engström och önskar att föräldrar ska dela mer för syskonens skull.

Han får medhåll från de andra syskonen i projektet Av syskon för syskon (Ur Föräldrakraft nr 4 2015).

 

 

 

Publicerad:
2016-09-07

Av: Anna Pella

Nyckelord:
Guider, föräldrastöd

Annons

Annons för Labanskolan

Annons

Annons för Tidvis

Annons

Annons för Humana

Annons

Annons för Etac

Annons

Annons för Särnmark

Annons

Annons för Durewall.se

Annons

Annons för Aktivera