Så fungerar valfriheten i praktiken

Försöksverksamheten har slagit väl ut – åtminstone i Kronobergs län

Trots att många efterlyser mer valfrihet har ganska få brukare använt sig av Fritt val under projektperioden som tar slut vid årsskiftet. Cirka 500 brukare i de tre försökslänen har valt ut sitt eget hjälpmedel när denna artikel skrivs.

Kronoberg har testat

I Kronobergs län, ett av försökslänen, är man dock väldigt positiv till Fritt val. Efter en trög start, på grund av juridiska och organisatoriska problem, kunde man i maj förra året äntligen erbjuda Fritt val av hjälpmedel. Efter det har utbudet breddats olika mycket i de tre landstingen.

– I Kronoberg har 35 brukare använt sig av Fritt val och av dessa är ett tiotal familjer med barn. I alla tre län har vi använt oss av modellen att den brukare som vill göra ett fritt val får en rekvisition som man sedan får använda för att köpa hjälpmedlet på egen hand, säger Siv Zethraeus, projektledare i Kronobergs län.

Den modell som nu tagits fram ser både hon och Martina Estreen, projektledare från Hjälpmedelsinstitutet, som ofullständig.

På grund av juridiska problem har man varit tvungen att lämna över ägaransvaret på brukarna. Kanske är det inte något problem för mindre, enklare hjälpmedel, men när brukaren måste äga sin rullstol kan det uppstå svårigheter.

Lagen behöver ändras

– I höst ska vi sätta oss ner och titta på hur man skulle kunna ändra lagstiftningen för ett mer smidigare fritt val, säger Siv Zethraeus.
Martina Estreen håller med.

– För de flesta brukare är inte själva ägandet det viktiga utan valfriheten.

När man äger sin rullstol blir man även ansvarig för att hålla den med service och i Stockholm och Kronoberg har man löst det genom att ge brukaren en rekvisition även till service. I Sörmland diskuteras fortfarande frågan om service. Som brukare måste man själv ta reda på var och hur man kan få service på en rullstol som inte finns i hjälpmedelscentralernas utbud.

– Det viktigaste under den här tiden har varit informationsarbetet, att ändra attityder hos förskrivare och få dem att tänka i nya banor vad gäller att erbjuda ett fria val, säger Martina Estreen.

Hur långt rekvisitionsbeloppet räcker varierar mellan olika hjälpmedel.

– Under testperioden har vi sett att brukare i Stockholm som väljer en annan hörapparat ofta  måste lägga till pengar. När brukare har köpt Daisy-spelare har rekvisitionspriset däremot räckt till och i vissa fall har brukaren valt en enklare modell av ett hjälpmedel, säger Martina Estreen.
 

– Många har använt Fritt val för att välja mer avancerade hjälpmedel genom att lägga till egna pengar, säger Martina Estreen, projektledare på Hjälpmedels­institutet.

Önskar mer tid

Valfriheten för brukarna är den stora fördelen med projektet.

– Det är roligt att se att de som vill välja andra modeller har möjlighet att göra det. Fritt val är frivilligt och de som inte vill utnyttja det får sitt hjälpmedel på vanligt sätt.

– Det är ju inte alla som kan eller vill göra ett eget val. Man gör ett val även när man väljer att inte nyttja Fritt val, säger Siv Zethraeus.

Hon önskar att försöksverksamheten hade fått mer tid. Då hade man haft bättre möjligheter att utveckla Fritt val.

– Det tar lång tid att ändra arbetssätt. Ett år till hade inte varit fel, säger Siv Zethraeus.
Nu återstår det att se om någon form av Fritt val ska etablera sig i Sverige efter årsskiftet.