Så hjälper du ditt barn att börja idrotta

På era platser, färdiga, gå! Här har du 31 idrotter att välja bland. En guide ur Föräldrakraft nr 4, 2008.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för PictureMyLife

 

2008-08-10

Ett besök hos en lokal idrottsförening kan bli ett minne för livet. Vad kan du som förälder göra för att öka ditt barns chans att komma i kontakt med en aktivitet som hon eller han fattar tycke för och kan utvecklas med? Här låter vi två experter svara på några vanliga frågor.

Du och ditt barn har just tittat på en spännande fotbollsmatch på teve och du vet att han eller hon hyser samma drömmar som många andra pojkar och flickor om att vara en del av ett lag och kanske till och med göra mål, bli omkramad och gratulerad.

Samtidigt vet du att hindren som måste övervinnas för att faktiskt nå dit, eller ens få en chans att prova på, är större för ditt barn än för många andra.

Idrotts-Sverige är ett finmaskigt och vidsträckt nät av föreningar och förbund. Ett nät som har goda chanser att fånga upp ditt barns önskemål. Men var ska du börja leta, och hur? Föräldrakraft har tagit hjälpa av Leif

Thorstensson på Sörmlands handikappidrottsförbund och  Helene Stjernlöf, informationschef på Svenska handikappidrottsförbundet.

Att testa alla idrotter är en omöjlighet. Vilken idrott ska mitt barn prova på?

– Jag anser att det finns några basidrotter som är bra att prova på. Med basidrotter menar jag att de innehåller möjligheter till både konditionsövningar och teknikövningar. Jag tänker i första hand på fri­idrott. Simning är också bra att prova på av två skäl, det är viktigt för alla att lära sig simma och alla utvecklar sin rörlighet i vattnet, säger Leif Thorstenson.

– Det kan också vara bra att prova på någon form av lagidrott då de innehåller så många ingredienser som är värdefulla i livet. Man lär sig att göra ett jobb tillsammans. Är man rullstolsburen så är rullstolsinnebandy oftast mest tillgängligt. Rullstolsbasket är en mer etablerad idrott, men för att börja med rullstolsbasket måste man övervinna fler svårigheter på vägen, bland annat bör man ha en speciell rullstol – också måste man orka upp till korgen, säger Leif Thorstenson.

Var hittar jag nyckel­personer och föreningar att kontakta?

– Om det finns en aktiv verksamhet i närheten där du bor så ska du kontakta den. Annars kan du kontakta handikappidrottsförbundet i ditt distrikt, där kan man ge svar på vad det finns för aktiviteter i ditt område, säger Leif Thorstenson.

Det finns också möjligheter att starta nya aktiviteter.

– Är man en grupp med låt oss säga tio personer som vill starta något så kan man få stöd att komma igång. Vi tar emot med öppna armar och kommer att försöka underlätta att få igång en verksamhet, säger Leif Thor­stenson.

– Utifrån den karta vi har på vår hemsida kan man se vad det finns för idrotter. På vår hemsida kan du hitta kontaktuppgifter till de olika distrikten. Hos oss finns även idrottskonsulenter som ansvarar för olika idrotter, säger Helene Stjernlöf.

Mitt barn vill ta del i en lagsport. Vilka alternativ finns?

– Det beror på vilken funktionsnedsättning det har. För barn med rörelsehinder finns innebandy, kälkhockey, rullstolsrugby och rullstolsbasket. För synskadade finns goalball. För de med utvecklingsstörning finns fotboll och innebandy hos oss, men på Special Olympics finns fler idrotter, se www.specialolympics.se, berättar Helene Stjern­löf.

– Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser för vilka lagidrotter som man kan hitta på. Man kan knuffa en boll med rullstol för att komma igång. Vi vill mana folk till att hitta på aktiviteter själva, och här är umgänget mellan föreningar viktigt, säger Leif Thor­sten­son.

– Gruppen med utvecklingsstörning är större och där finns fler möjligheter. Lärare och assistenter ute på särskolorna brukar dessutom vara positiva till att samordna aktiviteter, säger Leif Thor­sten­son.

Vad gör jag om mitt barn vill prova på en idrott som inte finns i ­närområdet?

Vill ditt barn till varje pris prova på en idrott som inte finns där du bor måste du söka den i granndistriken eller ännu längre bort. Men alltför långa resor blir tröttsamma, och kostsamma, i längden. På handikappidrottens utvecklingscentrum har man under en tid försökt underlätta för personer med funktionshinder att träffa andra personer med liknande intresse genom att rekrytera från ett större område än det område som den lokala föreningen förmår nå.

Med läger och andra möjligheter till att prova på har man lyckats samla grupper inom bland annat skytte och startat aktiviteter som visat sig bli varaktiga.

Men stödet har inte blivit lika bra som man har hoppats.

– Vi hoppades på LSS-lagstiftningen. Jag kan känna en beskvikelse över andemeningen i den lagen. Men vi uppmuntrar alla att söka stöd för de merkostnader som ökade resor innebär, säger Leif Thorsten­son.

Kan man få ekonomiskt stöd för att idrotta?

– Barn och ungdomar får, tror jag, oftast en rullstol som de kan idrotta i. Men bollar och klubbor, som föräldrar till andra idrottande barn och ungdomar får skaffa på egen hand, kan och bör vi heller inte kräva. Det är viktigt att vi visar att vi förstår den gränsdragningen, säger Leif Thorstenson.

Finns det prova på-­dagar? Hur kan jag få reda på när de hålls och var, samt vilka som är välkomna?

– Centralt från  förbundet anordnas inga prova på-dagar. Av och till har idrottsskolor pågått i olika omgångar ute i landet. Återigen är det distrikten som har koll på när dessa sker, säger Helene Stjernlöf.

– Vi har nästan slutat att anordna och bjuda in till enskilda prova på-dagar därför att så få brukar komma. Det har visat sig bättre att anordna prova på-verksamheter tillsammans med andra organisationer som RBU och FUB, säger Leif Thorstenson.

För information om eventuella prova på-dagar kontaktar du förbundet i ditt distrikt. För lägerverksamhet kan du även vända dig till handi­kappidrottens utvecklingscentrum i Eskilstuna.

Bör jag försöka påverka mitt barn att prova på idrotter där jag tror att han eller hon kan prestera jämförelsevis bra?

Föräldrakraft har tidigare varit i kontakt med bland andra bordtennisvärldsmästaren Josefin Abrahamsson och hon berättade att det var ett lyft för henne att komma i kontakt med bordtennis där hon fick chans att göra något som hon var bra på och kunde hävda sig i. Hon hävdar även att hennes svaga sida, i hennes fall ena armen, tränades även om hon inte jobbade med fokus just på den.

Men den här frågan har självklart inget entydigt svar. Idrott handlar till stor del om att ha roligt, att röra sig och att klara nya utmaningar. Det är nog bra att träna också svaga sidor, men priset får inte vara hur högt som helst. Om det leder till att ditt barn tappar lusten har du sannolikt gått för långt.

– Jag har en kollega som nyligen sa till sin sjukgymnast att ’du pratar bara om allt jag inte kan’. Det är självklart inte roligt. Men det finns å andra sidan ingen genväg, man måste jobba även med sina svaga sidor, säger Leif Thorstenson.

– Det är självklart roligare att hålla på med en idrott som man har goda förutsättningar för. Jag tycker nog att man ska prova på fler idrotter. Det kan finnas många skäl till att barnet inte tycker att en viss sport är kul.

Kanske gillar barnet att spela bordtennis, men om han eller hon kommer hem och säger att ’i klubben finns bara gamla gubbar’, så är det inte idrotten i sig som barnet inte uppskattar, säger Helene Stjernlöf.

Dessutom kan nivåanpassning innebära att svåra situationer uppstår.

– Ibland placeras barn med funktionshinder, som deltar i verksamheter i vanliga idrottsföreningar, bland yngre barn för att hamna i rätt nivå. Det bör man vara uppmärksam på då det kan uppfattas som svårt och innebära en tung situation. Men jag vill också understryka att integreringen i vanliga föreningar ofta går bra, men att det kräver engagemang från föräldrarna, säger Leif Thorstenson.



Helene Stjernlöf, Svenska handikappidrottsförbundet.


Ska jag uppmuntra mitt barn att fortsätta trots att det ständigt tröttnar?

– Någon form av uthållighet tycker jag att man bör ha. Ju bättre man blir, desto roligare.

Skälet till att ditt barn tröttnar igen kan vara ett annat än idrotten i sig.

– Det kan vara så att man känner sig utanför och ensam i början, säger Helene Stjernlöf.

Jag är rädd att mitt barn ska göra sig illa. Bör jag därför välja idrotter som jag tycker verkar mindre riskfyllda?

– Jag tror att man måste våga se sitt barn som något annat än en kristallvas, säger Leif Thorstenson.

– Idrott handlar ofta om att tänja gränser, om man inte ger sig på något som man inte klarat tidigare får man inga blåmärken, men å andra sidan tar man sig ingen vart, säger Helene Stjernlöf.

Föräldrakraft har tidigare intervjuat världsmästaren i judo, Elvira Kivi, som provade på flera idrotter i barn- och ungdomsåren och hon ger uttryck för en mycket stor tacksamhet över att hennes mor tog med henne på många verksamheter och lät henne prova på.

Och de tips som framstående idrottare lämnat till föräldrar och barn i tidigare intervjuer i Föräldrakraft har nästan uteslutande handlat om vikten att prova på, att ge barnen en chans att testa.

Vilka idrotter är mest skadedrabbade?

– Förslitningsskador är vanliga för de som sitter i rullstol då armar och axlar och rygg jobbar både för att ta sig fram och för att idrotta, säger Helene Stjern­löf.

Kan jag kräva av skolan att mitt barn ges möjligheter att prova på olika idrotter?

Skolan erbjuder i bästa fall viss prova på-verksamhet. Om den fullföljer sitt uppdrag ska den ge alla chans till idrott, varje vecka. Men som förälder kan du inte förlita dig på skolan, och att den följer läroplanen. Många elever med funktionsnedsättningar utestängs mer eller mindre konsekvent från idrott i skolan (se Föräldrakraft nr 3, 2008).

– I läroplanen står om smörgåsbordet av aktiviteter som alla ska få prova på. Det gäller självklart även ungdomar med funktionsnedsättningar. Och det är ännu viktigare att just den gruppen får chans att prova på i skolan, eftersom hindren för dem att prova på andra sätt är så mycket fler och högre, säger Leif Thorstenson.

– Alla ska ha rätt till idrott i skolan, men vi vet att det inte ser ut så, säger Helene Stjernlöf.
 

Bildtext. Sju personer som alla, på olika sätt, intygar värdet av att syssla med idrott. 1. Judovärldsmästaren Elvira Kivi, simmaren Anders Olson och basketspelaren Tomas Åkerberg har alla försökt förmedla i Föräldrakraft hur mycket idrotten betytt och betyder för dem, inte minst ur ett socialt perspektiv. 2. Jelena Ostojic, nedre raden i mitten, tycker om att spela basket och vet hur det känns att utestängas från skolidrott. 3. Nedre raden till höger ses David och mamma Ann Damberg på luftgevärsskytteläger där de får instruktioner av världsrekordhållaren Jonas Jacobsson. David har i skyttet funnit en hobby han trivs och fortsatt med.

Mikael J Nyberg

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.