Självförsvarsträning för bättre självkänsla

Aktiva tjejer är ett forum där tjejer och kvinnor runt om i landet träffas och skapar en aktiv fritid tillsammans. I dag är det dags för självförsvarsträning i Malmö, staden där allting hade sin början för precis sex år sen.

Hettan på gatan gör allt för att ta sig in genom de vidöppna dörrarna till sporthallen, men luftkonditionering och korsdrag lyckas hålla temperaturen nere. Det sitter flera personer i sporthallens café denna onsdagskväll, några som just har avslutat ett svettigt träningspass, några som väntar på sin tur.

De flesta har valt att slå sig ned i de sköna sofforna som radar upp sig längs ena långväggen. Någon hälsar, det småpratas lite. Förutom publikens skratt i ett satirprogram på storbildsteven, är det bara telefonen bakom disken som bryter den annars ganska jämna ljudnivån härinne. Ingen köper de mackor, kaffe eller godis som skylten på väggen lockar med, det är mest svalkande drycker som går åt den här dagen.

Megala Axelsson, eller Meg som hon kallas, är en av sex ledare i Aktiva tjejer i Malmö. Hon säger att tjejerna är lite nervösa för det här med att träna självförsvar, men när de väl kommer igång tycker de att det är roligt.

De andra ledarna på plats för dagen, håller med. Många av tjejerna behöver lära sig att hävda sig själva, det märks att de varit med om saker när de skulle ha behövt kunna det. Det handlar inte bara om hur man försvarar sig fysiskt, utan också att kunna säga nej.

Vanligtvis dyker det upp 10–15 tjejer vid varje onsdagsaktivitet, även om det är fler med i gruppen. Idag är de elva plus de fyra ledarna som är med. Några kommer i sina vardagskläder, andra ombytta i FIFH Malmös röda klubbkläder med svart-vita detaljer.

Det har varit en utmaning för läraren Christian Woxell, från taekwondoklubben Sam Jae, att tänka ut vilka sätt man kan försvara sig på som går att använda om man har svårt att hålla balansen eller är rullstolsburen. Han har därför pratat med en expert i USA inför dagens träning.

Christian säger att självförsvarsträning ger självkänsla och trygghet.
– Det som det ger mest, är att man själv känner att man kan. Det är ett proaktivt arbete, och man känner sig rustad.

Med det menar han att självkänslan också syns på utsidan, och att även en potentiell förövare känner av det, vilket kan räcka för att situationen aldrig ska uppstå.

Deltagarna Eva Lundqvist och Caroline ”Carro” Wallberg tycker att självförsvarsträning är spännande. Carro har varit med förut, men för Eva är det första gången.

– Det ska bli kul. Det är bra att veta hur man ska göra om man råkar in i en situation, och att lära sig att avfärda och säga ifrån så att det inte händer något.

Carro tror inte att det spelar någon roll om man har bra självkänsla eller inte. Hennes bror blev rånad för några år sedan, trots att han hade bra självkänsla. Hon tycker att det är lite obehagligt att lära sig hur man gör för att skydda sig själv, om det innebär att man faktiskt skadar den andre.

Megala ”Meg” Axelsson, ledare, och Ida Wulf Andersson, tränar på backhandslaget.

Christian säger att när man försvarar sig från en rullstol, finns det bara en sak som är säker, man hamnar på marken förr eller senare.
– Om någon sparkar mot dig så ta tag i foten och håll i den. Då tappar personen balansen och när du släpper hamnar benen brett isär, precis framför dig. Och vad gör du då? Aj, säger han och håller sig mellan benen. Skratt och fniss bland tjejerna.

– Men jag som inte sitter i rullstol då, säger Eva, som stödjer sitt ena ben mot en krycka.

– Du har ju något annat som är bra att försvara dig med, blinkar Christian, och nickar mot kryckan.

Christian säger att det är bra att ta hjälp av kraften i hela överkroppen när du ska avvärja ett slag som kommer emot dig. Till exempel genom att slå ut med armen så hårt du kan. När han visar ser det ut som ett backhandslag i bordtennis, inifrån och ut, men man kan också göra det nerifrån och upp.

Han ber deltagarna att dela in sig två och två. Den ena ska hålla i slagkudden och den andra får träna på att slå bort den. De börjar lite försiktigt. Han går fram till en av tjejerna i gruppen.

– Tänk dig att jag är en riktig skitstövel. Ta i så hårt du kan, nej hårdare, retas han, och det blixtrar till i tjejens ögon innan hon sopar till slagkudden riktigt hårt.

Sedan får de prova att slå utifrån och in. Det fnissas och skrattas. Men ju hårdare de vågar slå, ju mer tänds glöden i deras ögon.
Christian visar hur man tar sig loss om någon håller ett fast grepp om armen. Han visar att tummen är det ställe som handen är svagast på och när man vrider sig ur greppet ska man göra det i riktning mot tummen.

Det finns också andra knep som Christian inte vill att man ska göra utan en erfaren ledare, som kan vara farliga för personen som attackerar.

– Man behöver inte vara stark, det handlar mest om teknik, och när man vet vad man ska göra så klarar man det.

Deltagarna tränar på att komma loss ur varandras grepp. Men en tjej utnyttjar sin spasticitet och hennes sparringpartner kommer inte loss hur hon än försöker. Båda skrattar.

 

Louise Winckler försöker ta sig loss ur Aktiva tjejer-ledaren Madde Månssons grepp.

 

Aktiva tjejer finns till för att fånga upp tjejer med funktionsnedsättningar. Idén kom fram då en tjej i idrottsföreningen FIFH Före­nin­gen idrott för handikappade, Josefine Abrahamsson, undrade var någonstans alla tjejer med funktionsnedsättning höll hus, de syntes varken i sporthallen eller ute på stan.

Pengar från Allmänna arvsfonden och FIFH gjorde det möjligt att starta ett projekt och man började leta efter tjejer som var intresserade att vara med. Idrotten skulle vara i fokus, men när tjejerna kom märktes det att många hade så låg självkänsla att idrott var för svårt att börja med, hela första året fick därför idrotten stå tillbaka för andra aktiviteter.

Istället blev det många uteaktiviteter som fika eller bio när gruppen träffades en gång i veckan.

Ryktet har gått och idag är 45–50 tjejer med i gruppen, den yngsta är 12 år. Alla typer av funktionsnedsättningar finns representerade, och avknoppning på sju andra orter i landet har påbörjats.

Förutom de olika aktiviteterna bygger många träffar på samtal och övningar för att stärka självkänsla och självförtroende hos deltagarna. En övning handlar om att man ska skriva ned positiva egenskaper om varandra och sen diskutera tillsammans, och tänka efter vad de tycker om sig själva, och varför.

Andra gånger handlar det om hur man bemöter fördomar och förändrar attityder, tjejerna har till exempel anordnat modevisningar för att protestera mot de rådande skönhetsidealen. Eller testat tillgänglighet och bemötande i köpcentrum.

Assistenter och föräldrar får inte vara med vid träffarna, om det inte verkligen behövs. Det handlar först och främst om självständighet.

De testar också olika idrotter, bland annat rullstolsbasket, golf, styrketräning, boxning, bordtennis, dans, simning och ridning. Ibland åker de på dagsutflykter och på sommaren åker de på läger. Men de går också på tivoli tillsammans, eller shoppar.

Tjejerna får själva önska vad de vill göra, sen får pengar och resurser sätta gränserna. Madde Månsson, en av grundarna till Aktiva tjejer, säger:

– Det viktigaste är att vi träffar varandra och upplever saker tillsammans, egentligen spelar det inte så stor roll vad vi gör.