Skoj och allvar när elever lär sig om samlevnad

På Parkskolan i Malmö satsar man mycket på sex- och samlevnadsundervisningen. Gymnasie­särskolan har arbetat extra med ämnet sedan 2002 och ”Livskunskap” har blivit en viktig del av utbildningen för alla elever.

– Vi har fått en massa information om känslor och könssjukdomar till exempel, som jag inte hade lika bra koll på tidigare. Dessutom har det blivit enklare för mig att träffa killar, förut hade jag mycket lättare för att misstolka allt när det kom till känslor och relationer, berättar Maria, 21.
Hon går sista året på Parkskolan och drömmer om att utbilda sig till skådespelare. Men först ska hon passa på att jobba lite.
Maria är en av de sex elever som idag har samlats tillsammans med dramapedagogen Carolina Thelin. Det var hon och rektor Marianne Dymling-Hjelm som för åtta år sedan drog igång utvecklingsprojektet av skolans sex- och samlevnadsundervisning.

Förändra attityder
– Då kunde man söka så kallade HIV-pengar från staten för olika projekt inom skolan. Vårt mål var att förändra attityder hos personal, så att de skulle kunna ge en mer kvalitativ undervisning. För de flesta av ungdomarna med intellektuella funktionsnedsättningar är nyfikenheten på sex och relationer lika stor som hos vilka ungdomar som helst. Men det har kanske funnits en osäkerhet bland personal för hur man jobbar med detta. Dels en tendens att uppfatta ungdomarna som barn och dels en ofta befogad välvilja att inte utsätta ungdomarna för risken att bli utnyttjade, berättar Carolina Thelin.

”Var sitter känslorna?”
Projektet utmynnade i ett arbetsmaterial kring hur man kan arbeta med unga med främst intellektuella funktionsnedsättningar och 2008 publicerade Malmö stad boken ”Var sitter känslorna? Sex och samlevnad för gymnasiesärskolan”, skriven av Carolina Thelin. Tack vare Caro­lina Thelins utbildning inom dramapedagogik, innehåller materialet många dramaövningar som lämpar sig perfekt för att på ett roligt sätt prata om känslor och sex.
– Sex och samlevnad är livsviktiga ämnen. Särskolan, liksom alla skolformer, måste ta dessa ämnen på fullaste allvar, med humor så klart – sex och sånt är ju jättekul! skriver Carolina Thelin i sitt förord till boken.
Med dagens elevgrupp har Carolina Thelin planerat in tre olika övningar. Eleverna som vi träffar har gjort övningarna tidigare och vet hur det fungerar. De har också med tiden lärt sig att prata om frågorna öppet och utan att skämmas allt för mycket.
– Det här är ju jättepinsamt! utropar dock Emma, 20, när hon ska försöka förklara för sina skolkamrater varför hon tycker att porr borde förbjudas.
Men alla skrattar och har en hjärtlig ton. Det är viktigt att man inte försöker ”sätta dit” någon när man gör övningarna, förklarar Carolina Thelin noga för eleverna.

Vad jag är bra på
Eleverna värmer upp med att berätta för mig vad de heter, ålder, vilken klass de går i och vad deras favoritmat är. Sedan är övningarna igång och första övningen heter ”Jag är bra på”.
– När eleverna kommer hit till gymnasiesärskolan är de på flera olika nivåer. Det finns elever med diagnoser som Downs syndrom, som kanske inte har så svårt att identifiera sig med sin funktionsnedsättning. Men det finns också elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning, som tidigare gått i vanlig skola och nu skäms för att de går på särskolan. Vissa säger att de jobbar på McDonalds istället för att erkänna att de går på Parkskolan. Då måste man börja med att arbeta med identitet och handikappmedvetande. Att veta vad man har för svårigheter, men också ta fram det som man är bra på, säger Carolina.

Kom på bra saker
Tillbaka till klassrummet. Carolina Thelin plockar fram en tändsticksask och låter varje elev tända en tändsticka, en åt gången. Sen måste han eller hon försöka komma på så många saker som möjligt som de är bra på, innan tändstickan brun­nit ut.
I en klass med ovana elever kan det vara svårare för ungdomarna att komma på saker som man är bra på, men Hassan, 20, har tränat upp sig och radar snabbt upp en lång lista över vad han är bra på.
– Det är roligt med livskunskap eftersom man lär sig nya grejer. Innan var jag väldigt blyg när man skulle prata om kärlek och sex. Det är svårt att prata med tjejer när man träffas. Det är enkelt om man pratar på MSN och telefon eller skickar sms, men när man träffas blir jag blyg. Det har blivit enklare nu när vi pratar mycket om känslor i skolan, berättar Hassan som  nyligen har blivit kär i en tjej som han känt som kompis länge.
– Det känns jättebra, berättar han.
Sen byter Carolina Thelin övning. Hon tar bort en stol och ställer sig själv i mitten av cirkeln.
– Nu kommer jag med ett påstående och alla som har gjort det eller tycker likadant, ska byta stolar, säger hon till eleverna.

En stol att sitta på
Det gäller att hela tiden ha en stol att sitta på. Den som inte lyckas sno åt sig en stol får stå i mitten och göra ett påstående. Det blir en vild lek med mycket skratt. Ele­verna värmer upp på ett naturligt sätt och frågor om vem som gillar glass, blandas med frågor om vem som gillar att hångla eller har haft sex. När Carolina Thelin ställer frågan ”Alla som gillar skolan byter stol” är det bara Maria som byter stol. Hon och resten av gruppen skrattar.
– Är det bara jag!? säger Maria.
Nästa övning är ”Heta stolen”. Caro­lina Thelin ställer sig utanför ringer och sätter tillbaka en stol. Nu kommer hon läsa upp flera påståenden som gärna kan vara lite provocerande. Eleverna som håller med ska byta stol och sedan ska alla få argumentera för sin åsikt. Vet man inte vad man tycker kan man sitta kvar på sin stol.
Påståenden som ”kramar är mysigare än pussar” och ”sex och kärlek hör ihop” kommer fram. Roberto, 18, tycker att sex och kärlek hör ihop.
– Det blir ju så, när känslorna utvecklas, säger han.
– På något sätt är det så. När man är tillsammans har man ju till slut sex, säger Maria.
– Men måste man vara kär för att ha sex med någon? Är det okej även om man inte är kär? Frågar Carolina Thelin.
– Nej, det måste man ju inte. Porr­stjär­nor till exempel är inte kära. Men man måste vara redo innan man har sex, säger Emma Svärd.
– Ja, man måste ha kondom, säger Roberto.
– Precis som Emma säger, båda måste vara med på det. Det måste vara skönt för båda, säger Maria.
Jeanette, 19, och Jonathan, 18, tycker dock att det egentligen hör till att man ska vara kär i den man har sex med.

Från olika miljöer
Ungdomarna på Parkskolan kommer från olika familjer och förutsättningar. Påståendet ”utan kärlek dör man” läggs fram av Carolina Thelin. Några elever byter stolar och några sitter kvar.
– Man måste ha kärlek hela tiden, att få älska någon. Annars mår man dåligt, säger Jonathan.
Roberto byter inte stol, han menar att man inte alls dör om man inte har kärlek. När han och jag pratar själva berättar han att hans föräldrar gick bort för ett år sen, när han var bara 17 år.
– Det känns svårt. Det är lättare nu, jag har fått gå hos BUP och pratat känslor i skolan. Men sorgen finns fortfarande kvar, säger Roberto.

En tuff man
Han är en tuff ung man som vill gå vidare, men det kan vara svårt, menar han, att prata om kärlek och känslor i grupp när han inte har kvar sina föräldrar som gav honom en massa kärlek.
– Nu bor jag på familjehem, berättar han. Ibland tänker man ”hur fan hände det här”, men jag har lärt mig att leva med det.
Han tycker dock att livskunskap på skolschemat är bra. I grundskolan pratade man också om sex- och samlevnad.
– Men det är stor skillnad, då pratade vi inte om kärlek, utan mer om kroppen. Det här är mycket bättre, säger Robert.
Carolina Thelin lägger fram ett nytt påstående: Porr borde förbjudas. Det är först bara Josefin, 16, som byter stol. Hon är yngst i gruppen och har inte haft livskunskap så länge.
– Det är roligt med livskunskap. Man lär sig prata med och lita på varandra. Själv är jag inte kär än, när jag ser mina kompisar som har pojkvänner, då önskar jag att jag också hade kille, säger Josefin.

Olika åsikter om porr
Hon tycker att porr är äckligt och att man bara utnyttjar människor.
– Det är idioti att människor vill tjäna pengar på det. De slösar ju bort sitt liv, säger hon.
Under tiden har även Jonathan bytt stol.
– Jag har aldrig tittat på porr och kommer aldrig göra det. Jag förstår inte varför man skulle vilja titta på det, säger han.
Maria och Emma erkänner fnissandes att de har tittat på porr någon gång och Roberto går in i diskussionen.
– Men det kan ju vara bra för dem som inte får ligga, då kan de se istället, säger han.
Övningen avslutas med några fler påståenden som ”är det okej att hångla i matsalen?”, ”det är snyggt när killar sminkar sig”, ”man kan bli kär i någon man aldrig träffat” och ”man kan hata sin familj”.

Om två punkare
Sista övningen heter ”Fyra hörn”. Caro­lina Thelin läser upp en liten berättelse om två punkare som går i skolan och blir mobbade för sitt utseende. Sen lägger hon ut en lapp i varje hörn med olika lösningar; ”Säga ’tack för komplimangen!’ till gänget och gå därifrån”, ”Berätta för personalen vad gänget sa”, ”Klippa sig och byta kläder” och ”Öppet hörn”.
Eleverna får välja ett hörn som de tycker passar bäst och får tillsammans i grupp diskutera fram hur lösningen skulle se ut och varför det skulle fungera bäst. Ingen ställer sig i hörnet med lösningen ”Klippa sig och byta kläder”.
– Jag tycker att man ska slå tillbaka, säger Jeanette, som ställt sig i det öppna hörnet.
Hon tycker att livskunskap hjälpt henne att bli mer vuxen.
– Det är bra att kunna prata om alla frågor man har. Jag har alltid haft väldigt lätt för att prata om kärlek och sex, men om vi inte pratade om det i skolan skulle jag nog försöka prata med någon vuxen. Jag kan inte prata med mamma om sånt, skrattar hon.
Hon går i andra året på Parkskolan och drömmer om att arbeta som smed efter gymnasiet.
– Det är inte så många tjejer som är smeder och man tjänar rätt bra, säger Jeanette.

Inspiration för andra
Carolina Thelin hoppas att boken ”Var sitter känslorna?” kan vara en inspiration för andra skolor och tror att det största problemet i skolan ofta är att man är rädd för att börja prata.
– Eleverna är ofta på olika nivåer. Här på Parkskolan har vi haft tur, vi har många klasser och möjlighet att dela upp eleverna på olika grupper. Men det viktigaste är nog ändå att man vågar börja prata med eleverna, säger Carolina Thelin.