Stängd arbetsmarknad är Jonas största besvikelse

En av onsdagens höjdpunkter på Ett Bra Liv på Stockholmsmässan var Jonas Helgessons inspirerande föreläsning på Föräldrakraftscenen.
Efter föreläsningen gjorde Föräldrakraft en längre intervju med Jonas, där han berättade om sin kanske största besvikelse på det svenska samhället – den stängda arbetsmarknaden.

I sin föreläsning berörde Jonas Helgesson ”den stängda arbetsmarknaden” och i vår intervju, som publiceras i sin helhet i nästa nummer av Föräldrakraft, utvecklar han sin syn.

– Frågan om arbete är den svåraste nöten att knäcka, säger Jonas. Vi har klarat av diskussionen om allas människovärde och behovet av stöd, respekt, bidrag och assistans, men arbetsmarknaden är fortfarande stängd.

– Jag kan bli både ledsen och sur när jag tänker på det. Än idag, år 2009, fattar vi ytliga beslut när det gäller vem vi ska anställa.

Vad tycker du att politikerna ska göra?
– Om jag fick bestämma skulle politikerna inte göra så mycket, utan det här borde vanligt folk och arbetsgivare ta tag i. Jag arbetar för att vanligt folk ska ändra sin attityd.
– Jag tror ärligt talat inte att politikerna har några lösningar. Man har testat så många olika grejer och det är så många aktörer inblandade. Som handikappad blir man knuffad som en flipperkula från instans till instans och Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra spelar ut varandra, säger Jonas som liknar processen för att hitta jobb vid ett bråk i en sandlåda.

Jonas är inte främmande för en lagstiftning eller en kvotering som tvingar arbetsgivare att ändra attityd vid anställningar.
– En kvotering, som i Tyskland, är tänkbart som ett första steg, för att tvinga oss att bli öppna, men ingen blir nöjd med en nödlösning.
Som goda exempel bland arbetsgivare nämner han restaurangkedjan Max och Ikea.

Ett grundläggande problem, menar Jonas, är att personer med funktionsnedsättningar är en så anonym grupp i samhället.
– Fler handikappade måste synas på kaffferasten! Eftersom handikappade inte syns vare sig i tv, tidningar eller media i övrigt blir det dubbelfel om man inte har handikappade arbetskamrater. Om vi inte syns på arbetsplatserna heller förblir vi anonyma. Man kanske aldrig lär känna någon av de 600 000 svenskar som har funktionsnedsättningar!
– Fördomar älskar distans, det är det bästa fördomar vet och där kan de växa. Fördomar avslöjas däremot av närhet. Varför har mina vänner inga fördomar om handikappade? Det är för att de känner mig, säger Jonas Helgesson.

Den ”sociala tillgängligheten” måste bli bättre både i utbildningsvärlden och hos arbetsgivarna, framhåller Jonas.

– Många handikappade vill vara lärare, polis eller busschaufför men får inte möjlighet till det. Det är inte lagarna som är fel utan jag talar om attityderna och den interna stämningen. Man kanske inte blir nekad direkt, men när man marknadsför dessa yrken vänder sig man aldrig till handikappade.
– Man måste ofta ha universitetsutbildning för att få det jobb man vill ham, men bara 20 procent av handikappade läser vidare på högskolor och universitet och det är en väldigt låg siffra!

Vad ska företagarna då göra för att öppna sig som arbetsgivare?
– Som företagare tänker man ofta på vinsten och utmaningen är att tänka på den långsiktiga vinsten. Man ska inte ta för givet att handikappade är sämre på just det arbetet. Kanske är det tvärtom. Den som är handikappad har ofta jobbat igenom sin egen identitet mycket bättre och hänger inte upp sig på småsaker utan ser möjligheterna. Som handikappad blir man en ständig problemlösare, hela livet är ett problemlösningsprojekt. Det kan alla företag dra nytta av.

Själv stortrivs Jonas med att vara egenföretagare.
– Jag har förmånen att ha ett jobb som jag trivs med, men att jag började som egenföretagare var en nödlösning, eftersom jag inte fick något vanligt jobb.

Jonas har alltid haft en längtan efter att få tala och att få inspirera. Han ville bli lärare, men de planerna gick om intet.
– Nu älskar jag det jag gör och skulle inte vilja byta till en vanlig anställning. Alla handikappade kan inte bli föreläsare, men jag tycker det är bra att det ändå är så många som jobbar som föreläsare!

Läs hela intervjun med Jonas Helgesson i Föräldrakraft nr 5, 2009 som även har ett stort tema om arbetsmarknad och daglig verksamhet.