Stunt eller strunt?
DEBATTARTIKEL FRÅN GIL. 2002 stod illusionisten David Blaine 35 timmar på en tio våningar hög pelare i centrala New York. Han avslutade med att hoppa ner på en trave lådor.
Mannen som satt för sin sak
20 år senare, på en av sommarens varmaste dagar, satt en rullstolsburen man vid namn Anders nio timmar uppe i ett sju meter högt torn mitt i Göteborg. Om det inte vore för att han var förlamad, så hade han säkert också hoppat!
Varför har Anders börjat med stunts långt upp? Det finns flera olika anledningar.
En är det symboliska i att låta en rullstolsburen person se ner på folk för ovanlighetens skull. En annan är att låta en person med funktionsnedsättning få ta plats i det offentliga rummet, för att uppmärksamma hur sällan det är den platsen vanligtvis ges. En tredje är att visa på isolationen det innebär att leva med funktionsnedsättning i vårt samhälle. En fjärde är risktagandet. Att det är riskabelt för personer med funktionsnedsättning att röra sig i samhället, precis som att det är riskabelt att hissa upp sig i det där tornet. En ytterligare är att visa det absurda i att Anders kunde ta sig till en typ onåbar plats, samtidigt som det är nästan omöjligt att ta sig in på butiken Specsavers på stora shoppinggatan Kungsgatan i Göteborg!
Se upp till en person med funktionsnedsättning
I tornet representerade Anders Westgerd assistanskooperativet GIL:s medlemmar och deras outtröttliga kamp för tillgänglighet och full delaktighet för personer med funktionsnedsättningar. Och även om Anders är nere på marken nu, så är prestationen i tornet ytterligare bevis på vår sisu i frågan om att förändra och förbättra samhället för människor med funktionsnedsättningar. Uthållighet. Det är just vad som behövs när du gör ditt bästa för att genomföra något.
Men det såg farligt ut, var du inte rädd?
– Riktigt rädd blev jag bara när jag insåg att jag redan efter några timmar hade slut på snus!, svarade Anders skämtsamt.
Hyllad av folket, dissad av gammelmedia
Blaine väckte mycket uppmärksamhet i TV och radio när han stod pall på en pelare, medan media i Göteborg uppenbart var ointresserade av Anders protest för mänskliga rättigheter. Men IRL uttryckte många sin förundran över Anders, applåderade åt honom och ropade uppmuntrande saker åt honom.
Men konstigt hade det ju varit om alla imponerades av att en man i rullstol kunde ta sig upp i ett torn och sedan sitta där en hel arbetsdag en av sommarens absolut hetaste dagar. En person som uppmärksammade Anders i tornet uttalade sig så här på våra sociala medier:
– Löjligt! Jobba fram en lösning med dialog istället! Jag har flera runt mig som har både psykiska och fysiska problem men detta ställer bara dem i dålig dager. Låg nivå.
Faktum var att det var ganska hög nivå… Men låt oss inte hänga upp oss på detaljer. Det är förstås inte så att vi bara jobbar med höga torn, häller blod på statyer eller klottrar ner gulligulliga gatstensbelagda Haga med överstrukna handikappsymboler. Vi – och tusentals andra – har pratat om det här sedan långt innan kooperativet bildades 1989!
– Hade dialog varit lösningen på funktionsnedsattas situation så hade vi inte riskerat frihet för frihet, vi hade säkert enbart gjort saker med erkänt hög nivå, som att dissa en kille i rullstol eller jamsa om kattvideos på Instagram istället…, sa Anders.
Caroline Bräutigam
GIL
