Team Nordmark mot nya mål

Drömmen om att spela fotboll tillsammans krossades dagen Mikael Nordmark fick veta att Hugo bar på en grav hjärnskada. Istället gav de sig ut i löparspåret. Här är teamet som utmanar alla att komma igång med ett aktivt liv.

Hugo, 6, skiner upp när pappa Mikael kommer in och hämtar honom på förskolan för en gemensam löparrunda. Den friska vinden i håret och den skumpande vagnen gör att Hugo snart slumrar till. Ett bevis på att han njuter säger pappa.

Mikael har annars ägnat mycket tid det senaste dygnet på Facebook för svara på drygt 1  000 kommentarer och glädjas åt  45 000 likes som kommit in efter helgens halvmara.

Innan Hugo föddes var Mikael periodare när det gäller fysisk aktivitet, och under Hugos första år tränade han ingenting. Hugo behövde omvårdnad dygnet runt och almanackan fylldes snabbt på med sjukhus- och habiliteringsbesök.

– Jag gick ner mig, både fysiskt och psykiskt, av de tunga besked vi fick om Hugos medfödda hjärnskada.

Men så hände det att Mikael slog vad med några kompisar om att han skulle springa ett maraton inom ett år. Han började springa lite sporadiskt, men när Stockholm Marathon närmade sig på våren kände han sig för dåligt tränad. I stället sprang han sin mara på hösten i Amsterdam.

Han har en ovanligt stark drivkraft att vilja lyckas med saker, säger han, så ganska snart efter alla tunga besked kring Hugo kände han ”Det här ska
vi klara”.

– Jag ville göra situationen så bra som möjligt. Ett sätt var att hålla sig i form fysiskt, då mår man bättre psykiskt. Men det ger också mer ork att vara en bra förälder. Många föräldrar lägger så otroligt mycket tid på sitt barn och så lite tid på sig själv. Men mår du bra själv, spiller det över på ditt barn och resten av familjen.

Du orkar vara mer närvarande och har energi att orka med tärande vak­nätter, sjukhusvistelser, och att lyfta och bära ett barn som växer och blir tyngre.

Kopplingen till att springa tillsammans med Hugo kom inte förrän några år senare.

Som många andra säger Mikael att han var fastlåst i traditionella tankegångar om vad man som far och son ska göra tillsammans, ”vi skulle sparka fotboll” och att Hugos flerfunktionsnedsättning innebar att de inte skulle kunna dela den typen av gemensamma upplevelser och aktiviteter.

Det var också svårt att hitta inspiration och förebilder. Eller att bara ta sig hemifrån.

– Vi har provat bad i varm bassäng och det uppskattade han, men det är svårt att få till regelbundet. Passande aktiviteter finns inte i närområdet på samma sätt som för Hugos syster, och man behöver ha en anpassad bil eller krångla med färdtjänst när man ska iväg, vilket kan vara jobbigt när Hugos dagsform inte går att förutsäga och det är svårt att passa tider eftersom kramper, kräkningar eller spontana tupplurar kan sätta käppar i hjulet. Att åka hemifrån blir ett stort projekt och det är lätt att fastna i tankar om att Hugo har det bäst hemma.
 

Någon som kommer att finnas i startfållan på LidingöRullet i Stockholm den 25 september är Hugo assisterad av pappa Mikael Nordmark. Tillsammans har de genomfört flera lopp, bland annat två Stockholm Marathon.

För två år sedan bestämde sig Mikael för att göra en insamling till välgörande ändamål i samband med att han skulle göra en ”Svensk klassiker”, där både simning, löpning, skidåkning och cykling ingår.

Något senare samma år såg han ett Youtubeklipp som kom att förändra allt i ett enda slag. Klippet handlade om Dick och Rick Hoyt, eller Team Hoyt som de kallar sig, som tillsammans genomfört mängder av lopp under åren genom att pappa Dick puttar på sin son Rick i hans rullstol.

Där och då föddes Team Nordmark.

– Det gick upp ett ljus. Så här ska vi också göra, Hugo och jag.

Och återigen behövdes ett till synes oöverstigligt mål för att komma igång.

– Att komma ut och träna är inte lätt. Soffan lockar jämt. Därför behövs något konkret, man måste sätta upp mål.

Mikael kontaktade därför Stock­holm Marathon och bad om tillstånd för Team Nordmark att delta.

Aktivitet tillsammans med Hugo kunde nu ske utanför dörren, när det passade dem båda.

Mikael såg att Hugo njöt, en förutsättning för att de skulle göra det ihop.

En lättare och snabbare vagn behövdes. Efter en del letande hittade de en som passade efter vissa justeringar. Men tre veckor innan start vändes livet upp och ned. Hugo drabbades av svåra krampanfall och andningsuppehåll. Det var ovisst om han skulle klara sig.

Därför var det en obeskrivlig känsla när de stod där i startfållan i slutet av maj förra året.

Loppet har Mikael själv beskrivit tidigare i Föräldrakraft. Om hur människor hörde av sig innan, slöt upp och sprang med dem. Hur publiken längs vägen peppade dem hela vägen fram till mål. Hur han lyfte upp Hugo de sista metrarna inne på Stadion.

Han har fortfarande svårt att sätta ord på känslan när de korsade mållinjen.

– Det var väldigt starkt. Att gå i mål är en häftig känsla för alla som sprungit ett långt lopp, men att göra det tillsammans med Hugo väckte så otroligt många känslor, tankar kring Hugos och vårt liv och vår familjs tillvaro. Det var känslosamt. Tårar blandat med härliga känslor.

Efter det första loppet har det blivit några till. Det är aldrig någon självklarhet att de kan genomföra ett helt lopp, det är osäkert in i det sista om de ens kan vara med på startlinjen. Men hittills har de genomfört de lopp de anmält sig till.

De springer ihop ungefär en gång i veckan. Mikael springer även själv, ofta på kvällstid när barnen har lagt sig.

Att de springer ihop har väckt många positiva reaktioner, han får ofta höra att andra blir inspirerade av honom och Hugo, och nyligen fick de RBUs utmärkelse Guldrullen för sitt engagemang.

– Vi gör det för oss själva först och främst, men det känns viktigt att visa att de här barnen, de med de allra svåraste funktionsnedsättningarna, finns därute. Jag vill också inspirera andra föräldrar att göra liknande saker med sina barn. Man kan göra mycket mer än man tror tillsammans.

Drömmen är att springa tillsammans med andra föräldrar och barn, och i september väntar två sådana lopp. Först ut är Team Nordmarks egna lopp

Glädjeruset som de anordnar tillsammans med föreningen Glädjeknuff och som de hoppas ska bli ett återkommande evenemang för alla typer av löpare. Därefter väntar Lidingörullet, 1,5 kilometer för alla som rullar fram, med eller utan någon som puttar på.

Han har sett klippet om Team Hoyt över 100 gånger. Trots det blir han lika rörd varje gång. Precis som när han och Hugo korsar mållinjen.