Teknik och självförtroende på rulleskolan
Sedan många år tillbaka erbjuder habiliteringen i Stockholm rullstolsskola på höst- och sportlov.
Många tekniska framsteg görs på kort tid, men framför allt får barnen med sig en sak därifrån.
Självförtroende.
På marken i parken utanför Rosenlunds sjukhus ligger lönnlöven i sin vackraste skrud. Solen letar sig ned genom de blad som forfarande sitter på sina grenar och skapar en tavla som är svår att motstå.
Det är tredje och sista dagen på rullstolsskolan det här höstlovet och instruktörerna Magnus Backe och Elin Westin möter upp i entrén.
Dags att ge sig ut
Av de barn som anmält sig till skolan är två på plats, någon är sjuk och någon har fått förhinder. Men Arvid och Yaroslav är här, och innan det är dags att köra igång ringer Elin upp den ukrainska tolken för att med dennes hjälp berätta för Yaroslavs föräldrar vad planen är för dagen.
Sen är det dags att ge sig ut i parken och testa de färdigheter de övat på inomhus de första dagarna.
Utmaningar
Efter en kort samling delar de upp sig. Yaroslav är lite försiktig och Elin bestämmer sig därför för att de ska börja med en svagt lutande backe.
Magnus tar med sig Arvid och hans medföljare – för dagen farmor och farfar – till den långa backen som går genom hela parken ned till Ringvägen. Här passerar många människor, på väg till och från sjukhuset eller bara på promenad.
Det är mycket att titta på, men när Magnus säger att den här backen är en liten utmaning tittar han upp och lyssnar noga. Magnus passar på att påminna Arvid om att bromsa med händerna på hjulen och att stanna om de får möte. Sen ger de sig iväg.
Köra backe
Arvid drar iväg med farmor alldeles bakom, för säkerhets skull. På vägen kör han fast i en liten grop och får hjälp av henne att komma rätt. Han behöver också bromsa och väja för några mötande. Sen går det undan och han ler lyckligt när han kommer ned.
Nu är det dags att ta sig upp för samma backe och Magnus tipsar om att köra slalom i de brantaste partierna. Arvid ler och drar iväg. Det går bra, så bra att han för en stund glömmer att hålla händerna på hjulen och börjar rulla bakåt. Farmor fångar upp honom och varm och andfådd tar han sig sedan hela vägen upp, med lite hjälp i de brantaste partierna.
Beröm och förmaningar
Magnus både berömmer och förmanar honom när han kommer upp. Arvid får veta att han är stark, men att han absolut inte får släppa händerna som han gjorde. Medan Magnus pratar lutar sig Arvid bakåt på tippskydden, och Magnus passar på att säga något även om dem.
”Tippskydden kan du bara lita på när du är på plan mark, men om du lutar sig bakåt i en uppförsbacke så kommer du att slå i huvudet och det kommer att göra jätteont.”
En gång till
Sen gör de om samma sak en gång till.
”Kom ihåg att titta ned den här gången så du inte kör på någon sten eller ned i en grop”, ropar Magnus när Arvid drar iväg, den här gången med farfar hack i häl.
Den här gången går det bättre nedför, och Magnus berömmer Arvid, som är ivrig att även få visa sina färdigheter uppför. Han kämpar sig nästan hela vägen upp, men med bara några meter kvar sinar krafterna.
Farfar skjuter på, och när backen planar ut vänder sig Arvid snabbt i triumf, han kom före Magnus!
”Jättebra, säger Magnus, men tänk på att farfar är bakom dig när du vänder, så att du inte kör på hans fot!”.
Samla koner
En liten paus kostar de på sig. Arvid säger att han har lite ont i ena axeln, Magnus tror att det beror på att Arvid är lite ojämnt stark i armarna, och att den manuella bromsen ligger lite emot ena hjulet, ”Det behöver Sodexo fixa”.
Nästa sekund är Arvid pigg igen. ”Ska vi tävla bort till de andra nu?” ”Klart vi ska!” säger Magnus och så drar de iväg.
De möter Yaroslav och Elin som ställer ut röda koner på det lövtäckta gräset. ”Nu ska vi se hur fort ni kan samla in alla koner tillsammans!”.
Febril aktivitet
Yaroslav, som hittills varit lite försiktig, ger sig direkt ut på det ojämna och mjuka underlaget, medan Arvid börjar med konerna som han når från gångvägen. Ordlöst och ivrigt påhejade samarbetar de tills alla koner är insamlade. De vuxna får inte hjälpa till. När alla koner är hämtade tar Elin upp sitt tidtagarur.
”8.20. Snabbast hittills!”
Det har blivit dags för en liten avslutning. Yaroslav och Arvid får diplom och gör high fives och fist bumps med Magnus och Elin.
”Allt var roligt!”
Magnus frågar Arvid hur han tycker att rullstolsskolan har varit. ”Roligt!” ”Vad var roligt?” ”Allt!” ”Har du lärt dig nåt?” ”Ja!” ”Vad?” ”Att jag inte ska köra på nån!” ”Bra, mer?” ”Att jag inte ska ta upp händerna i luften när jag kör i backar!” ”Bra, mer?” ”Att jag ska bromsa i nedförsbackar!” ”Bra, och glöm inte att nu när du har lärt dig allt det här kan du köra mycket mer själv”.
På frågan om Arvid vill gå på rullstolsskola igen säger han ”Ja, om Magnus kommer vara med. Magnus är superbra!”
Stora framsteg
Även Yaroslav verkar nöjd. Han ler och vill hjälpa Elin med konerna. Tolken rings upp och Elin säger att Yaroslav gjort stora framsteg och att föräldrarna ska låta honom köra mer själv. De nickar och ler. Nu har de sett att han kan.
Magnus är också imponerad.
– Yaroslav har gjort stora framsteg, idag har han rullat mer själv än de andra dagarna tillsammans.
Inga trollspön
Både Elin och Magnus är glada och nöjda efteråt. Även om de bara träffat barnen totalt tre timmar under de här dagarna och inte har några ”trollspön”, tror de att de lyckats skicka med något viktigt.
– Vi märker att barnen förstår att de kan köra själva, och att det inte är farligt om mamma eller farfar släpper handtaget en stund, säger Elin, och jämför med att lära barn cykla.
Förebild
Magnus håller med. När han själv var liten fanns inte den här verksamheten, däremot åkte han på läger med olika föreningar där han fick träffa förebilder – likt den han nu själv blivit i sitt jobb.
– Många föräldrar är överbeskyddande idag, och en del barn som kommer hit har aldrig kört sin rullstol själva. Men låt barnet prova själv – även om det blir lite fel i början. Och kom ihåg att fira alla små framsteg.
Överbeskyddande
Det är viktigt att förstå att man kan själv, det vet han av egen erfarenhet. Hans största drivkraft att lära sig köra själv kom när han insåg att han behövde kunna det för att hänga med sina kamrater. Och när han lärt sig det kom självförtroendet och ett ”jävlar anamma” på kuppen.
– Jag hoppas att Arvid och Yaroslav fått med sig lite av det nu. Tre timmars rullstolsskola kan låta lite, men vår erfarenhet är att det räcker för att sätta igång nya tankar hos barnen och deras familjer. Och de måste ju få ha lite lov också! säger Magnus.
