Tillgänglighet svartmålas: Vågar vi gå ut nu?
Funkisar i Göteborg oroar sig för att bli svartmålade, sedan det blivit strid om kraven på tillgänglighet för uteserveringar.
Kan ställas till svars
– Vem vågar gå ut nu!? Den här beefen skapar en mycket otacksam situation för oss med funktionsnedsättningar. Det är hög risk att vi ställs till svars och att vi målas ut som orsaken till problemet, säger Anders Westgerd, verksamhetsledare på GIL.
Assistanskooperativet GIL har under 10 års tid kämpat för att uteserveringar ska bli tillgängliga även för personer med funktionsnedsättningar.
Tillgänglighetskrav som gällt länge
När det nu blivit debatt i lokala medier, och krögare har börjat motsätta sig tillgänghetskraven, handlar det inte alls om några nya krav.
– Det är samma gamla krav som vanligt, bara det att Göteborgs Stad börjat se till att de efterlevs. Kraven på tillgänglighet är inte heller Göteborgs Stads, utan Boverkets, reglerade i Plan- och bygglagen, säger Anders Westgerd.
– Den solidariska uppslutningen för våra rättigheter är jättelåg. Annars hade vi inte haft tjänstemän och krögare som skitit i detta i så många år. Men nu, efter en lång tid av att se mellan fingrarna, så har kanske rätten för personer med funktionsnedsättning att delta jämlikt börjat trumfa rätten att göra hur man vill?
”Är det verkligen tid för detta nu?”
Krögare som motsätter sig tillgänglighetskraven menar att det är fel tid att kräva detta just nu, med tanke på inflationen och den ekonomiska oron. ”Är det verkligen tid för detta nu?”, säger en krögare.
Ledare i Göteborgs-Posten (oberoende liberal) den 7 april 2023:
Staden har tappat sans och balans i restaurangpolitiken
Nyhetsartikel i Göteborgs-Posten:
Uppror bland krögare efter krångligare regler för uteserveringar
Artikel i Tidningen Näringslivet (som utges av Svenskt Näringsliv) 4 april 2023:
Krögare rasar mot krångligare regler för uteserveringar
– Vi kan inte invänta perfektion innan det kan bli dags för personer med funktionsnedsättningar att få jämlika villkor. Det är tid för krögare att lämna ifrån sig den kaka som aldrig var deras, även om omständigheterna är svåra, säger Anders Westgerd.
Vill inte utsättas för riskabla lyft
Ett annat argument mot tillgänglighet är att ”det ofta går att lösa tillgängligheten med vanlig medmänsklighet och hjälp”.
– Själv vill jag gärna ha riktigt medmänsklighet, som inte handlar om att lyftas och bäras, utan om att få stöd från staden och dess medborgare för det jag har rätt till. Visst kan det verka som en enkel sak att lyfta en manuell rullstol som min, men för den som sitter i är det ofta en fråga om trygghet att avstå. Jag själv är nästan två meter lång, jag är förlamad från bröstet och neråt och har dålig balans. Det är på grund av min skada svårt för mig att parera ett lyft. Det finns inte på kartan att jag skulle riskera att skada mig vid ett fall ur min stol. En elrullstol väger runt 200 kg, utan användare, säger Anders Westgerd.