”Tyvärr finns all anledning att vara orolig för LSS-utredningen”
– Tyvärr finns all anledning att vara orolig för den kommande LSS-utredningen.
Det säger Maria Persdotter, ordförande för RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, i en intervju med HejaOlika.
I fredags, den 27 november 2015, sände RBU och flera andra organisationer en gemensam skrivelse till socialdepartementet, där man uttryckte oro för den kommande LSS-utredningen.
Man efterlyste också besked om hur funktionshinderorganisationerna ska få insyn och möjlighet att påverka.
Har ni fått något besked om ni kommer att få full insyn och deltagande i utredningen?
– Vi har inte hunnit få någon respons ännu, skrivelsen skickades i fredags. Men tyvärr tror jag inte att det blir så mycket respons heller. En rad organisationer har bjudits in till någon form av samråd på departementet den 16 december, vi får se vad det ger. Den inbjudan har kommit helt oberoende av denna skrivelse.
Vad tror du att det beror på att departementet ännu inte har gett klart besked om att funktionshinderorganisationer ska ingå i utredningen?
– Det är svårt att spekulera om. En tanke man kan ha är att utredningen kommer att ha ett starkt fokus på besparingar för att bromsa kostnadsutvecklingen. Här vet man ju att man får hela funktionshinderrörelsen emot sig, det kommer helt enkelt att bli ett väldans liv. Det vill man kanske hålla ifrån sig så länge som möjligt.
– En annan fundering är att departementet kanske vill ha en riktigt snabb utredning. I så fall finns det även där ett intresse av att försöka hålla rörelsen på armlängds avstånd. Men det är mina spekulationer. Samtidigt har Åsa Regnér, som är ansvarig minister, sagt att vi ska både få insyn och påverka utredningen. Så vi får se. Orolig finns det nog tyvärr all anledning att vara i alla fall.
Vad tycker du är viktigast att få med i direktiven för LSS-utredningen?
– Att slå fast att LSS är en rättighetslag, inte en ramlag. Den utgår från individens behov, inte huruvida en kommun eller Försäkringskassan har lust eller råd att följa lagen. Så kan det ibland vara när det gäller annan lagstiftning.
– När LSS kom var den en viktig frihetsreform, inte minst genom den personliga assistansen. Om den intentionen ska behållas måste den nya utredningen arbeta utifrån den synvinkeln. Människor med funktionsnedsättning ska ha kvar egenmakt och behålla bestämmanderätten över sina liv, det är mycket viktigt.
Vad kan organisationer som RBU bidra med i utredningen?
– Alla som lever med LSS-insatser, till exempel personlig assistans, har värdefulla kunskaper och erfarenheter att dela med sig av. I RBU har en övervägande andel av medlemsfamiljerna olika insatser, den vanligaste är assistans. Vi är också den enda organisationen med ett renodlat barn- och familjeperspektiv och har då den speciella utgångspunkten i frågorna.
Hur ser situationen ut just nu för RBU:s medlemmar när det gäller rätten till assistans och andra LSS-stöd?
– Vi nås ofta av samtal och mail från medlemmar som berättar om stora problem med att få de insatser de egentligen har rätt till. Till exempel har det blivit betydligt hårdare bedömningar från Försäkringskassan. Det kan handla om att barnet tidigare bedömdes ha över 20 timmars grundläggande behov i veckan, tvåårsomprövningen kommer plötsligt fram till något annat och familjen står utan de insatser de förut haft utan att något egentligen förändrats i sak.
– Eller plötsligt kommer en handläggare fram till att barnet inte tillhör personkretsen för LSS, trots att barnet gjort det tidigare. Ofta blir den här typen av avslag eller begränsningar i insatserna helt obegriplig för familjen. Inget har ju förändrats!
– Och om man förlorar sin assistansersättning via Försäkringskassan och hamnar hos kommunen blir det etter värre. Många kommuner har infört så många egna begränsningar i LSS att det knappt finns något kvar. Socialstyrelsen kom med en rapport om detta i somras. Den är intressant och mycket dyster läsning.
Om du vore ansvarig minister, hur skulle du hantera dessa frågor?
– Jag skulle restaurera LSS och höja den till den nivå den en gång var. Att tala om att kostnaderna för assistansen måste sänkas är cyniskt. Assistansen kostar det den behöver kosta. Vi har en reform vi ska vara stolta över, men den har farit illa under åren.
– Om jag var minister skulle jag ge utredningen direktiv att höja kvaliteten och föra tillbaka lagen till det som den var tänkt för från början. Inte tillsätta en utredning som syftar till att spara pengar, säger Maria Persdotter.
LÄS ÄVEN:
”Ren skandal om om vi inte får plats i LSS-utredningen” (intervju med Pelle Kölhed)
