Nyheter

Utveckling och ansvar


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




Jag försöker hålla mig vaken och nyfiken. Sören Olssons krönika i Föräldrakraft nr 2, 2010.

 

Världen står inte stilla. Det har den aldrig gjort och kommer väl sannolikt aldrig att göra. En del av livet är väl just att det utvecklas. Att det inte är statiskt.

Världen står inte stilla. Det har den aldrig gjort och kommer väl sannolikt aldrig att göra. En del av livet är väl just att det utvecklas. Att det inte är statiskt.

Jag har alltid varit intresserad av olika sorters utveckling.

Redan som nyfödda drivs vi mot utveckling. Det tycks vara den starkaste drivkraften som nyfödda har. Längtan efter att bli sig själva.
Därefter tränas vi till att tro att vi ska bli som någon annan. Våra förebilder och idoler skapar en bild inom oss att vi borde bli mer som de är istället för att bli oss själva.

Till slut, med lite tur och medvetenhet, så kanske vi klarar av att återigen styra in oss på att bli allt mer oss själva och mindre som någon annan.
Jag försöker hålla mig vaken och nyfiken på den nya tidens tekniska utveckling.

Jag skriver blogg, har Facebook och jag Twittrar. Inte för att det är särskilt viktigt för mig, utan för att jag är en nyfiken människa, helt enkelt.
Det jag har slagits av många gånger under dessa år är hur lite vi människor tycks ha hunnit med i utvecklingen vad gäller vem som är avsändare och vem som eventuellt är mottagare.

Det är så enkelt att skriva någonting i all hast och sända iväg det för allmän beskådan inom loppet av några sekunder. Från tanke till handling går svindlande snabbt. Och innan vi hinner fundera  särskilt länge över det vi har tyckt eller tänkt så finns det redan ute på nätet, för miljoner ögon att ta del av.

Därför tror jag att baksidan av bloggandet, facebookandet och Twittrandet är att vi inte alltid har hunnit ikapp med vårt reflekterande. Det vi skriver och skickar iväg tas emot någonstans. Jag tror att vi inom kort kommer att behöva någon sorts fördjupad utbildning inom självrannsakan.
Vi behöver träna oss i att hantera reaktionerna på det vi så hastigt kan slänga ur oss. Ibland kanske vi blir arga och skickar iväg ett mail eller inlägg på någon blogg innan vi hinner fundera eller värdera det vi skrivit.

Jag har sett många inlägg genom åren i olika forum där någon skriver elaka saker om någon annan. Det tycks ofta som om de anser att den de tycker något om är en fri måltavla. En måltavla som inte har några känslor eller reaktioner.

Ibland kan då den som blivit måltavla svara tillbaks och då kan den förste avsändaren bli både chockad och ursäktande och mena att den inte alls tyckte allt det som den tidigare tyckte.

Varje gång jag får en ingivelse att skriva något om någon annan människa så tar jag en stund och funderar på om jag kan stå för den åsikten även om den personen stod precis framför mig i den fysiska verkligheten.

Jag kan tycka att det verbala klimatet på vissa av de så kallade sociala medierna ibland blir både rått och elakt. Men frågan är om de som skriver det elaka verkligen har förståelse för att det någonstans där ute finns en mottagare som får en känslomässig reaktion på det elaka.

Enligt mig så är det just inom etik och empati som vi behöver undervisas för att inte de sociala medierna ska bli en allmänhetens mobbingplats.
Men ändå tror jag inte att det behövs så mycket ansträngning för att var och en av oss där ute i cyberrymden stannar upp och funderar en extra stund på hur det jag nu skriver kan tas emot.

Kanske känns det extra angeläget att lyfta den debatten med tanke på våra barn som växer upp med en mer självklar inställning till att världen finns ett enda knapptryck från oss.
Många barn och ungdomar får vara med om hemska övertramp i den digitala världen. Därför behövs upplysning om att människorna på andra sidan skärmen inte är digitaliserade ettor och nollor. Det är människor av kött och blod som reagerar någonstans där ute.
Kanske finns det annars en risk att vi till slut får två olika språk som skall både användas och tolkas från två olika perspektiv. Det skrivna ordet på internet och det talade språket kan få helt olika värderingar.

Ord som ”kram” eller ”puss” eller ”älskar dig” kan bli urvattnade till slut av att användas som allmänna hälsningsfraser. Samtidigt skulle samma människor kanske inte använda dessa ord om man mötte personerna i den fysiska verkligheten.  
Eller vad tror ni?

Puss och kram från mig!

Sören Olsson

 

ANNONSER
  • Annons för Mo Gård
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
ANNONSER
  • Annons för Primass
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för Fremia
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Etac R82 Caribou tippbräda
  • Annons för Tidvis
  • Annons för STIL
  • Annons för HD Motion
  • Annons för Made for Movement
  • Annons för Särnmark
  • Annons för Mini Crosser X
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för JAG
  • Annons för Tobii Dynavox