Vad har jag rätt till? Frågor och svar om hjälpmedel

Att få hjälpmedel är inte så enkelt som man skulle kunna tro.
Det handlar inte bara om att hitta rätt produkt. Ibland handlar det lika mycket om att tolka lagtexter! Och hur är det egentligen med valfriheten? Finns den eller finns den inte?

För att få svar på några av de kniviga frågor runt hjälpmedel tog vi kontakt med Ann Lund, utredare på Hjälpmedelsinstitutet.
I den här guiden presenterar vi några av svaren.

 

1. När får jag fritt val av hjälpmedel?

Regeringen anser att försöken med Fritt val har varit lyckade och vill göra det möjligt för alla landsting att införa systemet. Om du bor i Kronobergs län, Stockholms län eller Sörmland kan du redan nu utnyttja valfrihet inom vissa produktgrupper. Uppsala planerar att införa Fritt val vid årsskiftet. För övriga län återstår det att se hur länge det dröjer.
Hur fungerar Fritt val i praktiken? I de landsting där Fritt val av hjälpmedel finns fattar förskrivaren ett egenvårdsbeslut om ni är överens om att Fritt val är lämpligt. Man får då en rekvisition motsvarande vad hjälpmedlet kostar och därefter kan man köpa den produkt man tycker passar bäst.

Systemet utreds
Just nu utreds hur valfrihetssystem ska utformas framöver. Utredningen blir klara i början av december och den 8 december anordnas en nationell konferens i frågan.
Sedan blir det upp till varje enskilt landsting och kommun att bestämma om och när fritt val ska införas. Frågan är kontroversiell. Många borgerligt styrda landsting har bråttom medan vänsterstyrda ofta är mycket tveksamma av fruktan för ökade orättvisor.

Vad tycker då brukarna som har fått testa Fritt val? På Hjälpmedelsinstitutet jobbar man just nu med en ny utvärdering av försöken, för att se vad brukarna tycker över lite längre tid.
– Många har haft tillgång till Fritt val sedan 2008 och nu vill vi veta om man fortfarande är nöjda. Vi gör en fördjupad studie, där vi bland annat djupintervjuar personer som har fått manuell respektive eldriven rullstol. Vi gör också också en speciell studie av hur förskrivarna ser på sin förändrade roll, berättar Ann Lund, Hjälpmedelsinstitutet.

Mycket nöjda
Bland rullstolsanvändarna har de flesta varit mycket nöjda med Fritt val.
– Men om man frågar dem om det är viktigt att äga rullstolen svarar de nej, det är funktionen som är det viktiga, säger Ann Lund.

Förklaringen är att det inte är helt problemfritt att äga sitt hjälpmedel, eftersom man då måste ansvara för service och reparationer. En expertgrupp tittar därför på alternativa lösningar.
– Att man måste äga sitt hjälpmedel hindrar många, men Fritt val kommer aldrig att bli något annat än ett komplement till traditionell förskrivning. Fritt val kommer aldrig att tvingas på någon, säger Ann Lund.

Frågor att lösa
Några frågor som behöver lösas under hösten: Ska man kunna hyra hjälpmedel? Ska man kunna få hjälpmedlet förskrivet men köpa tillbehör själv? Kan man skapa en återlämningsfunktion?

Oavsett vad som händer blir det viktigt att förbättra information om hjälpmedelsutbudet. Hjälpmedels­institutet arbetar med att ta fram förslag på nya webbsidor med information och kartor som visar butiker.

 

2. Vad har man rätt till att få förskrivet som hjälpmedel?

Det varierar, det finns inga nationella regler utan olika regler gäller för olika landsting och kommuner. Oftast finns regelverken publicerade på landstingets eller kommunens webbsajt. Ibland anges exakt vilka produkter som man kan få som hjälpmedel, ibland beskrivs funktionen istället.
För alla som använder internet har tillgången till informationen ökat kraftigt de senaste åren.

Bäst besked från expert
Men bäst besked om hjälpmedel får man troligen fortfarande av den arbetsterapeut, sjukgymnast, logoped eller audionom som man har kontakt med.

Man kan tycka att reglerna för hjälpmedel borde vara mycket tydligare och mer lika över landet. Det kan vara en djungel att ta sig igenom.

I slutet av augusti publicerar Hjälpmedelsinstitutet en kartläggning över vilka förändringar som gjorts i reglerna på senare tid.

 

3. Vilka lagar är det som styr?

Vem som får vad ifråga om hjälpmedel styrs av flera olika lagar. Om man vill ha full koll gäller det alltså att vara påläst. Inte bara om vilka lagar som gäller utan även om vilka som väger tyngst.

När det gäller ”förskrivningsbara” hjälpmedel är det hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om medicintekniska produkter som styr.

Men även LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, och socialstjänstlagen kan ha betydelse.
Inom skolans område styr skollagen och på arbetsmarknaden arbetsmiljö­lagen.

Lagarna hittar man enklast genom att googla på internet. Det som inte framgår är hur lagarna samspelar. För att veta vilken lag som väger tyngst (om de motverkar varandra) krävs dock expertkunskap.

Som användare eller anhörig kan det ändå vara viktigt att ha lite kunskap om lagarna, för att hitta argument för rätt till hjälpmedel.

 

4. Varför blir det så olika?

Om det nu finns så många lagar – varför ser det så olika ut runt om i landet? Det beror på att lagarna är ganska tandlösa. Landsting och kommun är visserligen skyldiga att förskriva hjälpmedel, men lagarna anger inte i vilken omfattning.

– Lagarna tolkas olika av olika landsting och kommuner. Detta är ett problem som diskuteras jättemycket och många efterfrågar en statlig styrning, men de flesta politikerna vill inte förändra det kommunala självstyret, säger Ann Lund.

Satsningar på öppna jämförelser väcker hopp om att granskningen av hjälpmedelssystemen ska förbättras. Men det finns också oroväckande tendenser. Till exempel att viktiga hjälpmedel försvinner ur systemen. Slopandet av rollatorer i Östergötland och Gävleborg är uppmärksammade exempel.

Många förstår
Många landsting förstår att det är smart rehabilitering att vara generösa med hjälpmedel, men på marginalen kan det ändå bli så att man säger att ”det här är för dyrt, det får brukarna köpa själva”.

Varför agerar inte Socialstyrelsen om ett landsting slopar viktiga hjälpmedel?
– Om ett landsting drar in rollatorerna behöver det inte vara ett uppenbart fel, även om många tycker att det vållar skada. Landstingen kan tolka reglerna som att just den här produkten får användarna själva ta ansvar för, säger Ann Lund.

Trots protester har ingen ännu studerat konsekvenserna av indragna rollatorer.
– Vi på Hjälpmedelsinstitutet skulle vilja studera effekterna, för att se hur det har påverkat exempelvis antalet benbrott och hemtjänstens insatser, men det har inte gått att få fram medel till det, säger Ann Lund.

Inte bara rollatorer har ifrågasatts. Stora skillnader finns också för hjälpmedel som främst har unga som målgrupp. Exempelvis ögonstyrda datorer.
Vissa landsting är generösa med att ögonstyrda datorer (som svenska succédatorn Tobii), andra inte. Visst kostar de mycket mer än vanliga datorer, men de skapar också mycket större möjligheter. Att kunna göra ”allt” på datorn med enbart ögonen kan vara helt enkelt ovärderligt!

Bolltäcken är ett annat exempel. I de landsting där de förskrivs, till exempel Stockholm och Örebro, bedöms behovet av sömnmedel och andra mediciner ha minskat.

Skillnader mellan landsting kan få absurda effekter. Starka protester utbröt tidigare i år när en ung kvinna blev av med sin elscooter på grund av en flytt från Stockholm till Östergötland. Elscootern hade hon fått förskriven i Stockholm, men när den gick sönder ställde landstinget i Östergötland inte upp med reparationer eller utbyte. För att fortsätta ha en elscooter som hjälpmedel skulle hon behöva flytta tillbaka till Stockholm!

– Fallet har fått så mycket utrymme i lokala medier och i opinionen så det kanske löser sig för henne, men jag tror inte att landstinget ändrar reglerna, kommenterar Ann Lund.

Risker med att flytta
Detta är ett exempel på de risker det finns med att flytta till annan ort.

Det är riskabelt att ”byta system” även på annat sätt, exempelvis när man slutar skolan och ska ut i arbetsliv. Eller när man blir myndig. När man fyller 18 år förändras reglerna. Som omyndig kan man ha rätt till dubbla hjälpmedel (till exempel hos både mamma och pappa), men inte som vuxen. Om man har taklyft på två platser kan det bli så att den ena monteras ned när man fyller 18 år.

 

5. Vad kan man göra om man inte är nöjd?

Det går inte att överklaga beslut om hjälpmedel. Man är i händerna på sjukvården. Däremot kan det vara möjligt att få en så kallad second opinion. Det innebär att man ber någon annan förskrivare titta på ärendet. Man har ingen självklar rätt till second opinion, men oftast får man det om man begär det. Det är en möjlighet som används alltför sällan, tycker Ann Lund.

En produkt måste inte finnas i landstingets eller kommunens normala hjälpmedelsutbud för att förskrivas. Undantag görs ganska ofta, särskilt när det gäller barn. Förskrivaren kan alltid göra en ”särskild ansökan”. Det gäller bara att ladda upp med goda argument för att just detta speciella hjälpmedel behövs, av medicinska skäl eller för att hjälpa barnet utvecklas och bli delaktigt.
Blir det trots allt nobben finns fler alternativ.

Ett sådant är att söka ekonomisk stöd hos fonder och stiftelser. Man kan ofta få hjälp av en kurator med att söka pengar för inköp av hjälpmedel som landstinget inte förskriver.

Viktigt påverka
Det är också viktigt att försöka påverka hjälpmedelspolicyn opinionsmässigt, till exempel genom handikapporganisationer, tycker Ann Lund.
– Brukarorganisationernas makt är större än man tror, säger hon.

Långa väntetider kan ofta skapa missnöje, inte minst när det gäller hjälpmedel för barn och unga. Allmänt sett måste man räkna med ganska långa handläggningstider för komplexa hjälpmedel. Fritt val-system kan innebära att det går snabbare. Så har det visat sig vara bland annat när det gäller hörselhjälpmedel.

 

6. Vad gäller i skolan?

Den nya skollagen, som började gälla 1 juli i år, stärker möjligheterna att få hjälpmedel. Alla elever ska kunna möta de pedagogiska utmaningarna utifrån sina egna förutsättningar. Elevhälsan har också fått en tydligare roll.

Aktuellt är dessutom att införa en ny anmälningsplikt, som innebär att skolpersonal måste anmäla om en elev inte får tillräckligt stöd.

Men skillnaderna mellan skolor kan bli stora. Om skolan saknar pengar till hjälpmedel kan eleverna bli utan, trots kraven i skollagen. Det finns ingen övergripande styrning, utan besluten tas av rektorn eller skolans huvudman (oftast kommunen).
Ett positivt exempel är Fröafallskolan i Tranås som utrustat nästan alla klassrum med interaktiva tavlor, så att allt som skrivs på tavlan kan laddas ned i dator eller usb-minnen som eleverna kan ta med sig. Detta är en ovanlig satsning och på grannskolor saknas den möjligheten. Det är klart att det blir orättvist för många elever.

På skolan är viktigt att skilja på pedagogiska hjälpmedel (som skolan ansvarar för) och personliga hjälpmedel (som är landstingets ansvar). Ibland vill varken skolan eller landstinget ta ansvar för ett visst hjälpmedel utan elevens behov bollas fram och tillbaka.

– Ge aldrig upp. Se till att få egen kunskap. Samarbeta gärna med andra föräldrar i liknande situationer, föreslår Ann Lund som råd till föräldrar som inte är nöjda med hjälpmedlen i skolan.

Intresseorganisationer kan spela en avgörande roll för beslut om hjälpmedel i skolan. Attention är ett exempel på organisationer som har mycket kunskap om hjälpmedel för barn med adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

 

7. Vad gäller i arbetslivet?

Inom arbetslivet är det ofta enklare att få de hjälpmedel man behöver – om man väl har lyckats få ett jobb, vilket är ett mycket större problem.

Både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har tydliga uppdrag att  hjälpa till att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att arbeta.

Det finns också väl tilltagna statliga anslag för inköp av hjälpmedel till arbetsplatsen. Så om det bara finns jobb finns en stor vilja att hjälpa till med arbetshjälpmedel. +