Våga gå till jobbet!
För många som har funktionsnedsättning är en personlig assistent en förutsättning för att kunna arbeta. Kunskapen om vad det innebär är dock låg hos de flesta arbetsgivarna och många assistansberättigade känner inte till sina rättigheter.
Jessicas arbetsplats
Arbetsdagen är fulltecknad. Hemsidan ska åtgärdas, skrivelser ska färdigställas och konferenser ska arrangeras. Jessica Smaaland arbetar som verksamhetsansvarig för Assistansanordnarna, som är en branschorganisation för de stora assistansbolagen i Sverige. Hon trivs med sitt arbete som hon beskriver som variationsrikt och meningsfullt.
Kontoret ligger i Solna Business Park, strax utanför Stockholm. Jessica Smaaland tar emot i receptionen och visar vägen till sitt kontorsrum. Hon styr elrullstolen förbi sladdhärvor och kartonger som kantar vägen. Fler kontorsplatser ska ställas i ordning, med allt vad det innebär av dragning av datakablar och nya möbler. Permobilen är ett måste för att Jessica ska ta sig fram. Hon har en muskelsjukdom, vilket innebär att hon själv alltid har tillgång till assistent.
– Jag har tidigare sagt till mig själv att jag aldrig ska arbeta inom assistansvärlden, men eftersom det här är en viktig fråga som jag är engagerad i, så känns jobbet nu helt rätt för mig, säger hon och ler.
Författare till ”Våga arbete”
Jessica Smaaland är civilekonom med IT-inriktning och har tidigare arbetat som programmerare. Hon har också läst psykologi, pedagogik och juridik på universitetet. Dessutom har hon drivit eget företag, skrivit artiklar och byggt hemsidor. Och så är hon författare till boken ”Våga arbete – Yrkesliv med stöd av personlig assistans”. Boken tillkom som en del av ett projekt för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade. Den var inte tänkt att ges ut på ett förlag, men man bestämde sig att prova om möjligheten fanns. Och det gjorde den.
Viktigt att vara tydlig
I boken intervjuar Jessica Smaaland 16 män och kvinnor om deras arbetsliv. Personer som haft framgång i sitt yrkesliv berättar om sitt arbete utifrån att de alla är assistansmottagare. Den gemensamma nämnaren är deras envishet och vilja att försörja sig själva, något som hon även själv kan känna igen sig i. Och de har alla bevisat att en personlig assistent inte utgör några hinder för en framgångsrik karriär. Inte för att Jessica någonsin haft några tvivel om det, däremot vet hon att det finns en osäkerhet och okunskap hos många arbetsgivare.
Kan skapa osäkerhet
− Eftersom det kommer att sitta en person, som inte tillhör organisationen, på arbetsplatsen kan det skapa en osäkerhet hos arbetsgivaren. Det kan också finnas tveksamheter om vems kompetens det handlar om. Ytterst handlar det om rädsla som bygger på okunskap, därför behövs det mer information till arbetsgivarna och även andra parter som till exempel fackföreningarna, säger Jessica Smaaland.
Hon har själv mött en oförstående attityd hos tidigare arbetsgivare.
– Det kan ha berott på att jag inte var tillräckligt tydlig med att förklara vad en assistent gör. För personer som inte vet vad assistentrollen innebär, kan det upplevas som att assistenten inte gör något, och lika gärna kan hjälpa till med småärenden åt andra istället för att, som de upplevde det ”sitta av tiden”.
Många av de som har personlig assistent yrkesarbetar inte. Orsakerna varierar. Som till exempel att svårighet att komma över ett mentalt motstånd innan man vågar sig ut, egna spärrar måste öppnas och hinder rivas. Man måste tro på sig själv och kunna hantera arbetsgivarens okunskap.
Den ekonomiska aspekten väger också tungt. För den som vill studera kan det kännas skrämmande att ta ett studielån på flera hundratusen kronor om man inte vet om man överhuvudtaget orkar arbeta om fem år. En rädsla för att förlora sin aktivitetsersättnin kan också bidra till en tvekan att ge sig ut i arbetslivet.
– Jag tror att många känner sig låsta av att de måste bestämma sig för om de ska arbeta 50, 75 eller 100 procent, eftersom det i dagsläget inte går att välja något annat alternativ. Det kan vara tungt under perioder då man mår sämre. Den danska modellen med flexjobb har slagit väl ut och jag hoppas på en liknande lösning i Sverige, säger Jessica Smaaland.
Inte desto mindre betonar hon vikten av att ha ett arbete. Att stå utanför den reguljära arbetsmarknaden tär på individen och kan resultera i sviktande självkänsla och värdighet i samhället. Människor vill känna att de bidrar och är till nytta. Över tiden ser hon psykisk ohälsa som en effekt av utanförskap på arbetsmarknaden.
Måste vara aktiv
Mycket skulle kunna förändras och göras annorlunda. Jessica Smaaland efterlyser bättre information om rättigheter och skyldigheter kopplade till arbetslivet för assistansmottagare.
− Idag måste man vara aktiv och på hela tiden, jag förstår de som inte orkar.
Många av de som Jessica intervjuade i sin bok kände till exempel inte till möjligheten att få ett arbetsbiträde, som är en insats från arbetsförmedlingen, till skillnad från personlig assistent som beslutas av Försäkringskassan.
Hon har också förståelse för de som drar sig för att söka arbete, just på grund av att de har en assistent och förklarar att det är viktigt att man känner sig avslappnad med assistentsituationen för att det ska fungera bra. Hon tror också att det kan finnas en rädsla för vad andra ska tycka och tänka, men menar att det gäller att komma över sin osäkerhet och kämpa på. Det finns helt enkelt inga genvägar. Receptet är att vara envis, uthållig och tro på sig själv och sin förmåga. Och att aldrig, aldrig någonsin ge upp. +