”Valfrihet för tusentals hotas av nya kompetenskrav”
Nya kompetenskrav begränsar valfriheten inom personlig assistans, varnar Cecilia Blanck, verksamhetschef för Föreningen JAG, i denna debattartikel. ”Förstör inte den väl fungerande assistansen”, uppmanar hon.
Här är debattartikeln i sin helhet:
Socialstyrelsens upptäckt att bostäder med särskild service enligt LSS fungerar dåligt och att övergrepp är vanliga är naturligtvis upprörande, men inte överraskande. Gruppbostäder bygger på en felaktig bild av vem som är huvudperson, och vems behov som ska styra.
Men bara för att institutionsformer fungerar så dåligt kan man inte dra slutsatsen att det behövs nya kompetenskrav i alla LSS-verksamheter. I LSS ingår också till exempel ledsagning, kontaktperson och personlig assistans. Moderna insatser som inte har en institutionell prägel, utan som definitionsmässigt utgår från den enskildes önskemål och ska möta behoven i den miljö där den enskilde befinner sig.
Att leva som andra, bo i en vanlig bostad och få service genom personlig assistans är numera nästan lika vanligt som att bo i särskilda boenden. De flesta personliga assistenter är till skillnad från personal på institutioner valda direkt av den som de ska ge service. Deras personlighet och kvalifikationer har prövats av den enskilde, dennes företrädare, till exempel god man, och ofta också av de som bor i samma hushåll som assistansanvändaren. Dessutom har den personliga assistenten fått träffa assistansanvändaren och har gjort ett medvetet val efter att ha fått en bild av både personen och arbetsuppgifterna.
Ingen tjänst som assistent är den andra lik. Därför är vår bestämda uppfattning att man inte kan utbilda sig till personlig assistent. Men personliga assistenter behöver utbildning. Olika utbildning, beroende på hur behoven ser ut hos just den person de jobbar hos, och vad han eller hon tycker är viktigt att assistenterna kan. Många assistansanordnare erbjuder möjlighet till fortbildning för anställda, i ämnen som är relevanta för just den assistenttjänst man har. Men inte alla, och tyvärr alltför få, kommuner.
Generella kunskapskrav vore däremot förödande för insatsen personlig assistans av två skäl:
1. Främst för att det skulle begränsa valfriheten för de 18 000 personer som kan leva ett fritt liv tack vare insatsen. Rätten att själv välja sina personliga assistenter är en grundbult i reformen från 1994. Vilken utbildning de ska ha är en del av assistansanvändarens egen bedömning. Ingen kan bättre avgöra vem som är lämpligast att ge service i badrummet eller vid måltiden än den som behöver servicen. Att kunna välja en teckenspråkskunnig person, en barndomsvän, eller någon annan man känner sig fullständigt trygg och bekväm med är en självklarhet. Ett generellt kunskapskrav skulle utesluta många av de allra lämpligaste personliga assistenterna, ofta de som känner assistansanvändaren bäst.
2. Ett generellt kunskapskrav skulle dessutom innebära en olycklig professionalisering av en insats som hittills varit tydligt definierad som service, inte som vård. Skillnaden är avgrundsdjup. Kvaliteten på vård kan mätas objektivt genom konkreta resultat och begrepp som vetenskap och beprövad erfarenhet. Kvaliteten på service däremot kan bara mätas genom att fråga den som fått servicen. Det är helt enkelt upplevelsen av servicen som räknas.
Användare av personlig assistans är generellt sett mycket nöjda med sin service. Ett krav på en grundutbildning kan ju inte tolkas på annat sätt än att en assistent måste ha kunskaper som man inte kan få av den assistansberättigade eller den som företräder honom eller henne. Det finns inget stöd för att detta verkligen skulle vara ett behov.
Personlig assistans infördes just för att de tidigare omsorgsformerna, institutioner av olika slag, visat sig oförenliga med värden som respekt för individen och möjligheten att leva ett fritt liv i gemenskap med andra i samhället. Att institutionerna inte fungerar bättre för att de fått nya huvudmän och en modernare lagstiftning förvånar väl ingen. Personlig assistans och institutioner är insatser som samsas i samma lag, LSS, men där upphör likheterna. Förstör inte den väl fungerande personliga assistansen, för att institutionerna fortfarande inte fungerar!
Cecilia Blanck
verksamhetschef Föreningen JAG