Varannan lärare nekades sätta in extra stöd
Under det senaste året har varannan lärare hindrats att sätta in extra stöd för elever som behövt det. Det framgår av en enkät bland 800 medlemmar i Lärarförbundet.
Om Lärarförbundets undersökning stämmer finns ett chockerande stort gap mellan skollagens vackra ord och verkligheten ute i skolorna.
– Den svenska skollagen är tydlig: Varje elev ska ges stöd och stimulans att utvecklas så långt som möjligt och att nå kunskapsmålen. För att nå dit måste man ha rätt till det stöd som behövs. Varje elev som misslyckas med att nå målen är ett misslyckande för samhället. Och det är ett brott mot skollagen, skriver Eva-Lis Siren, Lärarförbundets ordförande i en debattartikel på Svd.se.
* 80 procent av grundskolelärarna uppger, enligt undersökningen, att de inte kan ge tillräckligt stöd åt elever som behöver det.
* 70 procent av gymnasielärarna säger samma sak.
* Hälften av lärarna har under det senaste året blivit nekade extra stöd till en elev när man sett att det funnits behov. Ytterligare 18 procent säger att de nekats sätta in stöd under tidigare år.
– Inför en ordinationsrätt för lärare så att de har makt att sätta in resurser, föreslår Eva-Lis Sirén.
Förklaringen till att så många elever nekas stöd är, enligt Eva-Lis Sirén, att skolstöd ofta används för att reglera den kommunala ekonomin.
– När skatteintäkterna viker får skolan minskade resurser och behoven får stå tillbaka. Vi ser det i de underlag för budget som nu behandlas i Sveriges kommuner, skriver Sirén.
För att stödet ska förbättras krävs mer pengar till bland annat fler specialpedagoger och förstärkt elevhälsa. Men det är lönsamt att hjälpa elever att komma ikapp i utbildningen.
– Studier från forskningsinstitutet SEE visar att samhället får betala 12,5 miljoner för varje individ som inte klarar skolan och kan etablera sig på arbetsmarknaden. 80 individer kostar oss då en miljard, en prislapp för vilken vi får många speciallärare som också kan avbryta en negativ utveckling tidigt och ge fler elever självförtroende och möjlighet att lära, skriver Eva-Lis Sirén.
